Packa BB-väskan: En litteraturstudie

I över en månad har vi tänkt att NU måste vi packa BB-väskan (ty det står i ALLA böcker att man ska göra det i god tid). Vet inte om vecka 39 räknas som god tid, men nu ska det sannerligen packas i det Nobelprisprojektska hushållet.

Eftersom det alltid är lite roligare att göra saker som ett projekt gjorde jag en litteraturstudie av det hela. (Det är även roligt att använda uttrycket Hela listan, så det kan eventuellt dyka upp.) Mina källor är sju olika textbaserade material som inkommit till hushållet på varierande sätt. Här är en bild på alla källor (app och webb fick vara med i papperslappsform):


1177 Vårdguiden Praktiska råd inför förlossningen – Alla landsting och regioner i samverkan
GravidApp – Babygruppen
Mammapraktika : graviditeten vecka för vecka – Leni Söderberg

Vänta barn : en bok om graviditet, förlossning och första tiden med barnet – Ulla Björklund, Hanne Fjellvang, Susanne Åhlund
Föräldraguiden gravid – Mediehuset Allt för föräldrar AB
Information till blivande föräldrar – Förlossningen/BB, Västerbottens läns landsting
Ebbas gravidbok : den enda guiden du behöver – Ebba Kleberg von Sydow

Avsändarna är mycket olika (författare som inte är barnmorskor, författare som är barnmorskor, företag, förlossningsavdelningen i Umeå, landstinget med flera) vilket bör ge en bred bild av vad som bör följa med. Men vad skriver de då?

Här är HELA LISTAN:

1. Den enda punkt som de är ordagrant överens om är: kläder till barnet. 6 av 7 specificerar även att det ska inkluderas en mössa till barnet, ”gärna i bomull” (ifall man tänkt sig något annat).

2. Alla har också med hygienartiklar/toalettartiklar/necessär. Vissa specificerar vad detta innebär (tandborste och tandkräm är mest populärt följt av hårborste) medan andra enbart skriver ”hygienartiklar”, vilket jag tycker är lite vagt.

3. Alla utom Mammapraktika har med ombyte/kläder till mamman. Tre av de övriga specificerar det som ”bekväma byxor” (Ebbas gravidbok även att de bör vara svarta). Oklart vad praktikan tycker att mamman ska ha eller vad som händer om man har gråa byxor.

4. Alla utom förlossningens stencil har med inneskor/tofflor. Bör man tolka detta som att det är inneskoförbud i Umeå?

5. Alla utom förlossningens stencil har med minst en punkt som gäller ätbara saker av godsakskaraktär: Frukt, godsaker, mellanmål, dricka, godis, favoritgodis, kex, bananer, sportdryck, snacks, favoritdrycker samt ”gott att äta”. Förlossningens stencil har dock en egen punkt (33) som ingen annan har: Mynt till godisautomat. (Är det ett fint sätt för dem att säga: Släpa inte in en hel picknick här för det blir så mycket smulor?)

Fem av sju källor har med följande:

6. ID-handling
7. Kamera
8. Mobilladdare
9. Musik (Tidningen Föräldraguiden specificerar att det ska vara på Ipad)

Fyra av sju källor har med följande:

10. Amnings-BH
11. Telefon (Appen har inte med detta, kanske för att det är underförstått. Man kan ju inte kolla i appen om man inte har telefonen, dah. Vårdguiden tycker istället att man ska ha telefonkort och mynt med sig.)
12 – Punkten för boknördar: Läsbart material. Enligt Ebbas gravidbok är det: böcker och tidningar, Mammapraktika: något att läsa, Föräldraguiden: Böcker (och Ipad med filmer), Vårdguiden: något att läsa för medföljaren om förlossningen drar ut på tiden. (Här känner jag lite att de har fel fokus. Medföljaren ska ta hand om mig om förlossningen drar ut på tiden, ej nöjesläsa lite vid sidan av.) (Ev. får medföljaren läsa högt ut min favoritbok under samtidig massage.)
13. Förlossningsbrev

Tre av sju har med följande:

14. Mat till medföljaren (Konstigt att denna punkt bara är med på tre listor? Borde ju vara viktigt med en medföljare med bra blodsockernivå.)
15. Amningsinlägg (ull eller silke verkar mest populärt)
16. Amningstoppar (oklart om detta skulle ingå i kläder till mamman, men eftersom tre källor specificerade detta så fick det en egen punkt)
17. MVC-journal (behövs inte i Umeå)

Nu börjar vi närma oss specialfallen. Två av sju har med följande:

18. Läppbalsam/cerat
19. Morgonrock/stor kofta
20. Underkläder/stora trosor
21. Stora bindor
22. Filtar
23. Babyskydd/bilstol
24. Patientbricka (behövs heller inte i Umeå)

Och till sist: Saker som bara finns med på en lista:

25. Blodgrupperingskort (Vänta barn)
26. Mjukt toalettpapper (Ebbas gravidbok)
27. Laxermedel (Ebbas gravidbok)
28. ”Sådant du tycker om” (Mammapraktika) (Får man ta med en häst?)
29. Parkeringspengar (Mammapraktika)
30. Vetepåsar (Förlossningens stencil)
31. Ev. TENS-apparat (Förlossningens stencil)
32. Blöjor (Förlossningens stencil)
33. Mynt till godisautomat (Förlossningens stencil)
34. Ipad med avslappningsövningar (Föräldraguiden)
35. Något personligt som gör förlossningsrummet lite trevligare (GravidApp)

Sammanfattning: Det går att ta med sig väldigt mycket grejer.

Om man går efter popularitet på flest listor är det basala som ska packas ned: kläder till barn och födande person, inneskor, tandborste och goda grejer. Övrigt viktigt är ID-handling, mobilladdare, kamera och musik.

Om man går efter vad som står på förlossningens stencil (som bör vara mest relevant för en som bor i just Umeå) bör man även packa mat till medföljaren, blöjor, vetepåse och förlossningsbrev.

Slut på litteraturstudie. Nu måste jag sova lite innan jag orkar börjar packa. Eller så packar jag imorgon.


PS: Rutinerade väskpackare – vad har hela listan missat? Och vad är helt onödigt?

PPS: Frågade min barnmorska vad hon tyckte var bra att ha med sig. Hon sa: ”Packa inte så mycket. Och just det ja, du ska få med dig dina etiketter* så slipper de skriva ut ett nytt ark.”

PPPS: Detta kan mycket väl sluta med att jag travar in på förlossningen med en babybody i ena handen och ett ark etiketter i den andra. Wish me luck.

(*Etiketter är alltså ett A4 med klisteretiketter med mitt namn + streckkod för mitt personnummer. Används för att märka upp prover.)

Nu äter vi!

”Två 45-gramshamburgare med sallad, ost, dressing, bröd och pommes frites. Skrovmålet skulle så småningom även komma att ligga till grund för ett unikt svenskt monster, den inbakade hamburgerpizzan Calzkrove.”

Ungefär när jag hade läst så här långt utnämnde jag detta till världens bästa bok i mathistoriegenren. Som norrbottning (bosatt i Västerbotten) är jag van att min landsända förbises på alla vis i alla historiska skrivelser. Men här är en bok om mat, där inte bara Frasses och Max betydelse för Norrbottens hamburgerätare får en grundlig genomgång, utan även Skellefteås mytiska pizza Calzkrove tillägnas nästan en hel sida. Nu vet jag hur och var den uppstod.

Men det är sannerligen inte bara för att den uppmärksammar Sveriges nordligare delar som Nu äter vi! är en bra bok. Den är insatt, påläst och har bra flyt. Den får mig osökt att tänka på faktaböckerna för barn som hette något i stil med ”Puss & dass & pantalong”. Det är lätt att hänga med, det är mycket fakta men presenterat på ett sätt som gör att det är roligt att läsa om.

Jag vet nu till exempel att min bror är jämnårig med chipssmaken sourcream & onion, att glass i frysens pionjärskede ansågs som en näringsrik efterrätt och att Ikea sätter standarden för vad resten av världen anser är svensk mat.

Rekommenderas till dig som gillade Historieätarna och vill ha mer källor och ännu mer matnörderi. Till dig som vill veta varför svensk kinamat ser ut som den gör och varför 70-talet var konservernas gyllene era. Eller bara alltid har undrat hur man gör sina egna micropopcorn.

Betyg: 4 bridgetårtor

Titel: Nu äter vi! De moderna favoriträtternas okända historia
Författare: Jenny Damberg
Förlag: Ica bokförlag, 2014
Antal sidor: 310
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
Fick boken genom Booked

Min kärleksförklaring till Expeditionen

Jag är kär i en bok.
Här kommer därför inte en recension, utan en kärleksförklaring.



Expeditionen handlar om en polarexpedition som försvann år 1897. Expeditionens tre deltagare hade:

1. en dröm om att sväva lätt och enkelt över punkten Nordpolen (och bli kända såklart)
2. champagne och sidenhalsdukar med sig för att fira sin bedrift (och olika sorters valuta för att kunna ta sig hem från Amerika/Ryssland/whatever)
3. väldigt mycket otur (med vinden, gasen, linorna, skorna, björnarna, isarna, etc. etc).

Jag hade inte den blekaste aning om att jag var oerhört intresserad av att läsa en trehundra sidor lång bok om 1800-talsäventyrare med issörja i skorna. Men det var jag tydligen. Väldigt mycket.

Bea Uusma har skrivit en bok som jag faller helt handlöst för. Jag älskar papprets tjocklek, bilderna, layouten, typsnittet, den streckade linjen som visar hur de gick, de små symbolerna som är instoppade här och där på sidorna, blankheten på framsidan, färgerna i boken och hur de får mig att tänka på is. Massor av is.

Jag älskar berättelsen om hur Nils Strindberg skriver längtande brev till Anna, kastar sina kapslar och skriver i sin dagbok. Det är så sorgligt och fint och petar på min gråtnerv. Och anledningen till att jag sitter och hoppas att expeditionen ska klara sig när jag läser fast jag vet att de inte gör det, är just Nils och Anna.

Jag älskar hur Uusma berättar om varenda liten detalj under resan, varje förberedelse, varje händelse som står i deras dagböcker, varje uns av en vante, varje rivmärke i en långkalsong, varje kex som tuggas och varje djur som skjuts ("ishavets äldsta björn" icke att förglömma). Väl värd sin Augustprisnominering som fackbok. Det känns verkligen som att jag lär mig om något, och inte kommer glömma det.

Jag älskar att det är så lätt att berätta om boken för andra. För dietisten berättar man om hur de förvarade kött under tröjan och vilken kost de åt, för äventyraren berättar man om isvadandet, för alla berättar man om Annas hjärta, för sina kollegor berättar man om spänningen i gåtan om vad dog de egentligen av, för #boblmaf berättar man om att man ångrar att man inte köpte en signerad bok på Bokmässan. Och för alla kan man också berätta hur bra högläsningsmaterial den är.

Jag älskar att Bea Uusmas egen besatthet får ta plats i boken. Det känns som att jag står bredvid henne när hon åker isbrytarbåt och nästan, nästan kommer fram till Vitön. Jag gillar att hon har skrivit om sin egen avoga inställning till kyla, men ändå reser till Arktis flera gånger, och att hon letar nyanser till "dagens is".

Jag tycker att Expeditionen ska bli årets julklapp. Ge den till en dietist, en äventyrare, en kollega eller en bokbloggare (vars blogg till exempel kan heta "Nobelprisprojektet" eller liknande, men det är händelsevis bara ett förslag). Läs den sedan högt medan snön lägger sig i drivor utanför fönstret, och krama extra mycket på de du tycker om. Säg åt dem på skarpen att inte åka iväg på ballongfärder över packisen utan ordentlig GPS, isbjörnsvakt och vattentäta skor.

Betyg: 5 polarnätter och ett medlemskap i Svenska Likbränningsföreningen

Titel: Expeditionen. Min kärlekshistoria.
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts, 2013 | textutgåva | illustrerad utgåva
Antal sidor: 313
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Bokia, Cdon
Läs ett smakprov här: Smakprov.se

En bok om hur undulater dör

Min nya last: Böckerna på facklitteraturavdelningen. De är ju så många, och så fina och har så intressanta ämnen! Kunde inte motstå en liten bok på ett litet antal sidor, med det fantastiska namnet "Dom blåa är fejk – om undulaters fantastiska liv och tragiska död".

Redaktören Helena Baude har samlat ihop en hel mängd vittnesmål från personer som hyst en undulat i sitt hem. Varje anekdot är en eller ett par sidor lång och innehåller ofta (läs typ hela tiden) fakta om hur undulaten dött. Undulater dör väldigt abrupt verkar det som.

Jag blir inte klok på tonen i boken. Ibland tror jag att den är ironisk, när den till exempel säger att fåglarna är fantastiska personligheter. Den är så... torr? Historierna har sällan någon poäng heller.

Men det är en sjukt rolig idé och en fantastisk framsida som gör sig ypperligt tillsammans med fågelholken. Genom sitt korta och smidiga format kan den antagligen passa väldigt väl som toalettbok.


Man får även fakta om undulater. Jag har aldrig vetat så mycket om undulater som jag gör just nu.