2 juli 2011

Albert Camus - Främlingen

Det finns massor att säga om den här boken. Jag vet inte var jag ska börja. Därför börjar jag med betyget: 5. Om jag var en lärare skulle jag använda den här boken i undervisningen på något sätt. Till exempel när man läser om dödsstraff. (Gör man det?)

Själva läsupplevelsen är fängslande. Språket, orden, stilen, formen. Den ger också nya sätt att se på saker. Till exempel en rättegång. Och ens hjärtslag. På sidan 138:

Jag lyssnade på mitt hjärta. Jag kunde inte föreställa mig att detta ljud som hade följt mig så länge nånsin kunde upphöra. Jag har aldrig haft någon riktig fantasi. Ändå försökte jag tänka mig en bestämd sekund då detta hjärtas bultande inte längre skulle fortsätta i mitt huvud. Men det gick inte.

Huvudpersonen Meursault är också bokens berättare. Han försöker inte på något sätt försköna sina handlingar och sina motiv. Det är ovanligt men på något sätt skönt. Han är inte socialt smidig. Han är precis som alla skulle vara om vi inte var uppfostrade att vara artiga i sociala sammanhang.

I House, säsong 5 avsnitt bla bla bla, ska de diagnostisera en man som säger brutala och ohyfsade saker. Hans hjärna gör något med honom så att han inte kan behärska sig. Han säger helt enkelt sanningar som ingen vill höra. Till exempel säger han till Taub att ”din näsa är groteskt stor”. Efter att teamet har diagnostiserat och behandlat mannen säger han istället att ”näsan passar ditt ansikte”. Meursault skulle alltid säga att näsan var stor, om det var det han tyckte. Meursault skulle dock inte bry sig om andras näsor. (Och det gör han rätt i!)

Under rättegången är det intressant hur Meursaults moral tas upp. Att han träffade SIN ÄLSKARINNA och dessutom gick på bio (på rolig film till på köpet), DAGEN EFTER SIN MORS BEGRAVNING visar ju att han är en skurk. Inte att lita på. Alienerad från samhället, och så kan vi ju inte ha det.

I just den utgåva jag lånat fanns ett efterord av Michael Azar. Efterord is the shit! Jag vet inte vem denne Azar är, men genom efterordet blev boken ännu mer intressant. Han tar upp fakta om Camus liv och lyfter fram hur man kan tolka in den politiska situationen Algeriet vs. Frankrike i romanen.

Fascinerande efterord är sånt som gör att jag vill veta mer om, ja, allt. Så mycket mer man skulle få ut av sin läsning (och livet?!). Svenskt näringsliv – ni fattar noll. Humaniora gör livet till en fröjd och samhället SÅ mycket bättre. Så länge människor är i farten behöver det studeras varför de gör som de gör. Och konstnärer och författare är sannerligen bland de bästa EVER att vrida och vända på det. Läs Främlingen och fatta att människors agerande är ett outtömligt ämne att beforska.

Fakta
Albert Camus, Frankrike, fick priset 1957 ”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”.

3 kommentarer:

  1. Hej! Camus = fantastisk. Fortsätt med "Fallet" så snart du hinner. Finns också i Nobelklassikerserien (samma som Jelinekboken).

    SvaraRadera
  2. I know! Det låter sannerligen som en bra idé. Camus hamnar på läsa-mer-av-listan, lätt.

    SvaraRadera
  3. Om man läser om dödsstraff vet jag inte, men man brukar väl åtminstone diskutera det. Jag minns vilda diskussioner från min gymnasietid.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...