28 april 2011

Wislawa Szymborska - Dikter 1945-2002


Den bok jag har läst (i) är en samlingsvolym med Szymborskas dikter mellan åren 1945 och 2002. Och vad jag har läst! Fördomsfullt nog trodde jag att det skulle vara jobbigt att läsa dikter. Men inte det inte. 5 nobelisar delas härmed ut med stort nöje.

Det har känts som en lyxig fröjd att ha haft boken med mig på resan och kunnat läsa en dikt när som helst. "Dagens dikt" blev lätt dagens 9 dikter. Jag har fått hejda mig själv från att läsa för många åt gången, för det känns inte som att man kan ta in allt om man läser för fort.

Känna saker=bra?
Under läsningen har jag tänkt att jag vill kunna mer om lyrik. Jag skulle vilja veta vad det är som gör att jag tycker att flera av hennes dikter är så bra. "Bra" vad är det för ett ospecifikt ord liksom?

Det jag har kommit fram till är anledningen till att jag tycker att de är "bra" är att jag hela tiden känner saker. Jag känner igen mig, känner igen andra, känner igen situationer, känner mig oerhört sorgsen eller känner något nytt. De är också skrivna på ett enkelt sätt men med en knorr här och där, ett oväntat ord eller en oväntad vändning som gör att jag får tänka nytt, tänka om och helt enkelt tänka efter. Det gillas.

Men måste man bli berörd av en dikt för att den ska räknas som "bra"? Måste man känna igen sig? Nej, det tror jag inte. Men den är lättare att tycka om, förstå och därför finna nöje i. Vill man bli läst som lyriker kan jag tänka mig att det är en Bra Sak att folk blir berörda/gillar ens dikter.

Om lyriker vore hästsport
Dressyr är en sport som många tycker är fånig, tråkig att titta på eller "lätt" trots att den egentligen är extremavancerad. Det är sjukt svårt att få en häst att studsa fram och lyfta på benen eller gå som en makaron. Samtidigt som man sitter så stilla man kan och ser oberörd ut.
Många tycker trots det att dressyr är jättetråkigt att titta på, och att det kan väl inte vara så svårt att rida runt runt i en ring och skutta lite.

Hoppning däremot - lika svårt, men tävlingsmomentet är lättare att förstå sig på. Vattenhinder, riva, vägra, ramla av, tid som går. Den snabbaste vinner. Yey! Fler som tittar och gillar. Men lika svårt att utöva.

Szymborska är helt klart lyrikernas hoppning och inte dressyr.

Ögonblick som man vill veta mer om
Ingenting är för litet eller stort för att finnas med. Varje dikt skulle kunna användas till att göra en hel film. Eller en hel serie. Eller en hel bok? Varje dikt är som en hel bok, men komprimerad. Som superkorta noveller som lever i mitt huvud. Vissa av människorna i dikterna vill jag veta mer om! Hur gick det sen? Hur gick det före?

Och en dikt känns som en replik direkt riktad till mig - den heter Rampfeber och börjar så här:

"Poeter och författare.
Det är så man säger.
Alltså är poeter inte författare, men i så fall vad?"

Där fick hon mig allt.


Fakta
Wislawa Szymborska, Polen, fick priset 1996 ”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”.

3 kommentarer:

  1. Jag har genast reserverat boken på mitt närmsta bibliotek!

    SvaraRadera
  2. Ja! Gör't! Och säg sedan om du fick någon ordning på "Röster" på sidan 170.

    SvaraRadera
  3. Tyvärr! "Röster" är obegriplig även för mig som inte känner alla de gamla romarna(?)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...