I Klingsors värld

I vanliga fall läser jag helst böcker istället för att lyssna på dem. Men i Klingsors fall tror jag att jag inte skulle ha gillat boken alls om jag läst den själv. Den är alldeles för segstartad och omständlig och långsam. Och rent av flummig. Mycket om ett dricksglas som rätat på sig och materien och en snedsågad stubbe. Sånt som gör att jag vanligen snabbt vill komma till slutet och slippa eländet/veta vad som händer – om det ens händer något. Att boken var seg i starten och omständligt skriven delades av flera i bokcirkeln när vi pratade om boken igår.

Men eftersom jag lyssnat på boken under dagarna här hemma med litet barn har jag alltid behövt starta om varje avsnitt minst två gånger. Antingen har vi somnat eller så har det blivit blöjbyte eller så har jag glömt bort att jag lyssnar. Det har gjort att jag fått släppa det där att ”snabbt komma till slutet på boken”. Det har blivit en slags mediterande lyssning istället där Klingsor-karaktären och hela berättelsen har böljat på runt omkring mig. Kanske har även Torgny Lindgrens lugna, i viss mån sövande, stämma bidragit till denna meditativa känsla, jag vet inte.

Resultatet är att jag älskar denna bok. Och inte bara för att den får barnet att somna i min famn på tio minuter på eftermiddagen, utan för att den är så knepig och fin. Klingsor är en medelmåttig konstnär som bara målar stilleben. Kannor och krukor och spillkummar. Och när han målat dem en gång så målar han över med ny grundfärg och målar samma motiv igen. Hans mål är att visa att materien inte är död, utan lever och rör sig. (Vilket beror på det där eländiga glaset från inledningen.)

Trots att han är medelmåttig tror Klingsor att han är guds gåva till konstnärsvärlden – den mest framstående person som hållit i en pensel. Eftersom han inte har någon mer utställning än en i en gammal skola i Avabäck och inte märks av alls när han går på konstskola, och endast hamnar i tidningen när han jobbar som skadedjursbekämpare, är detta kanske inte fallet.

Boken är en skröna och en släktsaga, en berättelse om en person som skulle kunna kallas ett original. Den är nog också faktiskt skriven på det sätt som Klingsor lagar mat: han blandar allt möjligt och låter det sjuda i tre timmar. Varje dag kokar han upp det och äter en snutt. Och var fjortonde dag fyller han på.

”När vi med sleven rörde om i grytan kom ett par små rödskimrande fiskögon upp till ytan i partikelsoppan.
– Kan du ha lagt ner ett par mörtar? frågade vi.
– Det är fullt möjligt, sa han, det skulle inte förvåna mig.”

(Med reservation för att jag lyssnat på boken och alltså inte har en aning om hur interpunktionen ska vara.)

Grejen är denna: Jag tycker väldigt, väldigt mycket om boken, men skulle nog inte rekommendera den till någon. Detta eftersom jag inte vet om den är bra egentligen eller om det bara beror på sättet jag inmundigat anrättningen.

I bokcirkeln funderade vi även över om Klingsor har funnits på riktigt. Jag har för mig att jag hört att släkten Klingsor har funnits i Västerbotten, men hittar ingen bra info på nätet om detta. Vet någon? Bokcirkel önskar svar.

Titel: Klingsor
Författare: Torgny Lindgren
Förlag: Norstedts (2014)
Antal sidor: 193
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Bokhyllestädning och 3 minirecensioner

Fick ett inspirationsryck och städade och rensade och flyttade om i bokhyllan igår. Efter att ha flyttat bort lådor och påsar från översta hyllan fick Selma Lagerlöfarna kliva upp en våning och alla olästa böcker sorterades, räknades och ställdes på samma rad.
Överblicken!
Nöjdheten!
Men alltså: Hur har de här 50 olästa* böckerna kommit in i mitt hem? Jag lånar ju bara på biblioteket?

Hittade även tre papperslappar med minnesanteckningar, om tre saker jag läste i våras. De får här en ursäkt för bortglömdheten och var sin minirecension. Städar man så städar man.

Ojura – novell av Stina Stoor
Förlag: Novellix
En speciell novell om en flicka som bor i (tänker jag) utanför en liten by i kanske Västerbottens inland. Hon och systern och pappan klarar sig bra, tycker hon. Hon har sina hemliga gångar och skatter i gömmor. Novellen är skriven på ett speciellt språk som skimrar som vingarna på trollsländan, samtidigt som det är vardagligt och talspråkligt. Det tog ett tag att komma in i hur det var, men sen blev det som bra. Älskar slutet. Det är en novell som jag kommer att minnas.

Det är nog dags nu – novell av Nanna Johansson
Förlag: Mix förlag (rec. ex.)
Den här minns jag som sorglig (stämningen och ensamhetsskräcken) och fin. Handlar om en tjej som åker för att träffa sin bästa kompis, som nu har ett barn med en tjej, som han är kär i. Hon som åker för att träffa honom vill helst ha honom för sig själv. Tyvärr minns jag inte riktigt så mycket mer, men minnesanteckningen säger: creepy huvudperson=ovanligt för tjej=intressant! Har tidigare bara läst Nanna Johanssons serier, kul med annat format men väldigt olikt det andra jag läst av henne. ”Omslaget” eller vad man nu kallar en e-boksbild får en förvirrad tumme ner. Vilseleder en om novellens stil och karaktär.

Allt jag önskar mig – roman av Grégoire Delacourt
Förlag: Sekwa
Ljudbok av: A Nice Noise (provlyssna här)
En underbar bok! Om en kvinna som har en sybehörsaffär, en blogg, en man med nästan samma namn som hon själv, två barn och en intressant personlighet. Samt även en lotterivinst på några miljoner euro. Vad händer när man kan köpa allt? Vad skriver man upp på sin lista? Och vågar man verkligen lita på att alla andra kommer att behandla en likadant även om de visste? En av årets bästa böcker, tror jag bestämt. Ganska kort, men med mycket innehåll. Bokcirkelboksämne! Läs! Och om du inte efteråt skriver en lista på vad du vill ha så äter jag upp min hatt (eller något annat, ty har ingen hatt).
Betyg: 4 mini coopers



* Biblioteksböckerna (12 stycken) räknas inte med här. De står ju på en annan hylla.

Ljudböckers för- och nackdelar

Är mycket kluven till ljudbok som fenomen i min läsvardag.

Fördelar
1. Kompatibelt med tacos-ätande på balkong. Extra plus: man hör inte trafiken.

2. Piggar upp cykelturer. Extra minus: man hör inte trafiken.


Nackdelar:
1. Ny-mobil-cravings. Inträffar om mobilen inte klarar av så oerhört ansträngande saker som att sända ljudbok. Risk för utgifter: hög.

2. Man måste lyssna på hela texten och kan inte snabbläsa när det är något som man inte tycker är så intressant. Exempelvis för långa miljöbeskrivningar och fakta om folks ögonfransar. Risk för sämre uppfattning av boken: hög.

Vad har jag glömt?


Saker man kan äta när man lyssnar på ljudbok. Hade ingen bild på tacos och sladden som kopplar ihop dator-mobil är knäpp(are än vanligt).