Bokcirkeln och jag känner oss lurade. Hela internet fullkomligt översvämmas av lyriska lovord om den här boken. Ignatius magmun hit och Ignatius fantastiska utläggningar dit, ”det roligaste jag läst”, ”om du bara ska läsa en bok i ditt liv läs denna”. Har vi alla lånat och läst fel bok? Finns det
en annan Dumskallarnas sammansvärjning, som inte är malande tråkig och ointressant?
Alla gav den betyget 1 av 5 (utom en som gav en 2:a, men hon hade inte läst mer än 100 sidor). Alla undrade varför den blivit så populär. Bokcirkelns teori/förmildrande omständighet: Komedier åldras - det som var roligt på 80-talet kanske inte upplevs roligt idag. Kanske.
Bokens handling kretsar kring Ignatius, som vore han en däst planet och alla andra små satelliter. Han är en person utan självinsikt, med en mor som vägrar släppa taget. Efter en mängd incidenter som antagligen ska anses ”dråpligt roliga” blir hon skyldig pengar för en bilkrock, och Ignatius måste skaffa ett jobb. Enligt förordet skaffar han en följd av jobb, men det är bara två. På omslaget blurbas ”en av de roligaste böckerna som någonsin skrivits” utan underskrift. Man kan tycka att vi borde ha blivit misstänksamma av dessa lögner och falsarium, för att använda Ignatius ord. Den egentliga sammansvärjningen är bokens marknadsföringskampanj.
En del av boken (känns som drygt hälften) utgörs av Ignatius anteckningar. Resten är en blandning av hans åsikter, uttalanden, göranden, fisanden, ältanden och förvrängningar av verkligheten. Och en massa andra sidohistorier som inte utgör någon intressant intrig eller handling.
Att denna bok är hyllad som rolig är h.e.l.t. o.f.a.t.t.b.a.r.t. Vi förstår inte vad författaren vill med boken, eller varför förläggaren ansåg detta vara bra. Läs den inte. Släng bort den.
Det enda roliga är att en av karaktärerna sammanfattar min åsikt om boken på sidan 316. Så här:
- Jag trodde ni skulle vara rolig. Om ni bara tänker vara tarvlig och tjatig är det lika bra att ni går.
Betyg: 1 ytterst tilltäppt magmun
Titel: Dumskallarnas sammansvärjning
Författare: John Kennedy Toole
Översättning: Einar Heckscher
Antal sidor: 387
Läs också: så här tyckte bokcirkelkollegan/bloggen
Med näsan i en bok
