18 mars 2011

Imre Kertész - Mannen utan öde

Det är inte ofta man läser en bok om andra världskriget där huvudpersonen liksom inte bryr sig om vad som händer. Inte heller är så insatt och kärleksfull och medveten och omtyckbar.

Allt är liksom bara "jaha, nu blev jag avplockad bussen, nu blev jag inlåst på en polisstation, nu fick jag gå i ett trevligt tåg, nu blev jag inlåst på en fabrik, nu blev jag satt på ett annat tåg (varmt), nu blev jag törstig, nu blev jag sorterad (yeej), nu blev jag duschad, nu blev jag fånge, nu blev jag hungrig, nu blev jag sjuk, nu blev jag fri. Fri? Men soppan då?"

Först tänkte jag "huvudpersonen är tonåring", sedan läste jag förordet till boken. Där stod att huvudpersonen var "totalt illusionslös".

Hur som helst.
Imre får 4 nobelisar, för den som kan skriva om andra världskriget och koncentrationsläger (det värsta det värsta det värsta) utan att jag gråter fem hinkar, och istället tar över huvudpersonens synsätt och accepterar att "det som händer måste hända, hur skulle det ha kunnat bli annorlunda" kan sannerligen handskas med ord.
Dessutom var den "bra och intressant" (gilla ospecificerade, subjektiva omdömen).
Fakta
Imre Kertész, Ungern, fick priset 2002 ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke".

2 kommentarer:

  1. Detta var en god idé! Då kan ju jag bara läsa denna blogg för att bli uppdaterad på alla nobelpristagare som jag "borde ha läst"...

    SvaraRadera
  2. Du borde ha läst Boris Pasternak, eftersom namnet är så roligt. Jag hyser stora förväntningar på Boris Pasternak.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...