Glödens färger - femte boken om Bricken

”För trettio år sedan fanns inga fackföreningar. Nu är det fackföreningarnas styrka som gör att myndigheterna tar i så de spricker. Vad är trettio år? En stor del av ett liv, för många hela livet, ett ögonblick i historien.”

Jag har läst femte boken om Bricken på Svartviks sågverk. Det har gått 30 år sedan den första och Bricken har fått och mist både barn och kärlek. I den här boken håller mycket på att ändras. Det är samhällets utveckling – 1900-talet kommer med storstrejk och barnvagn med fjädring även till arbetarkäringar. Det är Brickens utveckling – hon hör plötsligt till ”de gamla”. Hon saknar den äldre generationen och tycker att hon är den som måste se till att barnen kommer ihåg hur det var 1879 och att ”fattigdomen står beredd, grensle med blottade käftar”. Samtidigt längtar hon efter kärlek men unnar sig inte.

För min smak är det för mycket omtag och för lite nytt. Jag älskar den här serien och har besökt Svartvik flera gånger när vi passerat. (Man kan äta lunch på herrgården och titta in i sågverksmuséet, trevligt alternativ till att stanna på Birsta om man kör E4 på sommaren, tips tips!) Och just för att jag älskar serien vill jag ha MER fyllning i boken. Vad drömmer hennes barn om? Vad händer när Nikanor cyklar omkring? Vad tänker fosterdottern Elvira när hon sitter och syr? Storstrejken är temat, och det är intressant att se skillnaderna från 1879, men tillbakablickarna är överallt. Hella ror, tusen år som en dag osv. osv.

Det finaste i den här boken är när Bricken konstaterar att hon vuxit i sitt vemod. Det kan jag också känna ibland – skönt att vara äldre så att vemodet har mer erfarenheter att fladdra runt i. Författaren beskriver också ljuset precis som det känns. Det blå, det skarpa, det vita. Ljuset i norra Sverige skvallrar om årstiderna och märker ut tiden.

Bricken är en trovärdig karaktär, men åh vad jag önskar att hon skulle vara den person i boken som tänkte nytt istället för att vara fast i det trygga och vanliga och ständigt oroa sig för ”vad andra ska tycka och tänka”. Det är svårt att 2015 tänka sig en värld där alla äter samma sak varje söndag, och gör man något annat är det fel/katastrof/inte riktigt riktigt.

”På söndagarna ska arbetarhustrur koka köttsoppa med klimp. Vid alla sågverk, från Skutskär till Ådalen, doftar det ända ut på kasernbroarna av köttsoppa med klimp.”

I nästa bok hoppas jag få veta mer om Brickens yngre barn och hur sågverket stegar vidare i 1900-talet.

Titel: Glödens färger
Författare: Vibeke Olsson
Förlag: Libris, 2014
Antal sidor: 303
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

#bokutmaningmars

Håller på med rolig grej: Instagram-utmaning.
Perfekt svårighetsgrad med en bokrelaterad bild per dag för en gravt osövd hjärna.
#bokutmaningmars är taggen för dig som vill hoppa på i farten. (Gör det! Det är en fröjd!)

@nobelprisprojektet är bloggens inte helt oväntade användarnamn.

Smakebit: Kapten Nemos bibliotek

Bokcirkeln har idag avnjutit höjden av lyx (alltså hotellfrukost) samtidigt som vi pratade om Kapten Nemos bibliotek (och i ärlighetens namn ganska mycket annat).

P. O. Enquists bok handlar om två pojkar som förväxlas vid födseln, men växer upp i samma by och är bästa vänner. När pojkarna är sex år upptäcks förväxlingen och de byts helt sonika tillbaka. Bokens berättare känner sig övergiven och uthinkad som grodorna ur kallkällan, men det där med känslor är inget som man pratar om. Efter utväxlingen slutar de vara vänner, men bokens berättare gömmer sig ofta och tittar på den andra pojken, Johannes. Det hela utspelas i Hjoggböle, Västerbotten, på 1940-talet.

Smakebiten handlar om en oktoberdag när han ser Johannes på sjön.

"Johannes hade tagit med sig skridskorna, som farfar gjort, och gått ner på isen. Farfar hade gjort skridskor åt mig medan han var farfar, har var ju bysmed, det kunde han. Det var en träsula och så hade han lagt in en kroku-skena av smidesjärn med knorr längst fram, och sen gett mig på födelsedagen. Men som jag aldrig hunnit använda. Sedan hade de ju övergått till Johannes, det var helt naturligt."

Boken fick betyg 4 i genomsnitt av bokcirkeln, trots att vi hade uppfattat slutet olika, och vad som var fantasi och verklighet olika, och diverse annat olika. Vi var dock eniga om att det är en bok som kräver en koncentrerad läsare, kanske till och med tystnad omkring en, för att den ska kunna läsas. Som ljudbok fick den både plus och minus i betyg.

Fler smakbitar finns på bloggen Flykten från verkligheten. Klick!