Löpningspeppsboken nummer 1: Heja, heja!

Heja, heja! är en bok fylld med träningspepp, inspiration, roliga formuleringar om löpträningens enkelhet (och behov av snygga linnen och träningsklockor), bra idéer och väldigt mycket glädje. Korta kapitel, funderingar och rader. Tror att vissa kapitel är publicerade som krönikor tidigare eftersom de är krönikelånga och har bra slutknorrar. Boken är helt enkelt perfekt för en person i en lässvacka. (Och träningssvacka med för den delen.)

Man måste även älska Martinas kapitelrubriker. Eller vad sägs om: Som en brinnande räv genom Bromma, Saker man inte ljuger om, eller Varför min familj absolut inte kan komma och heja på mig när jag springer. Det är nog möjligt att man även måste älska hur författaren delar med sig av resan från träningsrädd till löpningsinspiratör på ett sätt som gör att det inte alls känns omöjligt. Alla kan!

Satt en stund och var putt över hur många lopp det verkar finnas kring Stockholm för en träningsgrupp som Dr. Trottle, men skulle det startas en liknande grupp här uppe skulle denna grupp framgångsfullt kunna fylla sina helger med pokalfyllda tävlingar. Umeå med omnejd kan till exempel erbjuda Nydalaloppet, Blodomloppet, Vårruset, Toughest och Tavelsjö halvmaraton. Det finns med andra ord INGA giltiga skäl för att inte starta en träningsgrupp.

(Och om jag någon gång får för mig att springa ett maraton ska jag helt fräckt sno idén om att man får presenter efter varje mil. Sjukt smart.)

Betyg: 4 kor som står snyggt vid ens löpväg

Titel: Heja, Heja!
Författare: Martina Haag
Förlag: Piratförlaget, 2012
Antal sidor: 177
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Guld – Chris Cleave

Guld är en bok som handlar om cykling, OS, föräldraskap, skuld, kärlek, leukemi, att sträva mot mål, att bli gammal, sorg, avund och kamp. Det blir tyvärr för många handlingar för att boken ska få toppbetyg av mig. I den andra bok jag läst av Chris Cleave, Little Bee, finns det också många teman, men där tycker jag att de två parallella historierna som möts, skiljs och möts igen är skarpare i kanten och mer berörande.

Kate och Zoe är rivaler på cykel men något som kan kallas vänner i verkligheten. Kate och Jack (som också är elitcyklist) har en dotter, och på grund av dotterns astma kunde Kate inte åka till OS för åtta år sedan, och på grund av ännu värre sjukdom åkte hon hem från OS för fyra år sedan. Nu närmar sig OS i London och Kate och Zoe måste tävla mot varandra. Zoe måste vinna för annars bryter hon ihop – det enda hon kan är att vinna. Kate måste vinna för att Sophie ska bli stolt, och för att det är Kates tur. Och för att hon har kämpat så hårt och verkligen vill. Förtjänar det.



Ämnet är intressant - hur är det att förbereda sig för något i fyra år, för att tävla i endast två lopp? Att träna (och dessutom ha en partner som också tränar) på elitnivå, ha ett barn med stora behov av specialutrustning och jobba med sin hjärna och minsta lilla muskelfiber för att bli bäst. Hur är det att välja mellan sitt barn och sin passion? Det borde vara världens bästa bok, men det är något som gör att det inte berör mig.

Tror att mitt problem med boken är att Zoes och Kates historia ska samsas om utrymmet så att det blir för lite om varje person, och att jag inte tror på dem. De blir för ytliga, trots alla sina "lager" och karaktärsdrag, som känns ditlagda just för att de ska vara olika och att man först ska gilla den ena och sedan inse att den andra också har problem.

Jag fastnar inte för någon av dem, och kunde inte bry mig mindre om vem av dem som vinner OS-guld. Den som jag bryr mig om är Sophie. Hon älskar Star Wars, vill helst vara en jedi, och tänker ut strategier för att hennes föräldrar ska vara glada och inte oroa sig för henne, gör upp planer för hur hon ska uppträda som ett vanligt barn, vara lagom uppkäftig och sparka i stolen. Hon är skitcool och den enda som känns som en person på riktigt. Det är för henne man gråter.

Det kanske är författarens plan, att Zoes och Kates kamp om guld ska överskugga det som egentligen är viktigt – Sophie. Men jag hade gärna nöjt mig med en av cykelstjärnorna, och fått lära känna denna lite mer.

Betyg: 3 Millennium Falcon-modeller i plast

Titel: Guld
Författare: Chris Cleave
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Brombergs (2013) Rec.ex.
Antal sidor: 379
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Cdon

Och om du vill få en känsla för hur cykling i velodrom går till innan eller efter du läst boken, här är en länk till Youtube och en av finalerna från London-OS.

Final-loppet börjar vid 6:40. Tror jag. Det är svårt med nya sporter. Till exempel finns det en motsatsen-till-hare som cyklar först och bestämmer farten i ett antal varv. Mystiskt.