Och vinnaren är:

Pojkår!

5 röster, 38 %. Inte illa.

Skulle kunna kalla det en jordskredsseger faktiskt.

Stort grattis önskar Nobelprisprojektet, som nu beger sig med raska steg mot närmsta dator (eh.. ja... beger sig är väl att ta i) och reserverar verket.

Väntan

Och där står Forsytarna och väntar på att kunna åka longboard. Vädret är fint men TUSEN MILJARDER KILO GRUS ligger fortfarande kvar.

Tusen miljarder kilo grus tycker Forsytarna att man borde sopa upp och sälja. Istället.

Testa dig själv: Är du en Forsyte?

1. Har du ett fordon med bättre fjädring än andra människors fordon (och är dessutom stolt över det)?
2. Betraktar du omväxling i menyn på festmiddagar som ett hot mot världsordningen?
3. Var dina förfäder bönder i något tidigare släktled?
4. Har du målat en heraldisk fasan på dina vagnar?
5. Bor du i samma stad som alla dina syskon (gärna med jämna avstånd runt en park)?
6. Har du en förkärlek för Madeira?
7. Ser du med misstro på penningplaceringar med mindre än 4 % ränta?
8. Skyller du ibland på din problematiska lever (som egentligen är rätt så frisk) för att slippa göra saker?
9. Promenerar du under "den verkligt fina promenadtimmen"?
10. Har du näsa för affärer (gärna inom te, fastigheter eller aktier)?

Om du svarat JA på:

1 fråga: Du är troligen inte en Forsyte i ordets rätta bemärkelse (om det inte var fråga 4 som var ja-frågan, för ingen icke-Forsyte vet vad en heraldisk fasan är).

2-3 frågor: Du är kanske en Forsyte. Men det kan också vara ett lyckosamt sammanträffande.

4-6 frågor: Det är stor chans att du är en Forsyte.

7-9 frågor: Du är mest troligt en Forsyte.

10 frågor: Heter du Jolyon, James eller Swithin?

Läget #6

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
6
Antal lästa författare:
6,5
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,083

Svar: JA! (Szymborska och Forsyte+resa var bra kombo. Typ som dubbel grishals.)

En vacker paint-visualisering av förloppet:

Wislawa Szymborska - Dikter 1945-2002

Den bok jag har läst (i) är en samlingsvolym med Szymborskas dikter mellan åren 1945 och 2002. Och vad jag har läst! Fördomsfullt nog trodde jag att det skulle vara jobbigt att läsa dikter. Men inte det inte. 5 nobelisar delas härmed ut med stort nöje.

Det har känts som en lyxig fröjd att ha haft boken med mig på resan och kunnat läsa en dikt när som helst. "Dagens dikt" blev lätt dagens 9 dikter. Jag har fått hejda mig själv från att läsa för många åt gången, för det känns inte som att man kan ta in allt om man läser för fort.

Känna saker=bra?

Under läsningen har jag tänkt att jag vill kunna mer om lyrik. Jag skulle vilja veta vad det är som gör att jag tycker att flera av hennes dikter är så bra. "Bra" vad är det för ett ospecifikt ord liksom?

Det jag har kommit fram till är anledningen till att jag tycker att de är "bra" är att jag hela tiden känner saker. Jag känner igen mig, känner igen andra, känner igen situationer, känner mig oerhört sorgsen eller känner något nytt. De är också skrivna på ett enkelt sätt men med en knorr här och där, ett oväntat ord eller en oväntad vändning som gör att jag får tänka nytt, tänka om och helt enkelt tänka efter. Det gillas.

Men måste man bli berörd av en dikt för att den ska räknas som "bra"? Måste man känna igen sig? Nej, det tror jag inte. Men den är lättare att tycka om, förstå och därför finna nöje i. Vill man bli läst som lyriker kan jag tänka mig att det är en Bra Sak att folk blir berörda/gillar ens dikter.

Om lyriker vore hästsport

Dressyr är en sport som många tycker är fånig, tråkig att titta på eller "lätt" trots att den egentligen är extremavancerad. Det är sjukt svårt att få en häst att studsa fram och lyfta på benen eller gå som en makaron. Samtidigt som man sitter så stilla man kan och ser oberörd ut.

Många tycker trots det att dressyr är jättetråkigt att titta på, och att det kan väl inte vara så svårt att rida runt runt i en ring och skutta lite.

Hoppning däremot - lika svårt, men tävlingsmomentet är lättare att förstå sig på. Vattenhinder, riva, vägra, ramla av, tid som går. Den snabbaste vinner. Yey! Fler som tittar och gillar. Men lika svårt att utöva.

Szymborska är helt klart lyrikernas hoppning och inte dressyr.

Ögonblick som man vill veta mer om

Ingenting är för litet eller stort för att finnas med. Varje dikt skulle kunna användas till att göra en hel film. Eller en hel serie. Eller en hel bok? Varje dikt är som en hel bok, men komprimerad. Som superkorta noveller som lever i mitt huvud. Vissa av människorna i dikterna vill jag veta mer om! Hur gick det sen? Hur gick det före?

Och en dikt känns som en replik direkt riktad till mig - den heter Rampfeber och börjar så här:

"Poeter och författare.

Det är så man säger.

Alltså är poeter inte författare, men i så fall vad?"

Där fick hon mig allt.

Fakta

Wislawa Szymborska, Polen, fick priset 1996 ”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”.

Vikt

Kunskap kan m å h ä n d a vara lätt att bära, men böcker är definitivt tunga.

Detta viktiga fakta sorteras in under avdelningen Saker du bör tänka på innan du packar din ryggsäck inför resor där du förmodas gå mer än 10 meter med den på ryggen.

Nu tänker jag inte röra mig ur fläcken under resten av april. Och maj. Möjligen att jag viftar på en lilltå någon gång kring den 20:e, om det är sol.

Szymborska skulle recenseras ikväll, var det tänkt, men jag måste helt enkelt läsa lite mer. Jag kan inte sluta. Om ni händelsevis råkar ha boken liggande så kan jag tipsa om sidorna:

• 9
• 40 (se bild)
• 117 (särskilt om du brukar skriva saker)
• 209.

Varning för sidan 170. Eller kan någon förklara? (Den heter Röster.)

Obs, det är inte jag som vikt hörnet i låneboken! ;)

4-4

Nu är det bara tre dagar kvar för att rösta på vilken bok jag ska läsa av Coetzee.

Pojkår har länge haft ledningen, men nu har Onåd också kommit upp i fyra röster.

Vilken ska vinna?

Framtiden är oviss.

Ny (gammal) serie

Hur har man tänkt att man ska kunna läsa sin dagliga dos Forsyte, när man börjar se The Event på bussen?

Det är dagens fråga.

(Piggar upp detta inlägg med nalta blommen. Najs!)

Om vad som händer när man börjar tvivla på sin egen blogg

I förrgår drabbades jag av följande:

• Bloggångest
• Självkritik
• Skrivkramp
• Läströttma

Det hela började när jag läste ett par gamla blogginlägg (plus kommentarer) på temat "Litteraturkritiker och bokbloggare". (Kika här hos Bokmania och Lyran till exempel.)

PANIKEN!

Finns det folk som ogillar bokbloggar? Ogillar de mig? Jag skriver ju inte om hur texten uppkom utan om hur jag uppfattar det hela, rätt eller ej. Dessutom har jag en tendens till glada hejiga utrop. Jag är dessutom 25 år och skriver på ett lättsamt sätt (inbillar jag mig). Jag har inte läst litteraturvetenskap. Jag har inte läst lyrikvetenskap. Icket heller essävetenskap. Skulle jag kunna skriva en recension? Vet jag ens vad det är? Det är lika bra att sluta nu innan jag har retat upp någon. Osv. osv.

(På något sätt såg jag inte alla kloka ord och bra resonemang, utan bara kritiken mot bokbloggar. En person med sinne för att överdriva skulle nog kunna säga att den poppade upp som i eldskrift från skärmen.)

Jagkommeraldrignånsinattskrivanåtvettigtomenendasteboooook!

Var den tanke som stannade kvar.

Efter att ha lidit mig igenom en halv dålig (obs ej särskrivning obs) Indiana Jones-film tog jag mig samman och insåg att jag hade glömt bort syftet med min egen blogg.

Syftet är ju inte att skriva litteraturvetenskapliga recensioner av professionell kvalitet. Jag ska läsa Nobelpristagare och dokumentera mina egna intryck. De läsare som hittar hit får stå ut med min ålder (den ökar dock naturligt så det blir väl bättre med tiden), mina utrop och min fria tolkning av ordet recension. Bloggen är till för att hålla motivationen uppe under projektets gång. Och den är mitt eget rum. (Bloggentusiasm-high-five!)

Sedan attackläste jag minst tio dikter av Szymborska och blev så tagen att jag både grät och fnissade och läste upp en högt för utvalda lyssnare.

Paw reevsaa

Är ute och reser med Forsytesläkten. I Mariestad gick Jolyon på operan. I Skövde åkte de i skritt till en begravning. I Tidaholm hade släkten sin höjdpunkt. I Mullsjö anade jag ugglor i mossen när det gäller Vissa Saker.

Plötsligt är man framme i Jönköping utan att man märkt att tiden gått.


Sanna mina ord: Det är svårt att fota vitsippor från bussfönstret.

Vådan i att vara väluppfostrad

På tal om släkter.
På släktträff:
En av resesällskapets fastrar spänner ögonen i min mage.
- Är det några kusinbarn på gång då?
Jag - Nej, det är det inte.
(Faster muttrar besviket)
Jag - Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Va? Vad hände här? Är det så här man "ger svar på tal" när någon lägger sig i?

Därom tvivlen de lärde.

Nobelpristagare på Konsum

Bara 192 minuter.

Minst 30 timmar

Långfredagen är årets längsta fredag.
Forsytesagan är så bra att jag börjar oroa mig för att jag kanske måste läsa alla fyra delarna.
Tur att jag har hela fredagen på mig.


Här finns påskliljor som växer vilt! Utropade jag och började fota. Resesällskapet påpekade då att de växte i perfekta cirklar.

Läget #5

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
5
Antal lästa författare:
5+
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1+

Svar: Nej. (Men har påbörjat Forsytesagan och fnissat tre gånger trots att jag bara hunnit första kapitlet så den känns mycket lovande. DESSUTOM har jag börjat kika på Szymborska vilket verkar vara en trevlig bekantskap så för närvarande hyser jag mer än gott hopp.)


En vacker paint-visualisering av förloppet:

Harold Pinter - Det värker lite, Dvärgarna, Fastighetsskötaren, Hemkomsten

Nej, nu får jag inte dra ut på det längre. Pinter måste få sin recension. Så tänkte jag. Dagen innan i förrgår. Av okänd anledning har det varit svårt att få ihop något vettigt. Kanske för att Pinter har så många fans, det finns så många artiklar om honom och han av många anses vara så oerhört fantastisk. Ger lite prestationsångest. En liten smula (gaaaaah!).

Så här tänkte jag i alla fall om pjäserna när jag läste dem:

Det värker lite
Påminde mig om en episod från Boken om morfar prosten, när det är en bålgeting i linneskåpet. Festligt att läsa högt tillsammans med syster. Jag avslöjar inte slutet här, för det är det som är poängen. Intressant. Hängde med i dialogen.

Dvärgarna
Vad hände här? Mitt i allt står han och sliter i en mås?
”Mås skriker, sargar, Pete sargar, gräver, Pete skär, krossar. Pete sträcker ut liket, flaxar med vingarna, Petes näbb växer, undersöker gräver, drar, floden skälver, ingen måne [… ]”
Dvärgarna gick lika högt över mitt huvud som, ja, något som är mycket högt över något annat. Jag fattade i princip inget. Är det så med Stor Litteratur?

Fastighetsskötaren
Den här gillade jag. Stackars Davies! Inga skor som passar och en arbetslöshetsbok som är värdelös. Han är den karaktär som jag gillat mest av alla. Och han är en lögnaktig typ som modifierar vem han är beroende på vad som efterfrågas. Vad säger det om mig? Eh, ja. Om man bara ska läsa en av dessa fyra så rekommenderar jag denna.

Hemkomsten
Snabbläst och snajsigt, man kan ungefär tänka sig att man befinner sig i rummet själv och tittar på. Första intrycket: WHAT? Åtgärd: Googla. Andra intrycket: Jaha, man får t o l k a pjäser! Tredje intrycket: Men, jag gillar den fortfarande inte, hur jag än tolkar. Slutsats: Det finns olika åsikter och man måste inte gilla allt. Man kan gärna läsa den för att skaffa sig lite koll på Pinter och se om man blir upprörd eller bara säger jaha, kul för dem.

Men här måste det ändå grävas en gnutta mer i min åsikt. Varför gillar jag den inte? Kanske för att kärlek enligt pjäsen inte är som jag tror. Jag är för ung och olevd. (olevd?) I en recension av en nyuppsättning av pjäsen stod det ungefär så här: ”de som blev upprörda av pjäsen när den var ny kan nu uppleva att de känner igen sig allt för mycket själva”. Får väl läsa om den om fyrtio år eller så. Men känner jag igen mig så är det inte min favoritdag.

Pinter får 3 nobelisar. Vissa pjäser gillade jag, vissa inte. Tror inte att Pinter är någon som jag kommer läsa igen. Skulle kanske kunna se en pjäs för att se om det är skillnad på att se och att läsa.

Ps: Förordet av Lars Norén är mycket fint tycker jag.

Fakta
Harold Pinter, Storbritannien, "som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum" fick priset 2005.

Vykort värmer i hjärtat

Titta!

Vykort med boktips på baksidan!

Lycka!

(Det var inte pristagartips, men ändå, lyxen!)

Resa med böcker

Enligt rådande plan kommer påskhelgen att innehålla följande:

• 1 bilresa till södern
• 1 släktträff med resesällskapets släkt
• 1 besök hos vänner på avsides belägen ort
• 1 hemresa av omväxlande slag
• ofantliga mängder mat (vild men ej ogrundad gissning)
• ett eller annat intryck.

Bilresa=läsning, det vet ju alla. Har därför laddat upp med följande:

1. Dikter, av Wislawa Szymborska (vars namn jag nu kan stava utantill(!) obs mycket stolt)
2. Älskarinnorna, av Elfride Jelinek (fin, matchande färg på bokrygg)
3. Forsytesagan del 1 av John Galsworthy (fått mejltips om att denna bok ska vara synnerligen bra, eller så var det tv-serien, oklart vilket)

På avbytarbänken har jag även Aprilhäxan och Mordet på Orientexpressen (ljudbok vid ev. åksjuka). Samt ett oläst nummer av Språktidningen och en dator med Internet.

Kommer jag att klara mig? (tänk er: darr på stämman)

Ett undermedvetet budskap

I natt drömde jag att jag lånade böcker av Wislawa Szymborska.
Är väl kanske bäst att göra det då.
Hej lyriker, nu är jag på gång!

En vikarie för Pinter

Här händer det inte mycket tänker ni. Hon läser säkert som en galning, tänker ni. Och det gör hon sannerligen. Inget Nobelrelaterat dock (aj aj aj), utan istället pärlan här till höger >

Pinter x 9 ligger och ser moloken ut, kanske främst för att jag gillar förordet mer än pjäserna. Ack.

Pjäsproblem

Efter 3 och en halv Harold kan man fråga sig: hur många pjäser ska man läsa för att det ska räknas? Reglerna nämner inget om pjäser, bara "en bok av varje författare". Och nu råkar ju boken jag valt innehålla 9 olika pjäser. Ska jag läsa vidare, eller ska jag nöja mig nu och kanske, kanske, känna senare att jag har fuskat?

Livet är fullt av svåra frågor.

Pinter på Nobelmuseet

Cirka 12

Tillbaka i Umeå.
Harold Pinter-sidor lästa i helgen: inte så många att bloggen kan jubla av lycka.

Vår!

Här finns vitsippor och sol. Kan man leva enbart på det, ja?
Mycket möjligt faktiskt.

På Nobelmuseet

Glad!
Museet är besökt.
Det var sannerligen en välanvänd timme!
I shoppen fanns stora mängder eftertraktade böcker. Jag köpte post-it-lappar.
Resesällskapet är också nöjt ty nu blir det glass!

Lyrikerna - hela listan

Det där Alex alltså. Mycket, mycket bra för trötta lyrikerletare.

Nobelprisprojektet presenterar därför stolt:

LYRIKERNA

- hela listan

(Alla felaktigheter beror helt och hållet på mig själv, inte Alex, och får mer än gärna påpekas)

1. Aleixandre, Vicente
2. Brodsky, Joseph
3. Carducci, Giosuè
4. Eliot, T.S.
5. Elytis, Odysseus
6. Heaney, Seamus
7. Heidenstam, Verner von
8. Jiménez, Juan Ramón
9. Karlfeldt, Erik Axel
10. Mistral, Frédéric
11. Mistral, Gabriela
12. Montale, Eugenio
13. Neruda, Pablo
14. Paz, Octavio
15. Perse, Saint-John
16. Prudhomme, Sully
17. Quasimodo, Salvatore
18. Sachs, Nelly
19. Seferis, Giorgos
20. Seifert, Jaroslav
21. Szymborska, Wislawa
22. Walcott, Derek
23. Yeats, William Butler

Lyriker som har skrivit andra saker, typ romaner, (som finns på bibliotek i min närhet) har jag helt enkelt diskvalificerat.

Nobelprisprojektet presenterar därför också ett antal diskvalificerade lyriker:

1. Hesse, Hermann (Hallå, Stäppvargen)
2. Jelinek, Elfriede (Hej, Pianolärarinnan)
3. Lagerkvist, Pär (Jag kanske smygläser några dikter ändå)
4. Martinson, Harry (Vill läsa om nässlorna som blommar)
5. Milosz, Czeslaw (Varför har jag diskat honom? Får utreda detta närmare.)
6. Pasternak, Boris (Goddag, Dr. Zjivago)
7. Soyinka, Wole (Vill läsa hans självbiografi)
8. Spitteler, Carl (Det lyriska epos på hexameter som gjorde att han tilldelades priset "betraktas numera även av respektfulla betraktare som tämligen ogenomtränglig för moderna läsare" vilket gör att jag kanske väljer en av hans romaner istället?)
9. Tagore, Rabindranath (Många böcker som lät intressanta!)

A new hope

Nytt hopp för lyrikerna.

Har nyss fått ett riktigt bra tips av en läsare:

Det finns en författardatabas som heter Alex. Och den är gratis för alla som har lånekort på t.ex. Umeås bibliotek. Man loggar bara in på Minabibliotek.se och letar som en galning för att hitta den, men ändå: Lyx!

Jag ska nu anlita min hjärna för att komma på ett automatiserat sätt att jämföra listan med Lyriker med den med Nobelpristagare. Sweet!

Prioriteringar

Stockholm i helgen.

Jag tänker: Nobelmuseet och Nobelbiblioteket PRIO ETT.

Resesällskapet tänker: Nobelmuseet inte så mycket prio ett alls faktiskt.

Ska bli intressant.

Läget #4

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
4
Antal lästa författare:
4,5
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1,125

Svar: Ja. (Tack Doris Lessing!)


En vacker paint-visualisering av förloppet:

Med mango i koppen

Här firas världsbokdagen med te på café.
Och Harold Pinter (utan festlig syster den här gången, men det går ganska bra ändå).

Doris Lessing - Om de gamla kunde och de unga visste

"När två medelålders människor förälskar sig är det som om två kontinenter drabbade samman" står det på baksidan av boken. Och det är just vad som händer.

Kontinenten Janna (f.d. chefredaktör på modetidning) drabbar samman med kontinenten Richard (utvandrad läkare på återbesök i Storbritannien). Deras kärlekshistoria får man följa genom alla Londons pubar och parker, tunnelbanor och torg. Jag älskar det. (Kanske för att jag nyss var där och kan se platserna framför mig och nästan ta på dem, det är som om jag stod utanför och kikade in, ehh... ja.)

Samtidigt har Jannas systerdotter Kate ockuperat ena soffhörnet på obestämd tid. Halva boken ägnade jag åt att avsky den sanitära olägenheten vid namn Kate, sedan frågade sig Janna varför det är så viktigt att stolarna är rena och fina och står ordentligt. Vet jag det? Nej. Jag fortsatte att ogilla Kate, men struntade i att dammsuga.

Den tredje historien handlar om Annie, en äldre dam som inte är nöjd med något alls faktiskt. Utom i efterhand. Dit går Janna för att hon är den enda Annie känner, förutom hemhjälpen och en av grannarna. Hög igenkänningsfaktor om du är en sån som gör saker för att ingen annan gör dem.

Boken handlar om olika sorters kärlek, och om hur svårt det kan vara att välja och veta. Det där livet alltså. Sjukt svårt. Kanske det låter klyschigt, men det struntar jag i. Jag gillar bokens teman. Titeln är dessutom fantastiskt bra. Fantastisk! Säger det igen: Fantastisk! Jag har dock inte bestämt mig för om jag gillar den engelska titeln mer (enbart If the old could). Lite mer mystisk sådär.

Doris Lessing är absolut en författare som hamnar på en väldigt nyskapad lista över Nobelpristagare som jag frivilligt kommer att läsa mer av. Berättelsen flyter, jag blir intresserad, jag bryr mig och våndas. Den känns helt enkelt som en vanlig, normal, bra bok.

Mellan de faktiska händelserna lämnas läsaren med mycket att reflektera över utan att det känns påträngande. Dock "bara" 4 nobelisar, (inte 5) för nu så här några dagar senare inser jag att jag faktiskt har en tydligare bild och känsla för "Mannen utan öde" av Imre Kertész.

Till sist

Lessing skrev både "Om de gamla kunde..." och "En god grannes dagbok" under pseudonymen Jane Somers, för att ta reda på om hon kunde bli publicerad utan sitt namn och rykte. Gillar mycket! Här finns förresten länk till den intervju som jag skrev om tidigare: Klick!

Fakta
Doris Lessing, Storbritannien, fick priset 2007 med motiveringen att hon är "den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".

Här är i alla fall ett halvt dussin lyriker (?)

Lyrikerna (min skräck och fasa) har nu börjat hamna under kontroll. Jag har använt mig av Svenska akademiens lista med motiveringar, det eminenta kommandot Cmd+F (söksträng "poesi") hittat 7, sorterat bort Herta Müller, tillfrågat min goda vän NE.se om de återstående 6 och hittat följande:

1996 Wisława Szymborska - polsk poet. Hennes verk innehåller "en emotionell distansering som förenar en tragisk ton med ironiska och groteska inslag".

1987 Jaroslav Seifert - tjeckisk poet och "radikal estetiker som skrev om barndomen, kärleken och hemstaden Prag".

1979 Odysseas Elytis - grekisk poet. Hans mest kända verk är ett lyriskt epos som heter "Lovad vare" där "personliga upplevelser ses i ett nationellt och historiskt perspektiv och sätts in i ett metafysiskt sammanhang."

1977 Vicente Aleixandre - spansk författare (av dikter hoppas jag!) som först skrev surrealistiska dikter och sedan mer lättillgängliga om livets korthet.

1971 Pablo Neruda - pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto från Chile. "Den latinamerikanska skald som under 1900-talet utövade störst litterärt inflytande".

1948 T S Eliot - amerikansk-brittisk författare som dessutom var "tänkare och en av modernismens banbrytare." Har skrivit "De knepiga katternas bok" som senare blev musikalen Cats.

Nåväl.
Ser fram emot att läsa dikter med ironiska och groteska inslag, bävar inför de metafysiska sammanhangen, tror att jag väljer de "mer lättillgängliga" dikterna, och undrar stilla: "störst litterärt inflytande" över vad? Och var?

(Plötsligt verkar ju frågan "Vilken kvinna har skrivit de roligaste böckerna?", som ställs i filmen Drömkåken, inte så dum längre.)

De här texterna om nobelpristagare får mig verkligen att känna mig obildad ibland.

Dessutom.

Det finns nog fler lyriker där ute.

Frågan är bara.

Vilka?

Skriver du inköpslistor? Inköpsist kanske?

Nu finns det essäister också.

Förutom lyrikerna.

Här har jag gått runt och trott att alla skriver skönlitteratur.

Icket.

HJÄÄÄÄLP!!!

Tar inte så länge

Slut på "Om de gamla kunde och de unga visste" igår kväll.
Den var bra!
Måste bara smälta boken lite före recensionen.
Och typ, jobba, handla, packa upp, etc. etc.
Later, love!

Läslust, äntligen.

Har inte tid att skriva långt, vill bara läsa mer D. Lessing.

Vet dock inte vad jag tycker om den där Richard. Är han opålitlig eller underbar? Än vet jag inte. Jag kanske är en ung som inte vet.

Finns inga kapitel heller, så man kan alltid läsa lite mer...

Fler spaningar

Det är ungefär en miljard gånger mer sommar här än i Umeå. Det är mycket mycket trevligt.

Här är några andra trevliga saker.
Med Churchill-touch på slutet. (Detta motiverar inläggets existens.)

På spaning

Nobelpristagarrelaterade saker i denna stad so far: 2

Ett: Winston Churchill som staty (mkt vackert och artistiskt fotat)

Två: massor med böcker med snygga omslag (och bara drygt 400 sidor tror jag).

Läget #3

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
3
Antal lästa författare:
3
Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
1

Svar: Nej. (Men det tar jag igen lätt i helgen. Kanske.)


En vacker paint-visualisering av förloppet:

Hej London!

London har hittills haft stor inverkan på min lästakt. Den är typ noll. Men nu ska jag iväg och vara turist, och då är det nog ändå omöjligt att smälta in i lokalbefolkningen, Harold Pinter under armen eller ej.

Båda fick följa

Här sitter vi och väntar på att få gå ombord på planet.

Festligt!

Att läsa Harold Pinters pjäser högt tillsammans med sin syster är sannerligen festligt.

Undrar vad omgivningen tycker?

Orhan Pamuk - Herr Cevdet och hans söner

En ingående beskrivning av bokens handling. Innehåller fler spoilers än åttahundra genomsnittliga filmtrailers.

FÖRSTA DELEN

Herr C går runt och känner sig annorlunda, delvis för att han är en muslimsk köpman och det bara finns två sådana i staden. Han har också stora problem med sin relation till sin bror. Brodern N är sjuk (eller så inte) och ska snart dö (enligt egen utsago). Herr C och Bror N är olika (eller så inte). Herr C drömmer om familj och blomstrande affärer, medan Bror N drömmer om revolution och en ny samhällsordning.

Herr C skäms också lite för att han inte kunde svara på frågan om vad livet är till för när hans vän frågade. Kan man verkligen bara få vara en vanlig person och drömma om en trevlig vardag när det enligt vissa behövs en revolution?

Allt känns dock bättre när det blir svalare på kvällen, då har han också varit och tittat på ett hus som han vill bo i med sin framtida fru (jag har kanske inte nämnt att herr C nyligen förlovat sig med dottern till en pascha, obs mycket viktigt enligt både herr C och bror N, dock av olika anledning).

ANDRA DELEN

Herr C är gammal och grå och vill helst sitta hemma. Han har blivit rik av att importera socker under kriget (det är inte heeeeelt okej, kan man läsa mellan raderna). Han dör såsmåningom av hjärtinfarkt (efter att ha studerat myrorna på gräsmattan).

Hans söner är olika. Osman vill Syssla Med Affärer. Refik vet inte vad han vill, vilket är jobbigt för honom, dessutom har han ju allt man kan önska sig. Frågan är om han önskar sig det han har, eller något annat. Därför reser han omkring och försöker förverkliga sig själv.

Parallellt med berättelsen om honom får man följa hans kanske ännu mer förvirrade och olyckliga vänner, Ömer och Muhittin. Någonstans i bakgrunden skymtar Turkiets utveckling. (Har jag upptäckt ett skikt?) Den här delen av boken fångar mig inte alls, och de tre så kallade vännerna känns otrevliga, självgoda och ointressanta. De gillar inte ens varandra.

TREDJE DELEN

70-tal, Refiks son i fokus. Familjen har sålt huset och bor nu i lägenheter. Sonen vill måla tavlor. Han har vissa Refik-aktiga drag men är på det hela taget mer sympatisk och man skulle vilja veta lite mer om honom. Jag gillar slutet, eftersom det är oväntat ljust och hoppfullt.

RECENSIONEN

Det jobbiga med den här boken är att det inte finns någon redundans i texten, trots att den är så lång. Inga transportsträckor. Allt händer i en snabb takt. Frågor blandas med tankar. Handlingar med funderingar. Man kan säga att det är ett myller. Men efter ett tag blir man trött. Varför är vi som vi är? Det finns ingen tid att tänka efter. Man borde göra något. Och där sitter en setter. Någon gäspar.

Jag brukar gilla långa berättelser som går igenom fem släktled och ett lands historia. Mina drömmars stad-serien är en av favoriterna. Men jag blir inte fascinerad och intresserad av karaktärerna i boken. Det känns som att de alltid är en bit på håll och man inte får lära känna dem. Jag bryr mig inte om deras öden. Det hade varit intressant med mer Turkiet och mindre varje-tanke-alla-huvudpersoner-någonsin-tänkt. För den som inte känner till så mycket om Turkiets historia rekommenderas en kompletterande googling.

Ibland väcker boken en känsla. Jag kan tycka synd om huset, känna medlidande med vissa personer och önska att vissa skulle sluta att bara tänka på sig själva. Ibland vill jag skälla ut någon (läs Refik) för att han är så ältande och omständig.

Sammanfattningsvis är jag glad att boken äntligen är slut.

Pamuk får därför 2 nobelisar, med reservation. Jag har hört vilda rykten om att detta inte är hans bästa bok. Han kanske får en chans till, lite senare.

I så fall väljer jag en tunnare bok.

Fakta

Orhan Pamuk, Turkiet, "som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning", fick priset 2006.

Pamuk nere för räkning

Nu är det nära.
Bara några kapitel kvar.
Nu ska här läsas.
Tills jag somnar, svimmar eller stupar.
Imorgon kommer recensionen.

Båda har ju sina fördelar

Vilken författare ska jag ta med till London? Är dagens fråga. Följande två tävlar:

Här gäller det att gå vetenskapligt tillväga, och därför gör jag en plus-och-minus-lista.

Doris Lessing
+ Fått mejltips om just denna bok
+ Fått kommentarstips om att hon lämpar sig väl för att läsas i London
+ Hon verkar cool (har läst en intervju i DN)
+ boken är skönlitterär (och tunn...)

- Framsidan! THE HORROR!

Harold Pinter

+ Snygg framsida (obs. viktigt!)

+ Han har fått ett adjektiv uppkallat efter sig (pinteresque tror jag bestämt)

+ Det är en samlingsvolym med nio kortare delar (lätt att läsa på flyg, tåg, etc etc.)

- Det är en bok med pjäser (inte så konstigt eftersom han mest sysslar med sånt)(men jag hade längtat lite efter något med mer flyt än föregående bok)

Kära blogg, hur ska jag göra?

Tre? Tio? Trettifem?

Kris! Lyrikerna! Vad ska jag göra med lyrikerna? Vilka är de? Hur många är de?

Orsak till denna uppståndelse: Ingen kan läsa en diktsamling på en vecka och få ut något av det. Jag måste parallelläsa lyriker och sånadära vaaaanliga författare.

Ska göra en kartläggning å det snaraste. Återkommer.

Hur du får Nobelpriset i litteratur - guide i 10 punkter

1. Skriv en eller flera böcker som är "det utmärktaste i idealisk riktning" och "gör mänskligheten den största nytta".
2. Håll dig till skönlitteratur (en och annan historisk bok funkade förvisso under första halvan av 1900-talet men det är dumt att chansa).
3. Skaffa dig en bundsförvant. Man får inte nominera sig själv, utan det måste någon annan göra. Så skaffa dig en vän som sitter i Svenska Akademien (eller någon liknande inrättning i valfritt annat land), är professor i litteratur eller språk, redan är Nobelpristagare (passa gärna på och be om förslag på ämnen du kan skriva om) eller sitter som ordförande i en creddig författarorganisation.
4. Statistiskt sett bör du vara en man.
5. Kolla upp att det land du bor i inte kommer att tvinga dig att avstå från priset när du väl får det. Ja, skratta inte, det hände Boris Pasternak från Sovjet. Överväg i så fall att flytta i förväg.
6. Statistiskt sett bör du skriva på engelska. Anlita en översättare om det inte är ditt förstaspråk. Franska/tyska/spanska ger dig också en bra chans, statistiskt sett.
7. Vänta med att låta din bundsförvant/vän nominera dig till dess du är minst 42 (hittills yngsta pristagaren).
8. Vänta inte för länge heller. 88 är den hittills äldsta person som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Kom ihåg att Nobelpriset inte delas ut postumt (beslutades 1974).
9. Ge inte upp om du inte vinner första gången. (Marit Bjørgen kom till exempel bara på 39:e plats första gången hon åkte en tävling i världscupen. Och det har ju gått ganska bra för henne på sista tiden.) Johannes V. Jensen har nomineringsrekordet: 18 nomineringar innan han till sist vann.
10. Se till att fler än hälften av ledamöterna i Svenska Akademien röstar på dig (obs röstningen är i oktober obs). Det praktiska tillvägagångssättet kan här variera. Använd fantasin. Någon kanske gillar kakor?

Om du nu trots denna utförliga instruktion känner att du behöver mer fakta kan du hitta det på Svenska Akademiens sida om Nobelpriset i litteratur eller på Nobelprisets officiella sida Nobelprize.com. Wikipedia har också en snajsig sida med fina bilder. Wiki-klicka!

Lycka till!

I princip helt samma sak

Fråga: Handlar det om nomineringsförfarandet till Nobelpriset i litteratur eller handlar det om reglerna till Risk?

1: "[det händer ofta att] samma kandidat föreslås gång på gång - till dess vederbörande verkligen tilldelas priset eller förslagsställarna ger upp eller kandidaten själv avlider."


2. "Ett anfall varar antingen tills territoriet har tagits över eller tills anfallaren ger upp och avbryter anfallet".

Vem kan veta vad som är vad?

1 april

Här skulle jag ju kunna skriva värsta berättelsen om hur jag har attackläst 200 sidor Herr C och nu är redo att recensera. För det vore ju ett roligt aprilskämt. (Lika roligt som de här: Folkbladet, Piteå-Tidningen, DN.se)(Whaaat???)

Men man ska inte ha roligt i onödan, och därför skriver jag istället att jag har läst fem kapitel Herr C och inte alls är klar. Problemet med den boken är att den är så intensiv och kompakt. Ingen orkar läsa den länge i taget.

Som kompensation för detta får ni istället "Bild på en katt".

Källa: sxc.hu