8 september 2011

Winston Churchill - Det stora kriget, band 1

Churchill skriver om kriget:
Förberedelser, båtbyggande och kapprustning. Mobilisering. Skotten i Sarajevo. Tågtransporter, planer, antal soldater – de behöver underhåll (mat) och uppmuntran, allierade och hjälp. Vinklar, skuldror, axlar, flanker, flyglar, floder och fort. Och dessa linjer. Alltid dessa linjer.

England samlar ihop arméer från sitt imperium och andra allierade. Ingenting kan åka så ärofyllt framåt som ett engelskt fartyg.

Kryssare och slagskepp och jagare. Artilleri, granater och understöd. Pansarbilar och zeppelinare. Ett och annat aeroplan. Hamnar och flottbaser. Generaler och storfurstar. Kejsare. Kungar. Lodz, Mons, Marne och Antwerpen. Ostpreussen, Lemberg och Serbien. Kanalhamnarna. Polska brohuvudet.

Om allt detta handlar boken. Dessutom handlar den mycket om Churchills egna göranden och låtanden under kriget. Jag tror att han har skrivit dessa böcker för att framställa sina handlingar som bra, all kritik mot honom som obefogad och England som överlägset mest intelligent och ridderligt. Rentav moraliskt.

Är det bra läsning?
Ja och nej.

Först var det otroligt jobbigt med partiskheten (det skulle ju vara en faktabok), men efter ett tag tillför det ganska mycket för spänningen i läsningen. Utan att man kan hjälpa det så påverkas man och börjar heja på England/Frankrike/Belgien, och då blir det plötsligt viktigt hur det går. Läsningen är bitvis intressant och ibland vansinnigt tråkig. Det är bättre när Churchill berättar om det han själv upplevt. Till exempel belägringen av Antwerpen eller de olika åtgärder han gör för att utnyttja tyska spioner och öka bevakningen över hamnar mm.

Inga människoöden på nära håll
Churchill skriver om kriget på ett ganska sterilt och kallt sätt. Olika länder och makthavare agerar, det är som att titta på ett parti schack. Man kommer inte några människor särskilt nära. Men så är det ju en historiebok, ingen roman. Ibland bränner det dock till i förbifarten. En amiral som gick under med skepp och allt – ombord var även hans två söner. En bild på civilbefolkning som flyr, man ser deras blickar. En båt bemannad med reservister sänks, familjefäder allihop. Eller berättelsen om Kejsar Franz Josephs vars familj bara dör till höger och vänster.

Bilder på vanliga saker gör boken bättre
Boken innehåller, förutom text och kartor med galna pilar och streck, många bilder. De består till 40 % av bilder på olika skepp och till 40 % av porträtt på olika mustaschprydda män. Men de sista 20 % visar soldater som sitter och äter, en stadsvy 1912 jämfört med 1914, rekryteringsaffischer med folk som står runt i nyfikna klungor, övergivna vagnar eller soldater som kapitulerar. Bilderna tillför mycket för att boken ska bli mer levande. Gillar mycket.

Allt är kanske inte värt att läsa
Jag visste inte mycket om första världskriget innan, det lilla vi lärde oss på gymnasiet hade reducerats i mitt minne till ”skyttegravar”. Därför känns det som att jag faktiskt lärt mig något nytt. Däremot är det kanske inte värt att lägga tid på att läsa alla detaljer om alla slag och truppförflyttningar. Nu gjorde jag det eftersom jag skrivit in det i mina egna regler (d’oh!) men om om om jag läser en till av dessa böcker kommer jag att hoppa över vissa bitar.

Så här var krig för 100 år sedan
Boken ger många oväntade insikter om hur krig fungerade förr. Det är fascinerande att för mindre än 100 år sedan krigade människor med kanoner som drogs av hästar, anföll med cykelbrigader, började utveckla pansarvagnar genom att sätta pansar på Rolls Royce-bilar (medförandes plankor för att ta sig över de av tyskarna grävda dikena) samt funderade på om zeppelinaren eller aeroplanet var framtidens krigsvapen. De fångade u-båtar med nät och vissa sände sina order okrypterade över radio, fritt för vem som helst att lyssna. En stor armé kunde ha två dagars marschtid från längst fram till längst bak, så för att alla skulle samlas på samma plats fick de som gick främst göra halt och vänta i två dagar. Det är också lite jobbigt att se hur så mycket verkar bero på slumpen. Hur hade världen sett ut om det gått bättre för Tyskland i detta krig? Ingen vet.

Det stora kriget, band 1, får 3 poäng. Intressant, varierande läsupplevelse och något ovanligt. Den som bara orkar läsa lite kan med fördel välja sid. 217 och 218 för en bra sammanfattning av krigets orsaker och startskede.

Fakta
Winston Churchill, Storbritannien, fick priset 1953 ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”.

1 kommentar:

  1. Har lyckats blanda ihop vad boken heter med vad den hette i ursprunglig utgåva. Det här är ju "Det stora kriget", inte "Den stora krisen". Därför har jag ändrat rubriken. Och även kommenterat mitt eget inlägg. Det är verkligen som att föra en förvirrad dialog med sig själv, det här med att blogga...

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...