29 februari 2012

Hur det gick med de extra pristagarna

En annan grej man kan göra på februaris sista dag är att inse att man inte riktigt hann läsa alla böcker som man tänkte läsa i Hundöras pristagarutmaning.
En halv gul sol är kvar.
Det får bli påskens bok. Gult och soligt är väl ändå en påskgrej.


Ännu oläst.

Skottdagen

En högst angelägen om ändock obesvarad fråga dyker upp så här på den extra dagen:

Hur påverkar denna extra dag min uträknade genomsnittsläshastighet?

Livets stora gåtor alltså.

Svåra.

28 februari 2012

Mahjong

Har spelat Mahjong.
Det började bra.


Dessutom hade min mahjongkompis Äkta Mahjong-Choklad Från Kina.
Lätt världens coolaste grej!



Dock smakade den citat "gammal julkalender" slut citat.
(Enligt mig var det värre än så: DEN SMAKADE ÄCKELVIDER.)
Lätt världens minst coola grej.


Äckelvider.

27 februari 2012

För övrigt stal hon mitt hjärta

Hallå!
Jag har läst Boktjuven!
Lätt världens bästa bok!
Jag älskar allt med den!

Till exempel:
- att döden är berättare (och det är inte töntigt utan liksom djup-fint)
- sättet den är skriven på, uppbyggd på, gjord på
- att saker som inte är saker får egenskaper som saker, till exempel ett ljud kan ligga och vänta
- att den handlar om Tyskland under andra världskriget men ur en annan vinkel än vanligt
- att jag bara ville läsa mer. Och mer. Och mer.

(Det enda jag kanske inte älskar så mycket är vissa Sorgliga Saker. Men vad kan man vänta sig i en bok om 2:a vk med döden som berättare?)

Läspeppen är härmed officiellt tillbaka.
Välkommen.

Boken.

Ännu en frukt-happening i mataffär


En efterträdare till apelsinincidenten.
Om nu avocado räknas som frukt?

(Psst! På mataffärens bokrea kan man köpa Hungerspelen-böckerna! Alla tre i en bok! Med guld på framsidan! Lyx!)

26 februari 2012

Tydligen såg man det på längden.

I helgen har jag som sagt bevistat en mycket fröjdefull möhippa för den enligt mig både unga och pigga bruden to be. Övernattning ute i skogen och pulkaåkning stod bland annat på programmet.

I pulkabacken får man dock höra sanningen.

Sjuårig* tjej: Är ni mammor eller stora tjejer?
Vi: ???
Sjuårig tjej: Är ni det?
Vi: ???
Sjuårig tjej: Ni ser iallafall ut som gamla mammor.

Tack för info.


Gamla mammor? Coola typer? Coola mammor? Gamla typer?

* Ja, jag vet ju inte om hon var exakt sju. Hon var i en sån där ålder som barn är i när de säger saker till folk. En barnålder.

24 februari 2012

Läget #49

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
49

Antal lästa författare:
46

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,94

Svar: Nej. (Men nu far jag och min köpta gravade lax på möhippa! Hejråharebravisesenannangång!)


Bilden:

22 februari 2012

Trötthet och gravad lax

Och inte har jag läst Eyvind Johnson.
Och inte har jag läst något annat.
Och inte inte inte.
Tröttheten! Tröttheten!
Har gått upp klockan 6 i tre dagar nu och jag är inte van.
(Gnällgnällgnällgnäll)

Och det är bara onsdag!
Resten av veckan innehåller bland annat:
- fortsätta med den här otäcka saken "gå upp klockan 6"
- skriva klart en jobbgrej som ska vara klar till på fredag
- stallbesök (livets fröjd!)
- arrangera stugövernattning
- lära mig grava lax?

Och så ska man visst äta, sova, borsta tänderna och se glad ut också.
Hur gör folk?
När de gravar lax alltså.

Så här tänker jag mig att det kommer att bli. När jag har köpt färdiggravad lax.
(Bild från sxc.hu)

20 februari 2012

Håller jag på med undvikande manövrar?

Något slags ryck borde vara på sin plats.
Jag har en miljard Nobelpristagarböcker lånade och redo att läsas, men vad väljer jag?

1. Britta och Silver-böcker
2. Ungdomsböcker som ser lättlästa och roliga ut
3. Kundtidningen från hyresvärden
4. Bruksanvisningen till ett våffeljärn (särskilt de norska oppskrifterna)
5. Övrigt (här ingår Kärlekens olika villkor, handlingslistor, lokaltidningar, reklamtidningar, bra tidningar och bloggar)

Japp. Ett ryck är av nöden.
Var hittar man ett ryck när man behöver det?
Kanske i annonsdelen.

Ingår. Som bokmärke har jag "kofilten"=världens bästa filt.

19 februari 2012

I 3D? På bio? Bah.

Ni vet i Star Wars?
När de slår på hyperspeed?
Samma visuella intryck kan man få idag, på en E4 i norr.
Typiskt min otur bara att det inte går lika fort.

18 februari 2012

Bästa breven



Brev? Fy vad trist, tänkte jag. Men nej! Detta är livets bok! Tomas Tranströmer och Robert Bly skriver brev till varandra. Och de blir vänner. Det är kul att se hur de ändrar tilltal med tiden, från ett artigt Niande till ett vanligt du.

Breven innehåller till exempel följande:
1) allvarliga saker och praktiska saker omskrivet med humor
2) Tranströmers gissningar på hur biografiska notiser om honom kan se ut (s. 139)
3) råd från Bly om att man ska läsa kritik av sina egna verk med ena handen för munnen för att kunna dölja sitt skratt
4) Tranströmers progressiva inställning till barnkläder (flick/pojk), som skulle reta upp hela forumet Familjeliv och alla tröttsamma typer. UnderbaraClara har skrivit bra här.
5) Blys beröm till Tomas om att han har lyckats ingjuta tillräckligt mycket hönsighet i sina hönsrader. Hönsrader! You gotta love it.

På det hela taget får den mig att gilla dikter lite bättre, eftersom de här poeterna/lyrikerna/diktarna har en ganska skön distans till det hela. Ibland säger de "nu är jag ganska trött på min dikt" eller "läsaren får själv bestämma om det ska vara en liten eld eller en skogsbrand". Samtidigt som de nördar ner sig i enstaka ord på ett fantastiskt sätt.

Boken visade tydligt att dikter (=text i mycket koncentrerad form, buljongtärningsform enligt Nobelpriskursen) påverkas jättejättemycket av översättningen. Så här säger t.ex. Tranströmer:

"Det är synd att 'redwood' är ett av de där amerikanska träden som inte kan översättas (liksom box-elder t.ex.). Man kan inte översätta en hel flora. En känguru är begriplig för en svensk men ett RÖDVEDSTRÄD eller värre SEQUOIATRÄD aldrig." s. 39–40.

Jag tänker osökt på pinje.

Och dessutom fick jag veta att en ord kan ha en inbyggd känsla. Tranströmer skriver ofta "det är ett lugnt ord" eller "det är ett ord med en farlig känsla", för att Bly ska kunna göra bra översättningar. Och det stämmer ju!

Avslutar med en del ur ett brev från Bly:

"När ska du läsa i Pittsburgh? Hur länge kommer du att stanna i landet? Har du bestämt datum för Univ. of Minn? Kommer du och besöker oss? Vill du att jag arrangerar några andra uppläsningar? Hur många uppläsningar vill du ha? Använder du tandtråd varje dag? Vilka fritidsintressen ägnar du dig åt för närvarande? Föredrar du hängslen eller livrem? Har du vänner på andra planeter? " s. 221

17 februari 2012

Nämen, jag vann!

Med ridhjälm på huvudet vinner man även tävlingar.
Undertecknad har gjort empiriska studier.
Jag skrev nämligen en kommentar om en bra kärleksbok (Jellicoe Road såklart) på Johanna Lindbäcks blogg, och nu har hon lottat och jag vann!

Priset:


Gillar böcker som utspelar sig i Norrbotten. Det känns fint. Den här har med andra ord redan pluspoäng hos mig. Och så är den ju ett pris. *Gör en miljard saltomortaler i vardagsrummet för det får man faktiskt när man har hjälm.*

---

PS: Detta inlägg dedikerar jag till min vän Hedvig som utgör andra hälften av medlemmarna i VPITF – Vinna Pris I Tävlingar-Föreningen. Startad under gymnasiet. En mycket kreativ period i ens liv måste jag säga. Vi kom till exempel delad tvåa i en skidtävling. Sjukt bra tävling, eftersom det bara var en till tävlande i vår åldersgrupp. Sniket, säger vissa. Strategiskt, säger vi.

16 februari 2012

Läget #48

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
48

Antal lästa författare:
46

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: Nej, inte nu heller. Men jag har 1) en ny ridhjälm, och 2) både Hästmagazinet och Språktidningen att roa mig med. Fröjden! Oklart hur det kommer att påverka läsningen av Nobelpristagarna. Hjälmen är från och med nu alltid på, emedan skaderisken vid läsning är känd som mycket hög.

Bild! Snart halvvägs!




T.o.m. Strindberg är med på ett hörn. Eller hörn och hörn, gul bubbla. Anyhow, han är med.

15 februari 2012

Niceville i min hand!

Det krävdes två klick och tre dagars väntetid.
Ze library levererar.
Det där som ligger på?
Bah, bara ett litet bonuslån.
Får man faktiskt göra när man är så ekonomisk att man lånar istället för att köpa begagnat.


I vacker symbios med extra brus och blänk.

14 februari 2012

Till exempel Yatzy, Kinashack och Carcassonne.

Note to self:
Om du i julklapp ger din man ett lotteri med hundra lotter där han vinner roliga aktiviteter, var inte så inspirerad av Yoko Ogawas bok En gåtfull vänskap att du skriver in Magic-matcher på alla lotter som är ett primtal.
För visst är Magic ett roligt spel (även om jag förlorar 82 % av gångerna), men det finns ju liksom andra spel också.
Där jag vinner.

Stilstudie av Chandra's Phoenix i strid. I match som jag vann. Nöjd.

Toni Morrison – Älskade

Vad låter mer passande än att recensera en bok med namnet Älskade på alla hjärtans dag? Toni Morrisons Pulitzervinnare är dock så långt från en söt, romantisk kärlekshistoria man kan komma. Den älskade i den här boken är ett spöke som dyker upp i kroppslig form efter att ha spökat runt för mor, farmor och syskon i flera år. Ingen vet vad spöket har för planer och läsaren vet inte riktigt vad som har hänt i det förflutna. Allt är dimmigt.

Boken handlar även om hur en förälder älskar sina barn så mycket att hon hellre försöker döda dem än låta dem bli slavar igen, och hur hon måste leva med denna handling resten av sitt liv. Den handlar väl om kärlek på sitt sätt. På det värsta sättet.

Efter att ha läst boken, läst om slaveriet i 1800-talets USA, så känns det som att jag förstår varför hon försökte göra det. När jag har läst om hur Paul D. inte vågar älska för mycket eftersom man som svart slav systematiskt blir fråntagen allt (och därför älskar han en liten, ganska oansenlig stjärna på himlen). När man har läst om hur en mor alltid log för att hon hade haft munjärnet på sig för mycket. När man har läst om en vit skollärare som lät sina elever anteckna ens djuriska respektive mänskliga karaktärsdrag i två spalter. När man har gått tills fötterna blöder, korsat Ohiofloden och fått piskrappen smorda med läkande salva av barnens farmor. När en hatt på en vit man med en piska får tusen kolibrier att picka på ens huvud och man tänker NEJ. Aldrig mina barn. Då.

Den här boken kom jättenära. Den började med detaljer och jag tyckte den var svår att komma in i. Men sida för sida vecklas historien ut. Den är som ett pussel, man får se bilden på kartongen först (läsa baksidestexten) men under själva läsandet får man ta upp alla bitarna del för del, kolla på dem supernoga, och till sist blir pusslet färdigt och större än bilden på asken. Boken berör mig, den skrämmer mig, den äcklar mig, den fångar mig.

Jag förstår mig inte på slaveri. Jag kan inte förstå hur slaveri ansågs normalt. Jag äcklas av hur vita människor gjorde. Jag förstår inte hur USA kan fungera som land med sin historia. Men det gör det väl inte heller. Det är även ironiskt hur boken och Morrison omtalas på bokens omslag:

"Älskade är ett mästerverk som inrangerar Toni Morrison inte bara bland de verkligt stora färgade författarna utan bland de allra främsta nu levande amerikanska."

Denna lilla textsnutt lyckas med konststycket att slå fast att:
  • det är skillnad på författare och färgade författare,
  • det är viktigt att dela in författare och deras böcker efter färgen på författarens hud,
  • Morrison inte bara är stor bland färgade författare utan till och med bland de riktiga författarna, de hudfärgslösa amerikanska,
samtidigt som det är en text med syfte att hylla Morrison. Hur kan man skriva så på omslaget till den här boken? Har de inte fattat nånting? Nånting alls? Värdelöst.

Det är en mycket läsvärd bok trots att den nog kan upplevas svår (hoppar i tiden, drömmar, spöken som håller monologer osv osv). Har även läst En välsignelse av samma författare, men Älskade var mycket bättre. Enligt mig då.
Fakta
Toni Morrison, USA, fick priset 1993 eftersom hon ”genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Mellan ett och noll

i love you

Från bästa xkcd.com som även berättar sanningen om alla hjärtans dag. Den serien finns här.

13 februari 2012

En gång för alla: PINJE

Så här ser tydligen pinje ut.
Då vet jag det.
Syns ju tydligt att det är Ett Sjukt Bra Träd Att Skriva Dikter Om.

Foto av Matt Westgate [CC-BY-SA-2.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)], via Wikimedia Commons

Tematrio: Ogill som borde vara gill

Lyran frågar i tematrion: "En del författare/böcker borde man ju helt enkelt gilla för att så många andra gör det eller för att de helt enkelt är bra. Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller 'borde' gilla?"

En intressant fråga, som jag inte behövde fundera så mycket över! Les réponses:

1. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Jag vill också hänga med på det här vampyrtåget! Men. det. går. inte. Kan mycket möjligt vara mitt största läskomplex. Ever.

2. Jonas Gardell, i allmänhet. Alla elever fick ett exemplar av, och var även tvungna att läsa, En komikers uppväxt i högstadiet. Jag tyckte att den var astråkig och hatade det faktum att när vi väl fick en bok var det världens sämsta. (Hade jag varit lite äldre hade jag antagligen skrivit arga insändare om slöseri med skattemedel.) Och mina klasskompisar som inte heller gillade boken tyckte att böcker i allmänhet var ännu kassare än innan och fick ännu mindre läslust. I mina ögon förstörde boken deras inställning till läsning för all framtid. Inte ett bra underlag för att gilla. För att ge Gardell en andra chans läste jag Jenny flera år senare och den var jättejobbig, mest på grund av ämnet. Så jag gillar inte Gardell så mycket som folk i allmänhet verkar göra, och skyller allt på högstadiet.

3. Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst trodde jag skulle vara En Bok Att Älska, ty hon är en fantastisk person. Men jag kom som aldrig in i den och kände mig hela tiden lite besviken. Och så ogillar jag blod, det var mycket blod i boken.

Vilka böcker ogillar du?

12 februari 2012

Korv, semla och ny bok

Tjälknölen och garderoberna blev det inget med.
Men tårtkalas å andra sidan levererade starkt.
Utan tårta, men med korv och semlor.
Lätt bästa sortens tårtkalas.

Nu: Älskade, av Toni Morrison.
(Har ej fått hybris och börjat läsa två böcker av varje författare, utan hon hör liksom till kursen. Sen kan jag anordna en tävling mellan böckerna för att utse vilken som kommer att recenseras i bloggen. Hundra meter i fri stil, kanske.)



Semla? Tårta? Ingen vet.

En välsignelse att bli lite älskad

Nu har jag läst En välsignelse av Toni Morrison och Ursäkta att man vill bli lite älskad av Johanna Thydell. De ser ut så här:



Och de utspelar sig i olika århundraden i olika delar av världen och i den ena är det värsta som händer att ens bästa kompis blir sjukt arg och en pojkvän kanske inte är rätt. I den andra är det värsta som händer att folk dör, säljs, mördas, våldtas, begapas som djur, lever sitt liv som slavar och kanske eventuellt är djävulen för att de har en svart hudfärg.

Men båda handlar också om samma sak. Att det är extremt viktigt att ha en tillhörighet och en flock. Ett sammanhang där man tillsammans är starkare än var och en för sig själv. Att bli älskad och vara speciell för någon annan.

Kanske det var därför jag gillade Ursäkta att... ? För att den på ytan handlar lite om gymnasiet, har ett lättläst schvung som gör att man fräser igenom den på en eftermiddag och typ börjar gilla böcker igen, strör roliga "Noriska ordspråk" omkring sig och är allmänt som en frisk fläkt – men under ytan så handlar den om sånt där livsviktigt som folk tänker på överallt hela tiden.

I Nobelpriskursen såg vi nedanstående intervju med Toni Morrison där hon berättar om En välsignelse. Till skillnad från essäerna och böckerna om Tranströmer, som jag tyckte förstörde läsningen, så tycker jag att den här intervjun bara gör att boken blir bättre! Jag förstår mer hur hon har tänkt och jag förstår mer om den tiden i USA:s historia. Innehåller väl inte direkt några jättespoilers, så den är högst sebar även om du inte läst boken än. Tada!

Den fantastiska dagen har ju bara börjat än!

Vilken fantastisk dag!
Klockan är inte ens tolv, och jag har redan hunnit äta lunch (obs sensation obs.)
Tydligen behöver man inte ha egna barn för att väckas av dem och få de berömda långa lediga dagarna.
Väcktes medelst tåg/bilar/rälsbuss? som körde och sprang hos grannarna ovanför vid den fagra tiden 07:45.
Har hunnit baka scones, äta scones, se ett avsnitt av Numbers, köra ett bodypump-pass på Iksu och äta lunch (alltså r i k t i g mat, inte fil.)
Och det är bara två minusgrader ute, SOL (!!!!!) i vardagsrummet och kanske världens vackraste väder.
Och klockan är inte ens tolv än. Nämnde jag det? Inte ens tolv! Folk har svimmat för mindre.
Schmashing amazing.
Nu ska jag tillreda en tjälknöl, organisera om garderoberna, se fjorton filmer och gå på tårtkalas. Dagen är ju bara barnet än.


Goda goda.


Sol i sinne, brun inne.

11 februari 2012

Läget #47

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
47

Antal lästa författare:
45

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,96

Svar: Näj näj näj... eller, det är lite bättre än förra veckan. Och då har jag ändå skrivit om två lyriker! Till min nackdel: gick en liten liten sväng på biblioteket utan att jag hade någon buss att passa eller tid att hinna till vilket resulterade i fyra lånade ungdomsböcker. Hur ska man kunna låta bli? De verkar ju så lättlästa. Och roliga. Och lättlästa. Osv osv.


Kolorerad bild öfver förloppet:

10 februari 2012

Pablo Neruda – 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång & Havsbävning

Pablo Nerudas första bok, 20 kärleksdikter och en förtvivlad sång, blev en storsäljare. Inte oväntat när den sägs höra till genren "erotiska dikter". Jag tycker att de påminner om Höga visan. Det står inte att ditt hår är som en flock getter, men nästan. Det är mycket "ditt skötes ros", "bröstens kullar" och sånt.

Jag är dålig på metafortolkning, och det här med att ta olika kroppsdelar och koppla ihop dem med andra vackra saker eller naturfenomen blir liksom inte erotiskt i mina ögon. Det blir högtravande och långt långt borta.

Till dess fördel: den är kort.

Och efter att ha läst om Tranströmers och Blys funderingar vid översättningar så inser jag: ÖVERSÄTTNING AV DIKT ÄR SVÅRT. (Oj, versaler och allt.) Tranströmer blev till exempel även översatt av en person som hade en förkärlek för gammaldags engelska. De översättningarna var inte alls lika bra, tyckte jag, som gillade Blys vanligare stil. Så att 20 kärleksdikter... känns så mossig kan naturligtvis bero på översättarens favoritstil.

Över till Havsbävning.
Gillade den mycket!
Den är nyare.
Den har vanligare formuleringar.
Den har bilder.
Den är lite som små sagor om de olika djuren, livet och universum och allting. Finns den att låna där du bor rekommenderar jag den framför 20 kärleksdikter eftersom den är nyare och lättare att läsa. Finns även ett förord där man får veta lite om Nerudas liv och död. Mest död.

En 2:a till den första boken och en 4:a till den andra blir väl en 3:a totalt?
Fakta
Pablo Neruda, Chile, fick priset 1971 ”för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”.

Sjöborren är havets sol. Fint va?

Priset man betalar för att ha en nystädad kyl

Och vad är det tänkt att en hårt arbetande Nobelprisläsare ska äta till frukost? Va? VA?


Nä men jag tar väl lite ajvar och en rå potatis. Tänk inte på mig.

8 februari 2012

Neruda + Google translate = njä

Nej, jag har inte glömt Pablo Neruda. Han bidar sin tid i kulisserna. Blir kanske recenserad imorgon. Men här är en festlig översättningseffekt: Pablo Neruda i Google translate!

(Eftersom Havsbävning har dikterna både på spanska och svenska kan man ju jämföra.)

1. Originalet:

Langostino
Alto! casuales leopardos
de las orillas, asaltantes
curvos como alfanjes rosados
de la crudeza submarina,
mordiendo todos a la vez,
ondulando como la fiebre
hasta que caen en la red
y salen vestidos de azul
a la catástrofe escarlata.

2. Svensk översättning i boken:

Havskräfta
Upp! strandens tillfälliga leoparder
kurvigt anfallande som rosa sablar
smidda av undervattensvärldens urämnen,
som angriper allt i sin väg,
som rör sig i vågor som febern
till dess de faller i nätet
och kommer upp klädda i blått
på väg till den scharlakansröda katastrofen.

3. Google-översättningen:

Räkor
Stopp! casual leopard
bankerna, Raiders
böjd som huggare rosa
De råhet undervattens
biter på en gång,
böljande som feber
tills de faller i nätet
och lämnar i blått
katastrofen scarlet.

Resultat:
Oj vad Google translate inte ska användas till diktöversättning. Själva djuret blev ju utbytt. Den enda rad som blev bättre tycker jag är "böljande som feber". Och "tills de faller i nätet" var ju rätt så likt.

Svenskt, spanskt och träsnitt. Och frukt. (Obs, en annan än tidigare.)

7 februari 2012

Tomas Tranströmer – Dikter och prosa 1954-2004

En recension under press. Ju mer jag får veta om Tomas Tranströmer, desto mindre magiska blir dikterna. Därför vill jag snabbt snabbt skriva den här recensionen innan jag läser för mycket. För de förtjänar ett högt betyg. Ju.

Jag läser just nu en kurs om Nobelpriset i litteratur, där "särskild vikt ska fästas vid årets pristagare". Så vi har bland annat läst Air Mail (återkommer till den), några essäer om Tranströmers dikter och snart ska jag börja på Tomas Tranströmer: ett diktarrporträtt. Imorgon är det en föreläsning och under den följande veckan är det Tranströmerdiskussion i det än så länge ganska sparsamt befolkade webbforumet. Att skriva den här recensionen idag är med andra ord min sista chans. Innan jag tvingas in i en massa kunskap som förstör.

Till kursen hör självklart även att läsa massor av dikter. Från den fina samlingen med guld på omslaget. Så här var det att läsa i den innan jag hade läst något alls nästan OM författaren:

Men? Hur kan han veta hur det är i min hjärna? Och i mitt liv? Den här dikten handlar ju om mig! Och den här! Och den här! Preciiiiis så där är det! Och sådär har jag aldrig tänkt! Coolt! Fantastisk formulering! Jag gillar ju dikter! Who would have known?

De flesta dikter (inte alla) skapade en känsla, en stämning, en bild som jag tyckte om att vara i. Behövde inte nödvändigtvis läsa dem högt, de var fina som ord också. Det här med naturen och det oväntade och det mystiska. Jag gillar't. Massor av dikter var verkligen som lyrikens hoppning. Dessutom verkar Tranströmer gilla skog, precis som jag.

Sedan läste jag halva Air Mail (som jag återkommer till, för den är skitbra egentligen) som består av brevväxlingen mellan Tranströmer och en amerikansk poet som heter Robert Bly. De översätter varandras texter och pratar på om hur de tänkt kring det ena och det andra och vilket ord och uttryck som passar bättre och sämre. (Gillar dem starkt! Verkar vara två hyvens typer! Shitloads med gill! = tre olika uttryck för samma sak)

MEN det hemska hände. När jag fortsatte i diktsamlingen och stötte på någon av dikterna som jag läst om i Air Mail fick jag inte samma känsla. De var inte magiska längre. Det var ju "dikterna som Tomas hade skrivit". Han som jag nu "känner" genom att ha läst hans brev. Den där handlar ju om när han gjorde repövning, och det där handlar om hans bröllopsresa. Det där är hans sommarhus och det där är om hans bil.

Det var inte längre små miniuniversum som flödade fritt och jag fick tolka som jag ville (och därför tyckte om så mycket). Det var dikter Med En Bakgrund Och Ett Sammanhang. Allt blev så vardagligt. Och liksom vanligt.

SÅ. Jag skyndar mig att ge första halvan av Dikter och prosa 1954-2004 fem välförtjänta poäng. Om det inte känns allt för dystert så kommer jag att skriva ett "vad hände sen-inlägg" om hur det gick med den här kursen. Men min poäng står fast.

Fakta
Tomas Tranströmer, Sverige, fick priset 2011 "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".

6 februari 2012

En dementi

Jo, alltså, det är visst så att det inte är fettisdag imorgon.
Inte.
Det kan eventuellt vara så att jag har trott det.
Jättejättemycket.
Och även påverkat andra att anordna semmelbjudningar.
Ikväll.
Och förra veckan fick jag alla på kontoret att gå iväg i samlad tropp och köpa detta bakverk, eftersom det ju ändå är fettisdag på tisdag.

Bortsett från att detta starkt påverkar min trovärdighet i negativ riktning och att jag aldrig kommer att ha en talan i frågor som "när infaller pingsten", så känns det som ett av mina mest lyckade missförstånd.

Lyckat missförstånd.

5 februari 2012

Oväntad avbytare

Och här sitter jag och äter fruktsallad med Arne Dahl.
Löser några mord.
Eller mest är det väl den där A-gruppen som löser mord.
Jag sköter frukten.
Det är dock ett oväntat bokval, känner jag.
Hur ska detta fortsätta?
Härnäst sitter jag väl och läser Eddan.
Eller en vampyrbok.

Prioriteringar och loppisar som inte levererar

Nästa bokcirkelbok är ingen mindre än Niceville!
Jag har läst den en gång tidigare (den var bra!), men tänkte bläddra igenom den lite för att kunna bidra med något mer till diskussionen än att sitta och tindra med ögonen och sucka lyckligt (den var som sagt mkt mkt bra).

Eftersom jag gillade den tänkte jag "jag köper boken, så jag kan läsa den hur många gånger som helst, mohahahahaha".
Det var här det gick fel.
Jag tänkte göra en Smart Ekonomisk Sak och köpa ett begagnat exemplar. Det är alltså därför jag flängt runt på alla second-handställen/loppisar/returbutiker på sista tiden och letat. Och letat. Och köpt fem andra böcker istället.

Resultat: noll och inget.
Antagligen för att alla som läst boken gillat den och tänkt "hellre säljer jag alla barnens VHS-filmer, nötta plastleksaker, mina fula gamla skor samt alla reklamkoppar vi någonsin fått, de kan gärna vara kantstötta också".
Dagens Nolia-loppis levererade med andra ord INTE.

Det kan eventuellt vara så att tiden jag lagt på detta flängade mycket väl kan vara värd 44 kronor, vilket boken kostar i pocket på Adlibris.
Nämnde jag att de även har gratis frakt och boken ramlar in genom brevinkastet?

4 februari 2012

Anteckningar från soffhörnet

Akademiskan leder över mig med tusen – noll.

Jag har kämpat mig igenom allehanda fakta och teorier (under frekventa "vilopauser"), sett Kalla komma tvåa efter den eländiga Björgen, försökt pigga upp mig med en tur till second-hand-butiker (där det mest fanns en miljard exemplar av samma böcker, men jag lyckades hitta fem stycken som jag gillade och dessutom köpte av bara farten på grund av irritationen över att Litteratursociologiboken lyckas skriva så sövande trist om ett egentligen intressant ämne och nu är jag 90 kronor fattigare bara på grund av den), upptäckt att vår bil inte gillar kyla och att det följaktligen känns som att köra en larv trots att den fått stå med motorvärmare en miljard timmar. Är övertygad om att detta också är Litteratursociologibokens fel. För övrigt har vi grannar ovanför som gillar att springa med bankande hälar, bygga hyllor med en rasp istället för såg och skrika "mamma bajs" när man försöker tänka. Det kan högst troligt också vara Litteratursociologibokens fel.

MEN. Nu ska jag läsa fina boken Air Mail istället, äta hemgjorda hamburgare samt ikväll fara iväg och fira en examinerad dietist. Jag förväntar mig att både mat och dryck på dessa festligheter är näringsberäknade och anpassade till gästernas individuella näringsbehov. Det är väl ändå det minsta man kan begära. Blir det inte så är det Litteratursociologibokens fel.

Och det här var inte ens de enda exemplaren.

3 februari 2012

Om akademiskt skrivande

Jag hade glömt hur akademiska låter.
Måste öva så att min inlämningsuppgift får den rätta känslan.
På akademiska kan man till exempel säga en sån här enkel sak:

"Gamla böcker ger ju en fantastisk möjlighet för folk att få reda på hur människor levde och tänkte förr i tiden."

så här istället:

"Redan texterna själva är ett enastående primärmaterial för sociologiska och ideologiska undersökningar med historiska dimensioner."

(Från Litteratursociologi, sidan 19, av Lars Furuland & Johan Svedjedal.)

Boken är så deprimerande ful att jag istället visar väderläget i Umeå. Det är svinkallt men ack, ack så vackert.

2 februari 2012

Läget #46

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
46

Antal lästa författare:
43

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,93


NÄJ NÄJ NÄJ.


Muterade fransar?

Jag har bara en fråga:
Är era ögonfransar så vassa
att ni sticker er på dem?
När de har ramlat av och exempelvis ligger på ett bord?
Eller har fallit ner i tröjan?
Har mina ögonfransar muterat?
Kan jag sälja dem till ett DNA-labb
som skapar framtidens supermördare baserat på dem?

Känner att den här kan bli en lukrativ affärsidé.
Man får trots allt ständigt fler ögonfransar.

1 februari 2012

Gräsliga omslag och två som jag gillar

Två exempel på omslag som får mig att tänka:
NEJ!
Vet inte ens var jag ska börja. Den små hårstråliknande strecken på den äckliga gula färgen? Det fula typsnittet? Den röda personen som äter upp den andras gröna hand? Särskrivningen av ensam hetens?


Två exempel på omslag som får mig att tänka:
JA!
Skorna. Perspektivet i fotot. Ljuset i bilden. Guldfärgen. Autografen. Känslan när man tar på pärmen.


Vad tänker du om dessa omslag? Lockar? Lockar inte?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...