Åh, dessa böcker – vilken fröjd! De håller sannerligen för en omläsning i vuxen ålder. Dialekten. Kulla-Gullas stadiga blick. Fattigdomen och svälten. Skräcken för att måsta "gå på socknen". Patrons hjärta som tinar upp. Regina, den onda ryttarinnan (namnet Regina har alltid varit ett otrevligt ett) och Sossatina som också vill ha en offa. De är spännande och 1900-talets början beskrivs så levande att det känns som att jag är där.
Men saker som jag inte tänkte på när jag läste dem som barn dyker också upp: Hur bra författaren är på att skildra både det onda och goda i folk. Hur radikal Gulla är för sin omgivning när hon flyttat till herrgården. Vad det var ont om mat, alltså på riktigt svält.
Okej, Gulla kanske är idealist och otroligt bra på att alltid göra det rätta. Få skulle kunna vara så positiva som hon (särskilt inte på twitter). Det är ju askungesaga på ett visst sätt, men jag håller med Ann Charlott Altstadt på Aftonbladet (läs bra grej här.) Kulla-Gulla är inte en präktig prinsessa. Hon är en radikal samhällsförändrare. Och de måste nog vara idealister.
Har du läst Kulla-Gulla? Läst om? Vad tyckte du?
Jobbar mig nedåt i traven.
Jag läste en eller två som barn men jag blev faktiskt aldrig speciellt fångad.
SvaraRaderaInga fantasy-inslag alls ;)
RaderaJag har läst alla flera gånger,och äger den gamla upplagan dessutom. Tyckte att bilden av Gulla i myrtenkronan var bland det vackraste jag sett, omslaget till gamla upplagan alltså. Och älskade beskrivningen av herrgården.
SvaraRaderaDet är sannerligen en bra serie om man gillar förr-i-tiden-litt. Kan det bli en egen genre kanske? De gamla omslagen är väldigt fina!
RaderaJag läste aldrig Kulla-Gulla när jag var ung eftersom jag var en hästboksflicka! Men nu när du skriver så fint om dem så tror jag att jag måste låna hem hela serien till semestern!
SvaraRaderaGör't! (Eller läs hästböckerna om Sandra och Vildros. Också mycket bra :) )
RaderaÄlskade Kulla-Gulla som barn! Lekte Kulla-Gulla och ville ha flätor som hon. Som hon slet och kämpade, tyckte så mycket om att läsa om det.
SvaraRaderaJag läste Kulla-Gulla som barn, flera gånger till och med. Läste sen om serien när jag var vuxen och förståndig och läste litteraturvetenskap, och skulle skriva någon slags uppsats om dem. Jag älskade dem fortfarande! (fast det blev ingen uppsats om dem, det blev om något annat) Och inte nog med det - för några år sen läste jag om dem för mina barn, som OCKSÅ älskade dem! Patron blev en särskild favorit hos min son, som sen dess har lagt sig till att harkla sig förnämt och utropa "vafalls?" när han vill göra sig till.
SvaraRadera