Bye Bye Word, Hello Excel!

Nu har jag försökt sammanställa vad som blev läst under 2014 i över en vecka.
Det går dåligt.
Anledningen är Word.

I tidernas begynnelse (2012) började jag skriva in lästa böcker i en wordfil, som en lista. Författare och titel. Överskådligt och enkelt. Men Nobelpristagare fick fet stil. Och för att det skulle vara bloggvänligt skrev jag ej blogg bakom de jag inte skrivit om på bloggen än. Och (ung) ifall det var en ungdomsbok. Och (e-bok) om det var en sån. Plus betyg längst till höger. Sedan tog raden slut.

Det är ett jättedåligt system när man vill få ut någon som helst statistik. Man måste räkna allt manuellt. Och komma ihåg vad man räknar. Och var i listan man var när man blev avbruten. (Hur många var fantasy? Hur många författare var från USA?) J ä t t e d å l i g t system. Särskilt i kombination med att datortid post bebis minskat till så små nivåer att det skulle kunna vara 1997.

Men! Nu har jag gjort världens bästa excelark där jag enkelt kan fylla i massor av utläst-bok-info. Titel! Land! Språk! Genre! Med mera! Statistik kommer att bli så lätt!

(Min fröjd över detta grumlas endast av det faktum att om jag inte lagt så mycket tid på excel hade jag kanske hunnit läsa mer än en enda bok i januari.)


För att spara lite tid i alla fall återanvänder jag den här begagnade bilden.

5 saker om böckerna i min bokhylla

Har taggats av Ugglan & boken att berätta lite om böckerna i min bokhylla. Trevligt!

1. En bok jag inte läst ännu men verkligen ser fram emot
Alice Munro! Har som mål att läsa boken innan nästa Nobelpristagare presenteras, och det hoppas jag sannerligen att jag hinner. Det är ju trots allt i oktober.

2. Den bästa boken jag har hemma
Svårt val detta! Om jag måste välja en så säger jag Expeditionen av Bea Uusma. Men eftersom jag är över 18 och får bestämma själv så säger jag även Utrensning av Sofi Oksanen och Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Hoppas också att någon oläst bok är jättebra.

3. En bok jag önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa
Kanske Främlingen i huset av Sarah Waters. En bokcirkelbok som spontanköptes på Ica Maxi för att den var på någon slags rea och ändå skulle läsas i cirkeln (fast den fanns på bibblan). Tillfället gör bokköparen. Mycket sant.

4. Någon bok som jag var jättepepp på när jag köpte den men som bara blivit stående
Forsytesagan, alla delar. Det kanske är för många delar? Gillade verkligen del 1 och så fanns de plötsligt allihop på secondhandbutik. Kanske måste flytta dem från allra översta hyllan till en hylla där de syns?

5. En bok jag köpt mest för att den hade vackert omslag
Ugglan & boken visade en väldigt fin utgåva av Pride & Prejudice som jag antagligen också hade fallit för (trots att jag redan har boken på två språk). Men den har jag dock inte. Däremot "råkade" jag köpa Emma på bokrean eftersom den hade så snyggt omslag...

Skickar vidare frågan till alla som tänkt fara på Bokmässan 2014. Vad har ni för böcker egentligen?

Stoppa pressarna, jag har valt bort en bok!

Min svåraste sak: Att inte läsa ut en påbörjad bok, även om den verkar tråkig.
Mitt ena nyårslöfte: Läsa bättre böcker.
Verkar sannerligen svårkombinerat.

Men! Idag har jag aktivt valt att inte läsa ut Det goda inom dig. En milstolpe i min läsarkarriär. Värt ett diplom. Jag tänker inte heller två gånger i timmen att jag ändå gärna skulle vilja veta hur boken slutar, vilket jag annars brukar ägna mig åt om jag av nödtvång (läs: utgången lånetid) behövt lämna igen litteratur i förtid.

Valde bort boken eftersom jag läst 50 sidor och varken fångats av handlingen eller karaktärerna, men också för att jag fick kämpa mig fram språkligt (se bild). Boken har en väldigt lång uppladdningssträcka. På 50 sidor har saker antytts och vridits och vänts på. Men det går sakta... Ganska besviken, eftersom Nu vill jag sjunga dig milda sånger var en favorit.

Väljer du bort böcker? Är det lätt?

Intervju med mitt högläsningsobjekt

Det finns olika sätt att läsa böcker. Ett mycket trevligt sätt är att läsa högt. Enda nackelen är att man inte kan läsa när den man läser för inte är hemma, eller om den man läser för helt plötsligt ska göra nåt annat. Om boken man läser är jättejättebra och man helst vill läsa den från pärm till pärm är detta eventuellt en nackdel. Annars ser jag bara fördelar.



Jag har läst Expeditionen högt för Resesällskapet. Först för att slippa diska, sen för att det var så roligt att läsa tillsammans. (Och att kunna slänga ur sig en fundering om Strindbergs långkalsonger utan att någon tittar konstigt på en.) Här kommer en miniintervju med ovan nämnda sällskap:

Vad gillade du med boken?
– Att få höra den spännande berättelsen om deras färd. Allt från förberedelserna, väntan på Danskön, hur det var tänkt att ballongen skulle fungera, vad planen var, och hur det gick. Det ger också en extra dimension att det hänt på riktigt, det blir mer läskigt, och sorgligt.

Vem rekommenderar du boken till?

– Jag vet väl inte riktigt vem den inte skulle passa till.

Vad tyckte du var mindre bra?
– Ingen del var sämre, men ibland var det lite mindre spännande. Efter att man fått veta hur det gått, enligt deras dagböcker, var det spännande att höra om hon hade kommit på något nytt, som ingen annan hade kommit på. Men att gå igenom obduktionsrapporter och så var väl lite mindre actionfyllt.

Har du någon egen teori om hur de dog?
– Jag tycker att hennes förslag låter väldigt troligt. Det kan ju ha varit så att de dog på något helt annorlunda sätt, men jag har ingen teori som jag tror på mer, utifrån bevisen som grund.

Vad ger du boken för betyg?

– 4 och en halv fernissainsmorda ballongsömmar*

Fick du någon favoritperson?
– Jag blev imponerad av dem allihop, hur bra de klarade sig. Att de tog sig så långt, att de inte dog av en isbjörn direkt, att de höll uppe humöret. Men Strindberg var ju den person man fick veta mest om, eftersom han skrev till Anna, och kanske därför tyckte mest synd om. De andra skrev ju inte och berättade för någon.

* FÖREDÖMLIGT bra sätt att ge betyg på, måste jag säga.

Nackdelen med att börja läsa en bok högt

I det nobelprisprojektska hushållet pågår för närvarande högläsning. Började läsa lite ur kapitel ett för resesällskapet i onsdags, och vi upptäckte då att Expeditionen är en ytterst bra bok för högläsning. Sjukt spännande, mycket intressant och skriven på ett flödande och smidigt språk. Vi har nu hunnit en dryg tredjedel och är helt fast. Fernissa, konserver, vätgas och isflaks möjliga rutter är helt naturliga samtalsämnen vid middagsbordet.

Men idag har jag upptäckt följande nackdel:

– Det går ju inte fortsätta läsa om den som man läser för inte är hemma!

Och där ligger boken och bara väntar.


En tredjedel-ish är läst. Kan man läsa lite för sig själv kanske och sedan spela förvånad när man läser upp det högt?

Vernissage! Boksläpp! Och världspremiär!

Igår var jag tillsammans med kanske trehundra andra förväntansfulla på vernissage på Västerbottens museum. Det var varmt. Det var trångt. Och det var helt fantastiskt häftigt att vara DÄR, på plats, när en utställning om ett ämne som aldrig förut fått finnas helt plötsligt blir offentligt för alla. Queera samer. En minoritet i en minoritet.

Dessutom var det boksläpp! Boken heter Queering Sápmi - Samiska berättelser bortanför normen och är helt klart gråtmaterial. Så mycket fint och så mycket hemskt. Människor alltså. Livet alltså. Det är sånt man tänker när man läser.

Och nu blir det bildkavalkad!



















Köp boken hos Qub förlag eller på Västerbottens museum. Klick klick!

PS: På bokbloggsminglet på Bokmässan får man klämma och känna och bläddra lite, ty yours truly kommer att släpa med sig ett exemplar enkom.


Kanske kommer jag att släpa i denna tygkasse?

Den bok som betytt mest

Hur gick det med listan, kanske ni undrar.
Jorå.
4 punkter är avklarade, och här kommer en till.

Bloggen Litteraturkvalster & småtankar fyller år och har två tävlingar där man kan vinna finfina priser. Frågan man ska svara på är därför sjukt svår. Paw rihk-titt.

Hör bara: Vilken bok och/eller författarskap har betytt mest för dig?
Såna här frågor gör att jag blir väldigt mån om att faktiskt tänka efter och svara ordentligt.

Kan det vara Gösta Knutsson, som skrev en av de första jättetjocka böckerna jag läste – och på så vis blev en bokslukarunge? Eller John Marsden som skrev om ungdomar i Australien som blir kvar ute i vildmarken vid en invasion och startar en rebellgrupp? (Sjukt spännande serie som jag läste om flera gånger och hade som favorit länge.)

Eller kanske Elise Johansson som skrev om Nancy, en serie som fortfarande är en av mina bästa läsupplevelser ever? Eller Per-Anders Fogelström, som gjorde Stockholms historia, och Sveriges, till en levande sak. Stad-serien är anledningen till att jag stannar och läser alla skyltar jag ser med fakta om huset eller platsen som finns uppsatta runt Stockholm, och kan brista ut i hänförda rop när jag ser en gatuskylt som finns med i någon av böckerna. (Tänk: "ÅH! KATARINA BANGATA!" med lyrisk blick.)

Eller kanske alla de som var med och skrev Fittstim (minns mest texten om fotboll pga väldigt aktuellt för mig då) och gav mig en läslista att utgå ifrån när jag omvärderade världen? Eller ska vi kanske ta Lloyd Alexander som gav mig hjälten Vesper Holly? Eller ska jag ta Imre Kertész som skrivit Mannen utan öde, den första boken jag läste i Nobelprisprojektet? Eller blir det Vibeke Olsson, storfavorit för både Molnfri bombnatt och serien om Bricken?

Efter mycket funderande så blir det Fittstim-gänget som tar hem priset. För hur skulle jag kunna gå genom livet utan en kritisk blick och ett öga för normreproduktion?

Sådär.
Då var det bestämt.
Men de andra kommer inte långt efter.

Ger jag alla böcker 4 poäng?

Bland de senaste utlästa böckerna har många fått fyra poäng av olika slag – broderibågar, lungmos och rävar. Nu vill jag också ge fyra poäng till nyssutlästa Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Är inte det lite tjatigt, fegt, enahanda?

Nja, det tror jag inte. Alla böckerna ÄR värda fyra poäng, och jag kan inte skilja dem åt. Alla är mycket bättre än en genomsnittsbra bok, men når inte riktigt fram till en omvälvande läsning som jag inte kommer glömma eller har gett mig en Läsupplevelse (för att låna Fabulerat-Josefins ypperliga ord).



Bland femmorna hamnade Utrensning utan tvekan. Där hamnade kanske någon Nobelpristagare innan jag blev mitt nya, strikta jag med strängare bedömning. Men Ormboet, Flugornas herre, Den räddade tungan, Älskarinnorna och kanske några till kvalar fortfarande in.

Har kommit fram till att jag är nöjd över att läsa många fyrapoängare. Det skulle vara för ansträngande att bara läsa fempoängsböcker, men jättetråkigt att läsa mest treor. Slöseri med tid. Fyrorna är fantastiska, och efter ett tag så kanske någon av dem känns mer som en femma.

Så kan det bli.

Hur bedömer du böcker du läst?

Vad jag läser (och skriver om)

Världsbokdagen till ära kommer här Nobelprisprojektets version av ”Vad som recenseras här, anno våren 2013”. Spexigare rubrik får man leta efter.

Hur det har varit
Jag har läst en sak av varje Nobelpristagare i litteratur och skrivit om detta. Mellan varven har jag kanske stuckit in en liten bild av favoriter bland avbytarna (inte pristagare) (än) och ett lyriskt utrop. När jag insåg att det här projektet höll på att ta slut började jag skriva lite längre om dom Andra.

Hur det är nu
Nu läser jag en miljard böcker av bara farten, för att jag kan välja och läsa vad som helst. (Vad. Som. Helst!) Men eftersom det blir ett par stycken per vecka hinner jag inte skriva om dem. Därför ligger nu en lång rad med o-omskrivna böcker och tittar sorgset på mig från skrivbordshörnet. Och sedan går lånetiden ut och så blir det ingenting sagt. Sad, sad thing.

Hur jag tänker mig att det kommer att vara i framtiden
Det akuta bokslukarbehovet kommer att lugna ner sig. Kategorin Bokrecensioner byter namn till Utläst! Då kan jag skriva kort eller långt eller fågel eller fisk. Tror det kommer att liva upp de där sorgsna typerna på skrivbordskanten.


En del av det Nobelprisprojektska hushållets bokbestånd. Sorterade enligt någon okänd regel.

Hur får jag tag i böcker?
Nummer 1: Biblioteket. Världens bästa plats. Nummer 2: Loppis/second hand. Nummer 3: Affärer som säljer böcker (bokhandlar, mataffärer, webbaffär). Nummer 4: Övrigt (här ingår så spridda saker som att jag får recensionsex från förlag, lånar av kompisar/familj, får böcker i present eller hittar dem på bokbytarhylla).

Hur väljer jag böcker?
Jag väljer att läsa böcker som jag blivit nyfiken på, av någon anledning. Bokbloggstips, mest. Och lite spontanlån baserat på omslag eller titel, men väldigt sällan baksidestext. Den läser jag nästan aldrig. Förlag kan också spela in, om jag gillat mycket från förlaget kan okända böcker provas. En klassiker kan jag läsa för att kolla hur den är. Och när en favoritförfattare skriver något nytt hamnar det på Listan.

Vad gillar jag/gillar jag inte?
Jag gillar böcker som berättar om något. Det ska helst finnas en handling, och minst en person som är omtyckbar. Hen måste dock inte vara perfekt på alla tänkbara sätt. Och formen ska inte vara i vägen för berättelsen (kallar det för Lex Vägen till Flandern.) Omotiverade krumbukter med tiden mellan kapitlen och ständiga kursiveringar av mördarens tankar ger mig små utslag.

Älskar böcker som får mig att resa till andra platser, tider, tankesätt, och ge en idé om hur det kunde vara. Böcker som inspirerar. Böcker som är tänkvärda. Har något viktigt att säga! Böcker som är spännande. Böcker som har humor (men de ska inte marknadsföras som ”En rolig bok”). Böcker som fångar mig och gör att jag inte vill släcka lampan på kvällen, går upp tidigare för att hinna läsa vid frukosten och tar bussen till jobbet för att få fortsätta. Känslan av att lyftas iväg i en annan värld.

Nytt eller gammalt? 
Har harvat runt bland gamla saker och klassiker rätt länge nu, så för stunden vill jag hålla mig på 2000-talet. Men egentligen läser jag gärna saker från olika tider.

Skriver jag om allt?
Nej. Av någon anledning skriver jag inte om serieböcker jag läser. Och inte så ofta om facklitteratur. Och om jag läst en bok (inte en Nobelpristagare) som jag liksom inte haft något vettigt att säga om, så har jag hittills inte skrivit något. Men nu med den nya kategorin Utläst! så kommer också de där jaha-var-det-inte-mer-än-så-böckerna att få synas. Så mer blandning och mindre skrivångest!

Vad läser du?

5 till synes oviktiga detaljer jag minns (eller bara inte glömmer) från böcker

Alltså, vad är det som gör att man inte glömmer vissa småsaker ur böcker? Här är fem exempel på vad min hjärna valt att lagra:

1. I Kvartetten på hemliga ön av Enid Blyton tar de med sig ett påbörjat paket margarin. Med kommentaren ”Det blir bra när vi ska steka”.

2. I en bok som jag inte minns vilken, är det en person som säger något i stil med att hon gillar att tänka djupt, så djupt att hon liksom sjunker ner och försvinner. (Okej, det här var ett dåligt exempel.)

3. I Hattjakten av Sven Nordqvist finns den underbara repliken: ”Skrik inte min gode man jag är inte blind. Vill du ha kaffe?”

4. I Cynthia Voigts bok Den långa vägen hem (om fyra syskon som ska gå till sin mormor eftersom de blivit övergivna av sin mamma på en parkering) ska de köpa glass. Den yngsta systern vill ta sorbet, men det får hon inte för det är mer näring i gräddglassen.

5. I Hugo och Josefin av Maria Gripe berättar Josefin att hennes pappa också kan skriva på maskin. Kompisen frågar "Med hur många fingrar då?" Och Josefin tänker att det bästa måste ju vara att skriva med två, att man liksom är snabbare då, så hon säger: Han använder två. Pekfingrarna.

???

Inte konstigt att andra saker man ska komma ihåg inte får plats. Är jag ensam om detta, till synes meningslösa lagrande? Ska jag göra något åt det? Gå på kurs? Meditera?


Skrivmaskin för pekfingervals. Jag köpte den och sedan fick jag en till, eftersom jag plötsligt "samlade".