Nu har jag läst den allra första pristagaren, Sully Prudhomme från Frankrike. Lite extra högtidligt. Å ena sidan tyckte jag att vissa teman återkom ständigt och jämt. Tårar:
”Säg vadan mina tårar strömma, då moln ej på min himmel gå?”
”Här nere vi tårdränkta minnen bevara”
”hvad tanke månne nyss det var, som gör, att tårar fukta kinden”
”Än hoppfullt ditt ögonpar ler, än tåradt i sorg det sig ter.”
”när jag ser dessa tårar, som aldrig bli torra”
Stjärnor:
”af osedd hand beständigt blir samma stjärna satt”
”Till stjärnorna gå mina drömmar”
”hon vare mig lik stjärnan, vi ej hinna.”
”Än sprida stjärnor i dunklet sin tjusning”
”När det stjärnklart blir: den skönsta stjärnan i hans hjärta ler”
Kanske lite enahanda. När man läst några stycken känner man på sig när det är dags för en stjärna eller en tår (andra teman är själar, rosor, kyssar).
(Dock vet jag nu inte vad jag ska säga om äldre texter. Jag måste bli bättre på frågor. Vilka begrepp fanns när den här texten skrevs? Vilka frågor svarar den på? Vad var aktuellt när den skrevs? Innan jag gnäller på den. Har läst artikel i DN om svenska studenters brist på just frågor. Intressant artikel. Slut på kapning av recension.)
Å andra sidan så överraskar den mig genom oväntade vändningar. Kanske mina fördomar efter flera sidor rosor och tårar, men ändå. En dikt börjar med ett besök på Louvren, särskilt Venusstatyerna. Sedan ser han en fattig flicka och så avslutar han så här:
"Tigg du i gathörnen bröd
och kläder av penningens träl!
För kvinnor av sten byggdes Louvren –
de andra få svälta ihjäl!"
Jag kan mycket väl tänka mig att de här dikterna enligt Svenska Akademien var det utmärktaste i idealisk riktning 1901. Nu känns de gamla, men ändå lite fina ibland.
"Med höstens dödssuck, som i frostkall il
mörk över säfklädd insjö far
en hviskning blandas : sjön med strandens pil
ett dämpadt samtal har."
Det blir 2 poäng och en liten extra fanfar, det är ju ändå den första pristagaren.
Fakta
Sully Prudhomme, Frankrike, fick priset 1901 ”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”.
Insicts - det var illa! :)
SvaraRaderaUndrar hur den förste pristagaren blev rapporterad om i press osv? Kul att läsa ens några rader av honom. (Först tänkte jag att det var en kvinna vid namn Sally)
insights skulle det kanske vara... :)
RaderaStrindberg skräder i alla fall inte orden om vad han tycker om akademiens inkompetens vid valet av den första pristagaren, läs här på projekt Runebergs sajt:
http://runeberg.org/strindbg/eftersl/0402.html
Haha, heja Ågust! Och det är intressant det han säger om akademiens sammansättning vid den tiden: "Jo, i Svenska akademien sitta nu: två riksarkivarier, en riksantikvarie, en universitetsbibliotekarie, för övrigt professorer, biskopar och en envoyé, av vilka ingen är vitter i ordets verkliga betydelse, Av hela samlingen äro endast fyra vitterlekare, men på lediga stunder. Ingen enda har skänkt sitt liv odelat åt diktkonsten."
SvaraRaderaDet kan ju åtminstone delvis förklara de märkliga valen under prisets tidiga historia. Det har faktiskt blivit lite bättre på den punkten.
"
Och tack för tipset om DN-artikeln, också. Väldigt intressant läsning.
SvaraRaderaKommer du ihåg hur du fick tag i boken? Hittar bara böcker på franska av honom.
SvaraRaderaBiblioteket! Men nu finns den inte i katalogen när jag söker. Fråga på ditt bibliotek om de har någon slags fjärrlån etc, den borde ju finnas någonstans i Sverige! Lycka till!
Radera"Lyriska dikter" finns att fjärrlåna. Till skillnad från ovan nämnda samling är dikterna i den dessutom ganska trevliga och lättsamma överlag! :-)
Radera