26 maj 2011

Hermann Hesse - Brunnsgästen


Brunnsgästen var en rolig överraskning. Det var inte vad jag väntade mig med det omslaget. (But hey, allt som inte var 80-tals-hulken kombinerat med buddistisk alien var oväntat.) Hesse är både intressant, bra på att slå huvudet på spikar, har trevlig torr humor, är djup och filosofisk och dessutom självkritisk. Ibland håller jag med om det han resonerar sig fram till, ibland läser jag bara på för att komma förbi ett ointressant avsnitt. Men mesta tiden är det underhållande och ovanlig läsning. Jag menar - hur ofta läser man om följande:

En cirka 50-årig Hesse åker till kurorten Baden för att lindra sin ischias. Boken är hans anteckningar från platsen. Inledningsvis har han (något som han senare skäms för) storslagna planer för att beskriva brunnsgästernas psyke, och påbörjar detta i bokens tidiga kapitel. Han fortsätter med att beskriva en vanlig dag (efter att noga ha redogjort för hur han går tillväga vid utväljandet av en normaldag) samt hans medpatienters olika egenheter. Ett helt kapitel tillägnas "Holländaren", hans rumsgranne och värsta fridstörare. Ett långt stycke handlar om vilka tre typer av vykort som finns till försäljning (särskilt rovkorten är intressanta). Sedan blir han missmodig. (Obs. cliffhanger obs.)

Det är intressant att se filmer/läsa böcker som både utspelar sig och skapades under samma tid. Allt blir mer autentiskt. Så är det även i denna. Vissa ord och uttryck gör att boken känns gammal (gavs ut 1925 tror jag). Exempelvis skulle inte ordet "negertro" användas helt random (som ett ord från allmänspråket) i en modern bok. Man hajar till. "Skråpuk" har jag redan skrivit om, och så var det den där mannen som var hidalgo (vilket jag trodde var Viggo Mortensens häst) men visade sig betyda "spansk adelsman".

En annan sak som gör att boken inte känns som det senaste från topplistorna är Hesse själv. Han är idealist på ett sånt där gammaldags sätt. Han oroar sig mycket för sin moral och sitt sinne, sin ande, som han tycker förfaller under brunnsvistelsen. Det gör honom i och för sig ganska sympatisk, men också ganska gammal. Antingen säger det något om mig, eller något om den tid jag vuxit upp under och lever i. Vi kanske inte går skilja åt. (OH DUALISM, DET DU HESSE!) Ingen vet.

Så. Den som vill läsa något kort, ibland roligt, gammalt, ovanligt och småfilosofiskt kan med fördel låna hem denna bok.

Betyg: 4 nobelisar.

Fakta
Hermann Hesse, Schweiz (född i Tyskland) fick priset 1946 ”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”.

3 kommentarer:

  1. Jag har faktiskt aldrig last Hesse.
    Borde kanske ocksa skapa mig ett eget litet Nobelprisprojekt for nasta ar, for att allmanbilda mig lite!

    SvaraRadera
  2. Ja! Det blir fantastiskt! Fler nobelpristagarläsare i bloggvärlden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur kommer det sig att du valde Brunnsgästen när han skrivit framstående verk som Stäppvargen, Glaspärlespelet och Siddharta? Den sistnämnda tycker jag är bland det vackrast som någonsin skrivits.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...