1 mars 2013

Ode till Utrensning

Vill börja med att rikta ett stort TACK till min bokcirkel för att vi valde den här boken. Utan er hade jag aldrig läst den. Och då hade jag sannerligen gått miste om ett mästerverk.


Ett mästerverk.

Av någon anledning har jag gått runt i världen och trott att jag inte gillar Sofi Oksanens böcker. När folk har sagt att hon är deras favoritförfattare har jag tänkt MENÅH, hon verkar sådär SVÅR. Men det är hon inte alls. Läs! Läs! (Och varför tänkte jag så innan jag faktiskt läst en bok? Verkar synnerligen dumt, så här i efterhand.) Har suttit och försökt sammanfatta varför jag tyckte att den var så bra, men det var oväntat svårt. Vill inte bara säga "känslan när man läser". Här är fem anledningar:

1. Språket. Det är ett speciellt språk. Hon berättar historien, och hur folk känner, genom saker som händer och sånt de gör. Miljön kommer fram genom att de tar i sakerna och lägger in gurkorna och luktar på löken. Det är lätt att se allt framför sig, utan att man läst en enda miljöbeskrivning.

2. Aliide. Hon som boken handlar mest om, hon som bor kvar på sin gård i Estland. Hon är intressant. Elak. Galen? Traumatiserad. Svartsjuk. Ensam. Längtande. Hoppfull. Krossad. Modig. Flugan. Hon är både och.

3. Estland. Ett grannland, med en historia som jag inte kände till. Nu har Estland fått en färg och en lukt och olika träd. Och en mängd män med stövlar. Vad lite vi vet.

4. Den paranoida känslan. Om jag inte visste hur man blir av att leva i ett angivarsamhälle så har jag nu en aning. Aliide gömmer handväskan i köksskåpet innan hon går ut. Hon misstänker allt och alla för att vara ett lockbete för att råna henne.

5. Slutet. Gillar slutet. Det var lämpligt.

I en annan bok hade jag antagligen tyckt att författaren försöker få med för många ämnen i samma bok. Men här är det inte så. Allt har en mening och allt hänger ihop. Man får man en feministisk bok med historieundervisning och gestalter som är så levande att de finns på riktigt någonstans.

Handlingen? En flicka dyker upp i form av ett utmattat bylte på Aliides gård i västra Estland år 1992. Varför är hon där och vad vill hon? Och varför kastar människor sten på Aliides fönster på nätterna? Under bokens 360 sidor nystas deras respektive historier upp på ett enkelt och vackert sätt, även om berättelserna är långt ifrån vackra.

LE BETYG: 5
Titel: Utrensning
Författare: Sofi Oksanen
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris, ett bibliotek i din närhet

7 kommentarer:

  1. Oksanen är fantastisk. Tror hon får nobelpriset en vacker dag. (När hon levererat en 10 romaner till eller så.)
    Då har ju du redan läst henne! :-)
    /Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det borde hon sannerligen få! Och 10 romaner till - fröjden!

      Radera
  2. Räknas det verkligen om hon läst författaren INNAN de fått nobelpriset? Jag tror inte det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag. Kanske t o m möjligt att räkna in henne lite i förväg (för att höja genomsnittssiffran för lästa författare)?
      /Titti

      Radera
  3. Jag får väl spara en bok att läsa efter att hon fått priset ;)

    SvaraRadera
  4. Jag vill gärna läsa denna men tycker den ser så förbannat trist ut att jag liksom inte plockar upp den och börjar :O I-landsproblem deluxe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att omslaget inte är så kul. Det gör inte boken rättvisa! Ska kanske rita några egna förslag så får du se om den verkar mer intressant? Själv skulle jag aldrig ha läst den om det inte var för bokcirkeln.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...