21 april 2011

Harold Pinter - Det värker lite, Dvärgarna, Fastighetsskötaren, Hemkomsten


Nej, nu får jag inte dra ut på det längre. Pinter måste få sin recension. Så tänkte jag. Dagen innan i förrgår. Av okänd anledning har det varit svårt att få ihop något vettigt. Kanske för att Pinter har så många fans, det finns så många artiklar om honom och han av många anses vara så oerhört fantastisk. Ger lite prestationsångest. En liten smula (gaaaaah!).

Så här tänkte jag i alla fall om pjäserna när jag läste dem:

Det värker lite
Påminde mig om en episod från Boken om morfar prosten, när det är en bålgeting i linneskåpet. Festligt att läsa högt tillsammans med syster. Jag avslöjar inte slutet här, för det är det som är poängen. Intressant. Hängde med i dialogen.

Dvärgarna
Vad hände här? Mitt i allt står han och sliter i en mås?
”Mås skriker, sargar, Pete sargar, gräver, Pete skär, krossar. Pete sträcker ut liket, flaxar med vingarna, Petes näbb växer, undersöker gräver, drar, floden skälver, ingen måne [… ]”
Dvärgarna gick lika högt över mitt huvud som, ja, något som är mycket högt över något annat. Jag fattade i princip inget. Är det så med Stor Litteratur?

Fastighetsskötaren
Den här gillade jag. Stackars Davies! Inga skor som passar och en arbetslöshetsbok som är värdelös. Han är den karaktär som jag gillat mest av alla. Och han är en lögnaktig typ som modifierar vem han är beroende på vad som efterfrågas. Vad säger det om mig? Eh, ja. Om man bara ska läsa en av dessa fyra så rekommenderar jag denna.

Hemkomsten
Snabbläst och snajsigt, man kan ungefär tänka sig att man befinner sig i rummet själv och tittar på. Första intrycket: WHAT? Åtgärd: Googla. Andra intrycket: Jaha, man får t o l k a pjäser! Tredje intrycket: Men, jag gillar den fortfarande inte, hur jag än tolkar. Slutsats: Det finns olika åsikter och man måste inte gilla allt. Man kan gärna läsa den för att skaffa sig lite koll på Pinter och se om man blir upprörd eller bara säger jaha, kul för dem.

Men här måste det ändå grävas en gnutta mer i min åsikt. Varför gillar jag den inte? Kanske för att kärlek enligt pjäsen inte är som jag tror. Jag är för ung och olevd. (olevd?) I en recension av en nyuppsättning av pjäsen stod det ungefär så här: ”de som blev upprörda av pjäsen när den var ny kan nu uppleva att de känner igen sig allt för mycket själva”. Får väl läsa om den om fyrtio år eller så. Men känner jag igen mig så är det inte min favoritdag.

Pinter får 3 nobelisar. Vissa pjäser gillade jag, vissa inte. Tror inte att Pinter är någon som jag kommer läsa igen. Skulle kanske kunna se en pjäs för att se om det är skillnad på att se och att läsa.

Ps: Förordet av Lars Norén är mycket fint tycker jag.

Fakta
Harold Pinter, Storbritannien, "som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum" fick priset 2005.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...