Nu vet jag mer.
Jag vet att landet hade en diktator mellan 1930 och 1961. Att det delar ö med Haiti. Att det odlas socker där. Att det finns hajar. Och att landet har ett komplicerat förhållande till USA.
Bockfesten handlar om diktatorn Trujillos sista dag i livet. Den handlar även om Dominikanska republikens dagar före, under och efter hans styre. Plus om de som försöker döda honom. Och så får man höra en berättelse av en person vid namn Uranita, som kommer tillbaka till landet för att ... ja, hon vet inte riktigt varför. Släktingarna undrar varför hon aldrig hört av sig, hennes pappa som varit så fantastisk. Eller?
Bokens styrka:
– En rejäl genomgång av en diktator och en diktatur. Författaren försöker visa hur människor kan låta förtryck ske. Det tycker jag att han lyckas med, och att hans Nobelprismotivering stämmer sjukt bra. Karaktärerna har massor av sidor och känns inte som ditlagda för att vara "den goda" eller "den onda".
– Alla dessa olika berättelser och hopp i tiden är ihopvävda väldigt snyggt utan att det blir hackigt eller svårt att hänga med.
Saker som var jobbiga med boken:
– Det finns några riktigt obehagliga tortyrkapitel. Jag läser med stora hopp i texten.
– Uranitas berättelse gör mig väldigt ledsen på många sätt.
Bokens nackdel:
Det är extremt mycket detaljer och namn = inte mina favoritgrejer. Här är ett citat på två meningar (jag lovar, det är bara två) som jag tycker är typiska för boken. Så mycket info i varje mening så att man blir lite besatt av att man är dålig på namn och nästan känner för att göra en sammanställning av alla inblandade på en whiteboard inklusive massor av lappar och ritade streck på, à la polisfilm.
"Henry Dearborn, John Banfield och Bob Owen på legationen hade givit den sitt formella stöd och givit CIA-chefen i Ciudad Trujillo, Lorenzo D. Berry ('Ägaren till Wipmpy's snabbköp?' 'Just det.') i uppdrag att förse dem med pengar, vapen och sprängämnen. Förenta staterna var oroliga för Trujillos övertramp ända sedan attentatet mot den venezolanske presidenten Rómulo Betancourt och ville bli av med honom och samtidigt försäkra sig om att han inte ersattes av ännu en Fidel Castro."
Dessutom visar citatet hur boken handlar mycket om politik. För det gör den. Och det är ganska grått och dystert mest hela tiden.
Omdöme
Det är en speciell bok som jag kommer att minnas. Den känns dokumentär även om författaren har sagt att många av detaljerna och personerna är påhittade. Den var "bra". Den var dock inte kul att läsa. Kanske för att jag blev så deppig av att tänka på diktaturer och dystra grejer. Eller för att författaren öste på med att skriva varenda sak som han kom på. Eller för att jag tänkte flera gånger MEH HUR LÄNGE KAN DET TA ATT LÄSA EN BOK ENS??? Boken hade kunnat vara minst hundra sidor kortare. Dock – väldigt bra att den finns så att epoken Trujillo blir berättad om. Den får 4 poäng, men jag skulle aldrig någonsin vilja läsa om den. Och om man vill läsa något lätt är detta totalt fel bok.
Fakta
Mario Vargas Llosa, Peru, fick priset 2010 "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag".
Jag tyckte alls inte om Bockfesten.
SvaraRaderaAha! Var det för något speciellt?
RaderaHej, Jag har ingen kommentar om Bockfesten mer än att jag tyckte att den var spännande och håller med om mycket i din analys. Men jag såg att du inte hade läst något av Cela som fick det 1989 och jag håller just nu på att läsa Pascual Duarte och den är bara 130 sidor. Ett tips eftersom du måste läsa så mycket på så kort tid :) Den är inte så dåligt heller.
SvaraRaderaÅ, tack för tipset! Cela på 130 sidor, nedskrivet och klart.
RaderaDet här verkar vara en helt annan bok än Tant Julia och författaren, som är den enda bok jag har läst av Vargas Llosa. Tant Julia och författaren var lättsam och rolig tycker jag.. Bockfesten kommer jag nog inte att läsa. ;)
SvaraRadera