Bibliotek nummer 2: Teg

Min stora hästboksfrenzy har inte gått över, och bäst utrustad med andra halvan av serien visade sig Tegs bibliotek vara. Biblioteksutvärderingarna fortsätter därmed med ohejdad detaljrikedom.

1. Exteriör
Tegs bibliotek kanske är en festligare byggnad än Mariehemsbiblioteket med sin gul-orange-bruna färgmatchning, men mest ser den ut som en före detta klädbutik med stora skyltfönster (som tyvärr inte utnyttjas för en rolig skyltning). Pluspoäng för rejäl trappa + ramp och bra skylt.




2. Första intrycket
Till vänster bakom den uppställda dörren finns en anslagstavla fylld med intressanta affischer. Tyvärr syns den lite dåligt - mitt tips är att flytta den till väggen rakt fram. Annars är det mest golvet som står för det första intrycket.




3. Utbudet
Egentligen spelar det ju ingen roll hur ett bibliotek ser ut eftersom det viktiga är böckerna. Här finns alla de vanliga uppdelningarna: skönlitteratur, deckare, facklitteratur, ungdomsböcker (tre små hyllor vilket kändes lite skralt), ljudböcker, filmer, börja-läsa samt bilderböcker. Det är inget stort bibliotek vilket är en nackdel om man är en spontanlånare men inte spelar någon roll alls om man beställer dit böcker från andra bibliotek. Gillar att de har den goda smaken att skylta med Hjärta av jazz (Lövestam) (står i andra raden uppifrån på vänstra skyltmojängen). Låntagarna på Teg verkar även läsa Nobelpristagare (stod tre på senast-återlämnat-vagnen).




4. Service med mera
Jag borde kanske ha sagt något mer än "Hej" till personen bakom disken när jag gick in för att fullt ut kunna utvärdera servicen, men han var upptagen med att ringa till folk som hade böcker att hämta. Eftersom det var ganska tyst i lokalen hördes det väldigt bra. Förvånansvärt många personer glömmer tydligen bort att hämta sina böcker - vad är det för människor? (Det verkar även vara många människor som A) inte är hemma, B) inte minns att de ens har beställt en bok. HOW?) Det fanns även en kvinna som stod vid ljudböckerna och gav boktips. Hon visade sig sedan inte höra till personalen. Två toaletter=bra. Bra även med utlåningsautomat så att man inte behövde störa utringandet av böcker. Under min tjugo minuter långa inspektionsrunda var jag aldrig själv i biblioteket utan det flödade på bra med besökare. Jag stannade nog längst av alla, utom en som gick igenom alla broderitidningar. Det känns som ett bibliotek som används av alla åldrar.




Sammanfattning: Funktionellt, lättöverskådligt och lättillgängligt. Inte världens mest inspirerande miljö eller världens snyggaste hyllor och golv. MEN! Stort plus för de kreativa klisterlapparna som visar vilken genre böckerna för "mellanåldern" tillhör. Jag ville ta hem dem och klistra på saker. Mmm... klistermärken...

Testar ett nytt bibliotek

Eftersom stadsbiblioteket är utlånat och nedpackat och håller på att flytta till ny lokal är det helt enkelt stängt. Man kan gå dit och använda återlämningsmaskinen, men då är böckerna inlåsta till i november. Däremot kan man lämna igen stadsbibliotekets böcker på filialer, och då kan andra låna dem. Tror jag. Allt är lite ovisst. För första gången (!) har jag därför testat ett annat bibliotek i Umeå: Mariehems bibliotek. Här kommer en fullständig utvärdering av besöket, med antagligen alldeles för många detaljer.

1. Exteriör
Pluspoäng för att det är mycket lätt att hitta dit, gratis parkeringsplatser och En Tydlig Skylt på väggen. Vi kan väl sedan bara nöja oss med att säga att detta inte är en så "festlig" byggnad.




2. Första intrycket
På dörren sitter ett anslag om att biblioteket kommer att vara stängt imorgon, vilka öppettider det vanligtvis har, var bokinkastet är och var handikappingången är. Plus för bokinkast och minus för att det inte finns en entré som passar alla. Känslan är mycket mer "kommunal serviceinrättning" än "lyxigt kulturcreddigt ställe". När man kliver in möts man av blommor som lever och ett balkongmöblemang=oväntat men trevligt. Det syns också att det är ett skolbibliotek eftersom hallen har massor av krokar och hyllor av samma sort som finns på just skolor.




3. Utbudet
Trots liten yta känns det som att de har mycket böcker. (Oklart om det ska tolkas som att det är trångt.) Det finns ett separat rum för ungdomsböcker, indelade i kategorier som "Livsviktigt", "Roliga böcker", "Kärlek", "Lättläst/Snabbläst" och "Fantasy". Det är praktiskt för läsare som vet vilken genre de gillar men inte för de som letar efter författare baserat på efternamn. En ganska liten avdelning facklitteratur där det skyltas med böcker som ser intressanta/nya ut. Jag lånade nästan en bok om rosor för att den var snygg. En barnboksdel och en tidningsdel som båda är formade lite som rum av hyllor. Klassisk biblioteksmöblering. Deckare har en framträdande placering med en hel vägg. (Även ventilerna har en sammanhållen placering. Borde man inte sprida ut ventiler lite i en lokal?)



4. Service med mera
Eftersom klockan var efter skoltid var det bara jag där. Det var knäpp tyst. Trevlig personal som sa hej när man närmade sig disken, däremot syntes de inte till i början utan det var först när jag gick med högljudda steg som de dök upp. Min reserverade bok fick jag snabbt och dessutom lånade de ut i disken så jag behövde inte använda automaten. Hästbokshyllan var dock väldigt rörig och böckerna låg huller om buller.

Sammanfattning: Ett hemtrevligt bibliotek där barn/elever/ungdomar antagligen hittar massor av böcker och vuxna kan låna mycket spontant och sedan reservera dit övriga titlar från andra ume-bibliotek. Skulle inte gå dit för att sitta och läsa eller plugga, utan bara för att låna, eftersom det är så pass litet.

Men vad lånade jag då? Kom hem med de här tre:



(Skulle egentligen bara hämta den nedersta boken, men lånade en bok från hästbokshyllan för att de ska uppmärksamma röran när de sedan ska ställa tillbaka den. Och Only väg is upp råkade komma med för att den stod med framsidan ut på bästa plats i ungdomsboksrummet. Lurigt det där med skyltning.)

Akta dig, en BILIST!

Hamnade på biblioteket (no whaat?), och sträckläste där en bok om hur man som cyklist ska överleva i trafiken. Kör lite årstidstema sådär. Boken hade en rolig stil, men det var samtidigt som att läsa en väldigt lång arg lapp.

Håller dock med om att bilister blir sura när de måste stanna för cyklister som supersmart nog transformerar sig själva till gångtrafikanter precis innan ett övergånsställe (dvs. stannar, kliver av och leder cykeln över). Detta surande har de faktiskt inte rätt till, eftersom cyklister gör en god gärning för alla andra.

Boken uppmärksammade mig också på en lurig användning av ord. Det är inte en bil som kör på en människa, det är en bilist.



Rolig, ovanlig och faktiskt mycket tankeväckande, blir mitt omdöme. Brukar du cykla i stadstrafik är den kanske ett måste.


Var är bindestrecket? På rad ett? /Arg-lapp-skrivare

Titel: Överlevnadshandbok för cyklister
Författare: Fredrik Falk
Förlag: Karneval förlag (2008)

Spanar in ett annat bibliotek

I Skellefteå har de ett café inne på biblioteket. Där man kan läsa tidningar samtidigt som man dricker kaffe. Oerhört fantastiskt. Detta borde spridas över landet (särskilt till Umeå) och även införas på lördagar...

I övrigt har de fåglar och dikter i burar och speciella avdelningar för Västerbottensförfattare. Det var en smart grej. Skellefteå bibliotek får 5 plus för mysighet. Jag har tyvärr inte lånekort så jag har ingen aning om hur det är att låna.





Jag satte mig och läste "Vi håller på med en viktig grej" av Sara Hansson och sveptes tillbaka till mellanstadiet när alla bidragen i skolans Småstjärnorna var Spice Girls och hårmascara var höjden av mode. En riktigt bra och träffsäker serie. Läs om du är född på 80-talet!

Om att lämna tillbaka en bok

Joråsåatteeh.
Idag har jag försökt lämna igen min egen bok.
Till biblioteket.
De ville inte ha den.

Glad i hågen stegar jag fram till automaten (som är utanför själva biblioteket) och försöker köra in boken i maskinen. Den kommer ut. Fem gånger. Går INTE återlämnas. Man tycker ju att jag borde ha anat något.

Men inte ger jag upp för det. Tågar in på biblioteket och säger bekymrat att den här boken funkar inte i maskinen. (Till saken hör att jag ofta lånar böcker tills max antal omlån är uppnått, dvs. ett halvår, och de har nyss bytt larmsystem på biblioteket och det HAR HÄNT att mina återlämningar inte funkar, och böckerna är inte ens taggade med nya larmsystemet, vilket gör att det tjuter när jag går IN istället.)

Bibliotekarien vänder på boken och säger:
– Fast det här är inte en av våra böcker. Det är en privat bok.
Jag envisas:
– Jo men jag har fått mejl om att jag ska lämna igen den.
– Men vi har streckkoder på alla våra böcker.
– Jaha. (Boken har klart och tydligt ingen streckkod.) Men vem har jag lånat den här av då?
– Eeeeh… (tittar på mig som att jag är konstig) Kanske någon kompis?
– Hm… (inser att jag faktiskt själv har köpt boken på loppis och råkat ställa den bland låneböckerna hemma) ja så är det nog. Tack ändå! (går iväg jättefort och gömmer mig bland biografierna.)

MOHAHAHA! Blir jag utesluten ur bokbloggarmaffian nu?


Andra böcker som jag inte ska lämna igen. Bäst att ha dem på bild.

Istället för att bränna böcker...

... kan biblioteket göra lampsladdsdekorationer av dem.
Jag tror i alla fall att det är dekorationer och inte hot mot böcker som personalen inte gillar.


Prydnad? Hot? Ingen vet.

Nylånat

Om man lider av Åenasidanåandrasidan-syndromet
kan det hända att böcker med den här typen av omslag får följa med en hem.


Det är snabblån så den måste läsas inom två veckor=ger övning i att välja och välja bort böcker. Lånade även "Då tänker jag på Sigrid" och "Livet efter dig". Trots att det inte direkt råder bokbrist här hemma. 

High-fivear mig själv mentalt

Nu väntar den på mig.
Sista boken jag ska låna till projektet.
Den har inte brunnit upp, stulits, lånats för länge, gallrats, dött i den livsfarliga återlämningsmaskinen eller teleporterats iväg, nej, den väntar på mig.

VÄGENS ÄNDE SYNS! HIGH FIVE MIG SJÄLV!

Hallå folks, ska vi inte reservera något annat nu?

I Umeå har vi stor bredd på vilka böcker som är populära. 

En glimt i alla fall

Efter att höstens rödgula redskap brutalt nästan fällt mig igår (är det ens lagligt att ställa upp såna pinnar utan varningspinnar?) var ögonen liksom extra uppmärksamma på röda och gula saker idag. Umeå hade några stycken. Och som inte denna färgprakt var nog – på biblioteket bredvid en av mina reserverade böcker fanns minst tre Mo Yan-alster. Trots att de inte ska läsas förrän i mars (?) kändes det ytterst flärdfullt att beskåda den färskaste pristagarens verk. En sån prakt och fröjd. Är inte hösten komplett så säg?


Prakten.


Fröjden.


Alster. 

Påfyllning

Idag var jag på biblioteket av två anledningar.
Viktigast: fråga varför de har träbitar i hyllorna.
Näst viktigast: hämta fler pristagare eftersom de två jag har hemma mycket olägligt hamnade i omröstningen om att bli sist kvar. Visserligen krävs det en o-er-hörd insats för att Asturias ska knipa vinsten, men jag vill inte att han ska känna sig mindre värd.

Då träbiten var borta kunde jag bara utföra uppdrag två.
Men det gick ganska bra.


Den understa boken fick jag låna om manuellt eftersom "maximalt antal omlån hade uppnåtts". Faktiskt konstigt att inte fler vill låna denna fröjdefulla bok.

Platshållartext?

Jag har funderat och funderat men inte kommit på någon naturlig förklaring till denna TRÄBIT som står i en hylla på biblioteket. Iklädd kamouflage förvisso, men ändå. 

Gör din egen festliga happening på Världsbokdagen

Om du upplever en akut brist på festliga happenings på just ditt bibliotek på självaste Världsbokdagen (!) kan du enkelt ordna ett eget party på följande sätt:

Gå till ett bibliotek i sällskap med en kumpan.
Plocka en bok.
Peka på en bokstav på måfå.
Gå till romaner av författare på den bokstaven. Typ E.
Plocka en bok.
Slumpa fram en sida.
Plussa ihop siffrorna. (129 blir t.ex. 1+2+9=12)
Räkna dig fram till den hyllan (t. ex. 12).
Gör om siffergrejen.
Räkna dig fram till den boken.
Låna den.
Slut på festlig happening.

Om man vill kan man göra det två gånger.
Per person.
Jag fick Göran Tunström och Karl Rune Nordkvist.


Böcker med repor. Antingen för att de är lånade en miljard gånger=bra, eller för att de har blivit sandpapprade=dåligt.