12 april 2011

Doris Lessing - Om de gamla kunde och de unga visste


"När två medelålders människor förälskar sig är det som om två kontinenter drabbade samman" står det på baksidan av boken. Och det är just vad som händer.

Kontinenten Janna (f.d. chefredaktör på modetidning) drabbar samman med kontinenten Richard (utvandrad läkare på återbesök i Storbritannien). Deras kärlekshistoria får man följa genom alla Londons pubar och parker, tunnelbanor och torg. Jag älskar det. (Kanske för att jag nyss var där och kan se platserna framför mig och nästan ta på dem, det är som om jag stod utanför och kikade in, ehh... ja.)

Samtidigt har Jannas systerdotter Kate ockuperat ena soffhörnet på obestämd tid. Halva boken ägnade jag åt att avsky den sanitära olägenheten vid namn Kate, sedan frågade sig Janna varför det är så viktigt att stolarna är rena och fina och står ordentligt. Vet jag det? Nej. Jag fortsatte att ogilla Kate, men struntade i att dammsuga.

Den tredje historien handlar om Annie, en äldre dam som inte är nöjd med något alls faktiskt. Utom i efterhand. Dit går Janna för att hon är den enda Annie känner, förutom hemhjälpen och en av grannarna. Hög igenkänningsfaktor om du är en sån som gör saker för att ingen annan gör dem.

Boken handlar om olika sorters kärlek, och om hur svårt det kan vara att välja och veta. Det där livet alltså. Sjukt svårt. Kanske det låter klyschigt, men det struntar jag i. Jag gillar bokens teman. Titeln är dessutom fantastiskt bra. Fantastisk! Säger det igen: Fantastisk! Jag har dock inte bestämt mig för om jag gillar den engelska titeln mer (enbart If the old could). Lite mer mystisk sådär.

Doris Lessing är absolut en författare som hamnar på en väldigt nyskapad lista över Nobelpristagare som jag frivilligt kommer att läsa mer av. Berättelsen flyter, jag blir intresserad, jag bryr mig och våndas. Den känns helt enkelt som en vanlig, normal, bra bok.

Mellan de faktiska händelserna lämnas läsaren med mycket att reflektera över utan att det känns påträngande. Dock "bara" 4 nobelisar, (inte 5) för nu så här några dagar senare inser jag att jag faktiskt har en tydligare bild och känsla för "Mannen utan öde" av Imre Kertész.

Till sist
Lessing skrev både "Om de gamla kunde..." och "En god grannes dagbok" under pseudonymen Jane Somers, för att ta reda på om hon kunde bli publicerad utan sitt namn och rykte. Gillar mycket! Här finns förresten länk till den intervju som jag skrev om tidigare: Klick!
Fakta
Doris Lessing, Storbritannien, fick priset 2007 med motiveringen att hon är "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".

4 kommentarer:

  1. Jaa, jag måste nog läsa om boken! Minns att jag tyckte om den men har glömt detaljerna. Din recension fick mig att vilja läsa den igen!

    SvaraRadera
  2. Ah, den har jag inte last! Det later riktigt bra!!

    Och ja, man paverkas kanske lite om man kanner till miljon, men bara lite! :-)

    SvaraRadera
  3. Tips: Det verkar som att "En god grannes dagbok" är del ett av två i denna miniserie om/av Jane Somers. Man behöver dock inte alls läsa den för att kunna uppskatta "Om de gamla kunde..." men det kan ju vara kul att läsa dem i rätt ordning!

    SvaraRadera
  4. Den låter väldigt bra! När jag blev nyfiken på henne för några år sedan läste jag "Det femte barnet". Usch. Sålig idé. Den var äcklig och jag sympatiserade inte med någon såvitt jag minns.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...