Distraherande sak: ny symaskin

I julas fick jag en symaskin, och efter diverse skrivbordsomflyttningar och jadajada så har den nu kommit upp ur sin låda. Och som den har kommit upp! Den har följande fantastiska features:

1. Den trär sig själv medelst fiffig spak

2. Den har en genomskinlig lucka så man SER när undertråden håller på ta slut, det låter inte bara plötsligt fladderfladder och så är det helt plötsligt inga stygn

3. Saker dras inte plötsligt ner i en härva under nålen

Andra features som den har är att den är svart och blank vilket gör den till ett mecka för privatdetektiver på jakt efter fingeravtryck, och så är den ganska rejäl, som i svårplacerad. Och riktiga symaskinsmänniskor tycker antagligen att den är gjord av för mycket plast. Men jag älskar den. (Har tidigare sytt på en antik maskin i grön metall, vägandes fyrtio kilo med stor förkärlek för att tugga i sig både tyg och tråd ner i sitt innanmäte, så jag är kanske lättimponerad.)

Jag kallar den Ibbe, efter Nobelpristagaren I. B. Singer. Vårt första alster blev ett strykbrädesöverdrag. Behold dear readers, de obligatoriska före- och efterbilderna.

Före. Originalöverdrag från Ica Maxi.


Efter. Så vackert att ögon tåras över hela kontinenten.