Utan hästar i flera månader försmäktar jag på denna ö

Hästabstinens tar sig olika uttryck.
Tydligen kan man återgå till slukaråldern och läsa en halv hästbokserie som man inte tidigare läst pga. "varit i fel ålder".
Oklart om det hjälper, eftersom jag nu genomsöker Hemnet efter hästgårdar trots att jag inte har fem miljoner och läser ryttar-fitness-boken ett varv till trots att jag inte kan göra en endaste armhävning.
(Och planerar tur till biblioteket för lån av resten av serien. Det är iallafall genomförbart. )


Eller är det en gravid-craving?

Vem är du Johanna?

Nu har jag läst en bok som inte är en hästbok utan en utvecklingsbok med starka inslag av hästar. Eller så är det en särskild sorts hästbok med inslag av destruktiv ungdom.

Johanna är född på Island, på en gård med hästar och får. Hon har en mamma, en pappa, en farmor som kallar henne Jóhanna frá Íslandi, en farfar, och ett eget föl som ska bli hennes häst. Men hennes mamma flyttar tillbaka till Sverige och tar med sig Johanna. I Sverige får hon börja rida på en ridskola där ridläraren imponeras av hennes säkra sits och känsla för hästar. Hon får bli skötare på ponnyn Kasper.

Men av olika anledningar får hon inte behålla den identiteten - Kaspers skötare. Hon blir deprimerad, struntar i skolan och vet inte vem hon ska vara istället. Den här delen av boken känns mindre intressant. Det är så förutsägbart på något vis, destruktiv ungdom åker skejtboard, skaffar dreads och skolkar. Gör de alltid det?

En dag får hon dock möjlighet att åka tillbaka till Island. Kan hon få svar på vilken Johanna hon är där kanske?

Hennes resa till Island är det absolut bästa i boken. Kontrasterna. Hennes möte med familjemedlemmar som hon knappt minns, ett språk hon nästan glömt, en hästhantering som är inriktad på arbete och inte nöje. Det är en bok med fina personer som varit med om jobbiga saker. Börjar man gråta av boken? Svar: Ja.

Delarna som utspelar sig på Island är skrivna i presens. Delarna som utspelar sig i Sverige, innan hon åker till Island, är skrivna i preteritum. Det här tänkte jag inte på förrän efteråt, när jag funderade på vad det var som gjorde att det kändes som att första halvan av boken var en resumé och andra halvan mer direkt och levande. Smart val, eftersom det på något mystiskt vis stämmer med hur Johanna tänker på och värderar sig själv.

Sammanfattningsvis: En bok om att sakna, om att leta och att kanske hitta. För min del hade det gärna kunnat vara mer om Island och mindre om Sverige, eftersom det var när hon var på Island som det kändes när jag läste.

Betyg: 3 fuxar med fladdrande man + ett föl

Titel: Vem är du Johanna?
Författare: Lin Hallberg
Ålder: 12-15
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 236
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus.

Hästbok med mera

Millan-serien är hästböcker med svärta. Och sannerligen bra är dom. Millan går i sjuan och jobbar extra hos Marianne med att sköta hennes hästar och stall. Pengarna går inte till käder och bio utan till mat till henne och hennes lillebror. För hemma är det Millan som tar ansvar och skyddar sin lillebror, mamma sover mest och pappa dricker öl. Utom när de bråkar. Jag läser ibland med klump i halsen, och är tacksam för att ett så kallat ”tomt kylskåp” i min familj alltid har kunnat frambringa minst en pastasås.

Det är mycket som känns igen från första boken, men jag tycker ändå att historien har många nya vändningar. Framför allt har hon ju nu en pyttehäst att (också) ta ansvar för, och kanske en blivande vän som faktiskt förstår hur det är hemma.

Typiska hästboksgrejer som tävlingar, bortskämda ponnyungar (med pappor med blanka skor) samt beskrivningar av dressyrprogram dyker upp, men den har en egen grej också: Millan. Hon är en person som man tycker väldigt mycket om, och vill veta hur det går för. Och det finns många intressanta trådar inför nästa bok.

Passar till: läsare som gillar hästar, eller inte. Osäker på ålder, men på hemsidor och sånt står det från 12 år. Och där passar jag ju in ;)

Betyg: 3 välryktade shetlandsponnyer

Titel: Sveket
Författare: Pia Hagmar
Förlag: B Wahlströms (2013)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

Du och jag och vi – Pia Hagmar

Belöningsboken är nu utläst! Du och jag och vi är en stillsam relationsberättelse som cirkulerar kring fyra ganska olika människor som delar stall. I början får jag inte någon direkt känsla för dem och tycker att de känns ganska stereotypa. Annika är slarvig f.d. raggarbrud, Ellen är perfektionist men man anar något mysko, Linn är stressade mamman. Den sista, Lisbeth vet man inte riktigt vad hon är först.

Men efter ett tag började jag tycka om dem allihop och vill verkligen veta hur de ska lösa sina respektive problem. Jag tycker även om deras hästar och hade gärna läst mer om deras hästvardag och mindre om deras tankar om varandra. Men det är mycket möjligt att jag är partisk i denna fråga.

Dock är jag allergisk mot kursiva bitar och får vissa utslag när alla personer ska berätta om sin barndom och ungdom i kursiva stycken. Berättelsen är tillräckligt bra i nutid, det kursiva har man redan anat genom hur personerna agerar.

Språket flyter på; det märks att Pia Hagmar skrivit lättlästa böcker och hur många barn- och ungdomsböcker som helst. Dessutom flikar hon in små torra anmärkningar som jag högeligen uppskattar. Typ så här:

”I varje fönster står en elektrisk adventsljusstake som ett upp och nedvänt V. Landstinget måste ha gjort en storsatsning för att tillgodose varje åldrings rätt till en egen ljusstake i röd plast.”

Det är en bok om kvinnor och deras styrkor och svagheter. Finns ingen chick-lit-man som sveper in och är perfekt, utan här måste de fixa allt själva. (Och vad är det för stolpskott den där Bernt?)

Gillade boken och tycker att Pia Hagmar ska skriva fler vänliga böcker i hästmiljö. Jag kommer att läsa. Med mer häst och mindre kursivt hade den här fått full pott!

Andra som skrivit om boken (och tydligen också haft problem med det kursiva) är till exempel Malins bokblogg och bokenhanna. Håller med om att slutet var lite abrupt, men det kanske är en cliffhanger?

Tack till Damm förlag för recensionsexemplaret.


Det svarta som sticker fram är min hjälm. Skulle göra nåt fränt med en accessoar som hörde till hästar men hjälmar var inte snygga på bild. Så håll tillgodo med det snajsiga omslaget.