Om Littfest 2: Liv Strömquist och trängseln

På fredagen kom en reporter och frågade mig ”vad jag såg mest fram emot med Littfest”. Utan att tänka svarade jag ”Liv Strömquist”. Så jag verkade ju onekligen redan ha valt mellan de två krockande programpunkterna. Bra val. Kom två minuter tidigt men det var ändå fullsatt till sista trappavsats.

Ur innehållet: Liv Strömquist visar en av sina första serier (Jag har börjat på karate. Vad har man för byxor där? Sparkbyxor!) berättar om sin process med ett album (samlar böcker och urklipp i en låda i upp till 1,5 år) och om makt i serievärlden.

Hon verkar så klok och smart och bra och svarade så roligt och genomtänkt och spontant på frågorna att hon är min nya idol och jag vill börja rita serier för det verkar så KUL. Tyvärr satt jag så långt upp att jag inte kunde ta en endaste bild. Här är en bild på ett album istället så ni vet vad ni letar efter här i livet:


Och förlåt för att jag stavade ditt namn fel på Twitter. QU QU QU ska jag nu komma ihåg för resten av livet.