Handlingen kretsar kring snart-för-gamla-för-att-få-barn-paret Annie och Duncan. De bor i en brittisk kuststad, som är både sömnig och sandig vad det verkar. SAMMA SAK IDAG IGEN skulle de ha som väggord, om de hade ett. I egenskap av Total-Tucker-Crowe-Nörd får Duncan ett förhandsex av hans nya platta, en akustisk version av den fantastiska skivan Juliet. På crowianernas forum skriver han en lyrisk recension. Annie skriver i sin tur en egen recension där hon sågar Duncans synpunkter en efter en, och det leder till att hon får kontakt med den riktiga Tucker Crowe.
Relationer, brittisk kustort, förvecklingar, musiknörderi, en radda med barn. Jag undrar när den här blir film? Eller är den redan det?
Bästa med boken: Igenkänningsfaktorn på att överlyssna på låtar av sin favoritartist. Mannen som kommer och lämnar in hajens öga i en glasburk (mohahahaha). De små funderingarna om att ha hamnat där man har hamnat och var man ska hamna sen. Den otroligt nördiga resan i USA.
Gillade minst med boken: Att det kändes när jag läst ut den som att det inte hänt så mycket viktigt i den. Och att jag inte fick någon karaktär som jag liksom hejade på eller brydde mig om. Den är inte i närheten så bra som Om en pojke, så om jag ska tipsa om en Hornby-bok så tipsar jag om den istället.
Betyg: 2, för att jag saknade det där lilla extra. Vad det nu är. Känslan för en bok?
Titel: Juliet, naked
Författare: Nick Hornby
Förlag: Forum (2010)
Översättning: Marianne Mattson
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris
Jag gav upp med denna roman. Det var som du skriver, något som fattades för att jag skulle bli infångad av den! Men Om en pojke gillade jag... även som film.
SvaraRadera