Jag minns att jag läste den från pärm till pärm på tåget till Göteborg, samtidigt som jag åt nya sorten Ahlgrens bilar (med både frukt och vanligt). Det prasslade när jag bläddrade, och när jag tog en godis. Tanterna ovanför snarkade.
Bok med utsikt från tåg som bakgrund. Vem vill hoppa av och på i farten?
Handlingen twitter-style: I framtiden måste man välja vilken falang man ska tillhöra. Tris väljer oväntat och måste bevisa att hon hör dit. Våld och intriger. Kärlek?
Gillade: Spänningen! Släckte inte förrän den var slut. Idén om hur det bästa samhället skulle skapas – och beskrivningen av hur de olika falangerna började smutskasta varandra. Krackelering av utopier tilltalar mig alltså. Efter Hungerspelen och Matchad var jag dessutom ytterst tacksam över att det inte klämdes in något triangeldrama.
(Nu hämtar jag anteckningarna för jag minns inte mer.)
Gillade också: Matrix-stämningen i den stora grottan hos De tappra. Att det vrids och vänds på om man kan vara både osjälvisk och modig. Att föräldrarna är mer än hon trott. Slutet tyckte jag tydligen var abrupt, och Tobias var ett jättedåligt namn på huvudpersonen. Kommer läsa fortsättningarna när jag vill ha något lättläst och spännande.
Betyg: 3
Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista, 2012
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar