30 november 2011

Rudyard Kipling – Havets hjältar

Smörja! Det är vad jag vill säga om denna bok. Eftersom jag inte tycker att någon ska läsa den så berättar jag här kort om handlingen, även slutet.

Kipling har skrivit en bok som handlar om en rik, bortskämd arvtagare i 15-årsåldern som spolas över bord från en ångare, plockas upp av en fiskebåt och får jobba med besättningen resten av fiskesäsongen. Den bortskämda pojken uppfostras av fiskarna och blir En Riktig Man Med God Karaktär.

När han kommer tillbaka och träffar sina föräldrar blir hans far överlycklig över den förändring som sonen genomgått och berättar sitt livs historia som järnvägsmagnat i vilda västern. Sonen vill då börja studera för att kunna förvalta faderns imperium, eller iallafall en del av det, nämligen fartygen. Slut.

Man kan förvänta sig att en bok med titeln "Havets hjältar" innehåller en spännande handling och ett eller annat hjältedåd. Men nej. De fiskar, rensar och sover. Det mest spännande är när han ramlar i havet, och det händer typ på sidan 2. En gång kom det i och för sig dimma, och en gång fick de en stor fisk. Just det, han skar sig i handen på en lina också.

En annan (tidstypisk kanske men ändå sjukt irriterande sak) är att mamman räknas som roten till pojkens dåliga karaktär. Hon har klemat med och skämt bort honom så till den milda grad att han är ohyfsad mot äldre. Att pappan aldrig är hemma och nästan aldrig har träffat sin son har absolut inget med saken att göra.

Det enda plusset som boken får är att det är kul att lära sig lite skeppstermer och få veta lite om hur torskfisket gick till på USA:s Atlantkust. Och om det är det roligaste, då kan ni ana hur resten är.

Jag stör mig på bokens käcka ton som lika glatt upplyser om fördelarna med barnaga som om hur trevligt (den svarta) kocken tycker det är att fortsätta tjäna pojken resten av sitt liv.

Varje sida är full med dåligt kamouflerade åsikter om hur en idealisk son är och hur en idealisk man är. "Ett rejält arbete gör en riktig karl av den mest bortskämda person", skulle man kunna säga att boken tycker. Och det kan den väl få tycka, men det är vansinnigt tråkigt att läsa om.

Fakta
Rudyard Kipling, Storbritannien, fick priset 1907. Motivering: ”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”.

6 kommentarer:

  1. Du har redan startat utmaningen Prisbelönt? ;)

    SvaraRadera
  2. Känns som en tidsenlig typ av bok eftersom boken är väl från början av 1900-talet, eller?

    SvaraRadera
  3. Ja det har jag! (Eller den är ständigt pågående...) Boken kom ut 1897 så tidstypisk är den säkert. Jag är så glad att jag inte bara behöver läsa böcker från 1897. Så irriterande. Tur det finns fler att välja på.

    Men tänk när den var ny:

    - Har du läst Kiplings senaste?
    - Ja visst var den bra!
    - OM! Det är ju precis det där problemet jag har med min son. Jag måste hitta några Rejäla Karlar som han kan hänga med ett tag.
    - Eller så kan du ta en tamp och låta honom känna att han lever. Funkade ju i boken!
    - Ja, tack för tipset!

    Slut på påhittad dialog från förr i tiden.

    SvaraRadera
  4. Ja nej den där boken ska jag nog inte försöka mig på, käcka böcker göra mig bara arg.

    Tack för rolig recension dock!

    SvaraRadera
  5. Jag är ett stort fan av gilla-knappar, och om det fanns möjlighet till att klicka på en sådan för din kommentar med påhittade dialog skulle jag klicka på gilla flera gånger om det gick!

    SvaraRadera
  6. Hehe, tack tack! Jag undrar om vi hade haft det behovet om inte Facebook skapat gilla-knappen åt oss? Det är en intressant tanke. För jag håller med, vill också klicka gilla jätteofta i kommentarsfält, men om jag inte hade lärt mig att det går, skulle jag ha haft det behovet?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...