VARNING: detta är den minst sammanhängande recensionstext jag skrivit hittills. Den är nog också den minst recensionsliknande recension jag skrivit hittills. Den är dessutom proppad med länkar till annat. Men det är bra så. Stämmer överens med bokens karaktär. Älskarinnorna väcker tankar, river upp kom-ihåg och gör att jag vill tipsa om allt jag sett och läst som på minsta vis är relevant. Slut på varningen.
Älskarinnorna skulle kunna vara motsatsen till Blondinbellas bok Egoboost (notera att jag gör denna jämförelse trots att jag inte läst Egoboost, utan bara läst om den). "Mörka-utsikter-och-inget-hopp-boken"skulle den kunna heta. Det är ingen idé att du försöker-boken. Slutklämmen är att den individuella handlingsfriheten är begränsad på grund av normer och strukturer. Kvinnor har ännu mindre handlingsutrymme än män. Egna initiativ inom fel områden straffas hårt. Häpp! Ändå - boken var bra, den var mer som en sur godis i ett öppet skrubbsår än en dyster sak att uthärda.
Den skildring av samhället, människors möjligheter att göra något med sitt liv, och kvinna-man-relationen som Jelinek ger i boken är extrem, sarkastisk och dystrare än vad Matrix skulle vara ifall Neo satte i halsen och dog när han skulle svälja det röda pillret. Det extrema och sarkastiska är dock det som gör boken bra. Man fattar att författarens totala diss av karaktärerna egentligen är samhällets totala diss av vissa personer, och att författaren inte har denna inställning. Sin egen inställning måste man helt plötsligt dra fram och vrida och vända på. Det är en ovanlig läsupplevelse.
Hursomhelst. Jag gillade Älskarinnorna mycket. 5 poäng.
I ett samhälle där feminism på samma gång blivit politiskt korrekt och ett skällsord som ständigt misstolkas och diskuteras och fylls med valfria betydelser enligt deltagarna i kommentarsfältet på vilken nyhetssajt som helst är Älskarinnorna en bok som möjligen kan ge kommentarsfältens tyckare fler saker att vara upprörda över. Om man tänker sig att Älskarinnorna är ett facit över vad feminister i hela världen tycker och tänker om världen, då har man fel.
- Ibland förlorar jag verkligen allt hopp om mänskligheten - vi kommer bara att gå på samma nitar om och om igen.
Man kan förlora tron på mänskligheten när man läser Älskarinnorna. Men man kan också jämföra med nuläget. Det finns fler valmöjligheter för människor. Familjer kan se olika ut. Och det är okej. I vissa länder. Då kan man känna sig lite glad en stund.
Länkar till saker som jag tycker är relevanta
Fler som läst, och skrivit om, Älskarinnorna:
Bokhora (kolla också in kommentarerna!)
DN-recension (bra om tid - nutid jämfört med bokens utkomsttid)
Fakta
Elfriede Jelinek, Österrike, fick priset 2004 ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt".