15 juni 2011

Knut Hamsun - Pan

Pan är en norsk klassiker, enligt baksidestexten. Det gör mig lite matt. Och jag tänker att jag måste lära mig vad som gör att en bok "hör till klassikerna". Det är liksom dags för det nu. För jag förstår inte - vad är grejen med klassiker?

Första delen berättas av löjtnant Glahn. Han har av okänd anledning bosatt sig i en isolerad hytte i norra Norge med sin hund Aesop som han kallar "den". Glahn känns lite som en sorgsen stackare, i stil en blandning av valfri westernhjälte kombinerat med Dr. House, plus en släng av Casanova minus självmedvetenheten. Solklart, eller hur? ;)

Handlingen går ut på att Glahn återberättar händelser från sin tid i nordnorge. Han lyckas få alla tjejer i staden?/byn? att bli helt galna i honom. Det fattar han dock inte riktigt hur det kan komma sig. Glahn är dock mesta tiden vanvettigt (han skulle ha valt det ordet själv) kär i Edvarda, som inte riktigt kan bestämma sig.

Gevär och skott har förresten också stor del i handlingen.

En mer osynlig handling är den som pågår i Glahns huvud. Hans tankar och funderingar och känslor inför naturen och de nyckfulla kvinnoväsen som till synes spankulerar in och ut i hans skog/synfält/tillvaro, alltid påverkade av Glahns "djuriska blick" på ett eller annat vis.

Jag har svårt för kvinnoväsen som spankulerar omkring påverkade av djuriska blickar så till den milda grad att de är helt handlingsförlamade samt väsenskilda från de handlingskraftiga och aktiva män som förekommer i samma bok. Eller så har jag svårt för böcker där sådant förekommer. Eller så har jag svårt för författare som genom sina böcker antyder att så är fallet i den verkliga världen. Pan är skriven 1894, men det är ingen förmildrande omständighet. Sådana författare finns även idag, de har dock blandat in planeter i sina boktitlar istället för grekiska mytologiska väsen med bockfötter.

Det bästa med boken är de sista 18 sidorna. Där berättar någon annan om vad som hände sen. Helt plötsligt får man en något annan syn på Glahn. Och slutet kommer oväntat, först blir man förfärad, sedan tänker man "tja, det hade nog inte kunnat sluta på något annat sätt".

Betyg: 2 nobelisar. Det lutar dock åt en etta, men de fina naturskildringarna drar upp betyget. Vill även säga att jag inte läst "rätt bok", dvs den som gjorde att Hamsun fick Nobelpriset. Rätt bok kanske är hans bästa.

Fakta
Knut Hamsun, Norge, fick priset 1920 ”för hans monumentala verk ’Markens grøde’”.

3 kommentarer:

  1. Du har alltså problem med att kvinnor målas upp som mer handlingsmässigt passiva än männen - även fast de verkligen var det förr i tiden?
    Böcker blir klassiker för att de säger någonting viktigt om sin samtid, inte för att de skildrar ett framtida feministland.
    Jag personligen tror att du missade det viktiga medan du stirrade dig blind på könsrollerna och det faktum att Glahn är jägare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns typ en miljard klassiker som beskriver hur kvinnor/män levde "förr i tiden" där jag inte har ett problem med hur kvinnor målas upp. Kanske för att de i dessa klassiker framställs som människor (dock ofta med begränsat handlingsutrymme) och inte som kött/natur/kropp. T.ex. Buddenbrooks. Den är sannerligen fin den.

      Men Pan var enligt mig en astråkig bok, och jag vill med mitt inlägg varna andra som ogillar spankulerande kvinnor med icke-motståndskraft mot djuriska blickar för att läsa den. Kan ju kännas lite ovärt.

      Vad tycker du är det viktiga i boken?

      Radera
    2. Min åsikt är helt motsatt din. Enligt mig ligger bokens styrka mycket i karaktärsskildringarna, men också i språket och motsättningarna mellan outsidern Glahn och samhället i stort. Diskussionerna mellan honom och de "civiliserade männen" - som enligt mig bör betraktas som parodier på de menlösa moderna män Hamsun så föraktade - är ofta väldigt underhållande.

      Angående personporträtten så är det förståeligt att de kan framstå som ytliga. Vissa av dem är också det (alla människor är ju inte särskilt djupa). Just angående Edvarda och Glahn kan jag dock inte hålla med. Det är länge sedan jag läste boken, men vad jag minns var Edvarda långt ifrån så "köttstyckig" som du beskriver det. Uppenbart är i vilket fall att hon är kluven inför valet mellan Glahn och den där officeren eller vad det var som kommer in i handlingen senare. Glahn i sig är ju en lysande karaktär just eftersom han är ett så hopplöst fall. Tänker specifikt på den gången på sjön, när han ovetande om andra metoder försöker fånga hennes uppmärksamhet genom att kasta hennes sko i vattnet. Och avslutningen, såklart. Han är en rest av det som en gång var och är hopplöst vilsen bland alla dessa nymodigheter och krystade umgängesformer. Jag tror att det slutar som det gör eftersom han vet med sig att han är en rest och har tröttnat på att vara det.

      Hur som helst är boken långt ifrån någon av hans bästa. Den besitter liksom Glahn något slags vild livskraft, men författaren har ännu inte lyckats lägga band på sig och många element och passager är sentimentala och effektsökande; jag har för mig t.o.m att detta är ett av de verk han försökte förbättra någon gång under sin senare karriär.

      Om du mot förmodan vill fördjupa din relation med honom rekommenderas den senare Landsstrykare, som utspelar sig någon gång kring 1860-talet och skildrar en mängd karaktärer och deras problem mot en bakgrund av massemigrationerna till Amerika och ett nyligen industrialiserat Norge. Den tror jag hade passat bättre.

      Smakprov på språkhanteringen:

      "Och så gick det, hans föreställning var fördärvad, han försvann från marknaden, tog väl vägen över Hadselöen till Melbom spelade på gårdarna, gjorde konster, fuskade sig fram med små steg. Vad kunde han annat göra? Han var en människa och kravlade sig fram, han gjorde så gott han kunde och levde tills han dog."

      På tal om ingenting vore det förresten underhållande att se vad du (med tanke på den här recensionen och den av Kawabata) hade tyckt om den senares Huset med de sovande skönheterna. Där kan man verkligen tala om handlingsförlamade kvinnor.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...