Mo Yan – Vitlöksballaderna

Ӏrade bybor lyssna noga nu
när Zhang Kou ska beskriva paradiset på jorden;
När kejsar Liu av Stora Han grundade landet
befallde han byborna att odla vitlök åt honom.”

Varje kapitel inleds med en vers ur en sång som den blinde sångaren Zhang Kou sjunger. En vitlöksballad. Berättelsen utspelas i Paradisets län, som är så långt från sitt namn man kan komma.

Efter att ha läst ut boken vill jag nämligen ta en dusch och dricka ett glas rent, klart, kallt vatten. Det är inte en trygg värld som visas fram. Inget är att lita på. Inte familjen, inte staten, inte rättsväsendet. Det finns aldrig en lugn stund i boken när jag känner att ”nu kan de slappna av”. Det finns bara skräck, förklädd till vanlighet. Mycket obehagligt.

Mo Yan verkar också gilla att skriva om kroppsvätskor. Går det en sida utan att någon dricker kiss, fiser, blöder eller kräks? Eller äter löss?

”Ljudet av den medelålders kvinnans kräkningar skrämde liv i fjärde faster. Hon gnuggade sina ögon som blivit trötta av lusjakten och torkade bort lössen som fastnat i mungiporna. När de kletade fast på handryggen smetade hon av dem på väggen.”

Om böcker hade en lukt-feature som hörde ihop med berättelsen skulle den här lukta vitlök, möglig vitlök, blod, var, grodor och paddor, urin, sårskorpor och fostervatten. Och vitlök igen. Sa jag blod?

I boken berättas flera personers historia parallellt. Händelserna i nutid skrider sakta framåt medan man får veta vad som lett fram till dem. Det är ganska smart, för man undrar hela tiden var de två berättelserna ska mötas, vilken punkt är mitten?

När han fick priset kritiserades Mo Yan av många för att stödja regimen, eller vara för följsam. Men i Vitlöksballaderna får jag sannerligen inte någon positiv bild av makten. Det gör mig dock lite rädd, för om det här är okej, vilka missförhållanden är det då som censureras? Vilka böcker är det som inte ges ut?

Det blir 3 poäng, för att kärlekshistorien mellan Gao Ma och Fang Jinju är intressant och för att upproret är intressant och för att utblicken i ett kinesiskt län på 80-talet är intressant. För allt äckligt vill jag ge den en tvåa, men det är väl att vara lite väl kinkig.

Fakta
Mo Yan, Kina, ”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid” fick priset 2012.

Titel: Vitlöksballaderna
Författare: Mo Yan
Förlag: Bokförlaget Tranan (2012)
Översättare: Anna Gustafsson Chen
Hitta boken på: Bokus, Adlibris, biblioteket

Gao Xingjian – Fyra dramer

Mitt undermedvetna har idag sett till att jag inte kan lämna några fler citat än det här:

Mannen och kvinnan slutar skratta. Munken vandrar fram till scenens högra sida, vänder ryggen mot publiken, sätter sig med korslagda ben och bankar på en träfisk.

För hur det nu gick till så råkade jag idag lämna igen Fyra dramer tillsammans med de andra böckerna i påsen. Och eftersom man lämnar igen i en återlämningsautomat som rullar iväg böckerna på band ner i avlägsna lådor kan man ju omöjligt få tillbaka dem. Helt omöjligt är det. Oj vad synd att jag blev av med boken. Men träfiskcitatet hade jag redan skrivit ner, så det blir vi aldrig av med.

Nope, det här var inte alls en bok för mig. De fyra dramerna består av monologer, dialoger och munkar som balanserar ägg på pinnar. I ena stunden lever folk och i nästa stund hugger de huvudet av varandra, men fortsätter ändå älta och prata tvärs över varandras huvuden. Jag misstänker därför att alla som klagar på att Nobelpriset bara går till obegripliga och svåra, konstiga böcker enbart har läst den här. 

Jag har plågläst mig igenom den här boken. Tyckte att den var jättejättetråkig. Sedan står jag mycket frågande till påståendet att Gao är specialist på att beskriva kvinnans psyke, som förordet proklamerar. Jag identifierar mig som kvinna men inte alls med hans kvinnogestalter i boken. Men men, kanske har jag inget psyke.

Andras intryck
Paperback lover har också läst dessa dramer, annars verkar det bland bokbloggare vara mer vanligt att ha läst Andarnas berg, En ensam människas bibel eller När jag köpte ett spinnspö åt farfar. Å vad jag avundas de som gjort det valet istället.

Fakta
Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina) fick priset 2000 ”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.