Om det här med deckare.
De har ytterst hög grad av förstörande egenskaper för genomsnitt.
Läser om Hammarbypoliserna (låter mer som en skurkliga?) av Carin Gerhardsen. Mamma, pappa, barn var mest spännande hittills. Och nu är det 53 sidor kvar av Vyssan lull. Och det går ju inte sluta mitt i en spännande serie, det vet ju alla. Så nu kommer genomsnittet att förfalla under tiden jag läser om mord och möten där alla omtalas med efternamn. Och vad är den här Malmberg för figur?
Egentligen.
Jag undrar.
För övrigt äter jag sparris. Måste man äta något annat?
Mamma, pappa, barn - var det den med det där barnet som är ensam hemma och ringer på måfå? Det var ruskigt. Och spännande.
SvaraRaderaDet är den. Jetejetejetespännande! Och den här pensionären som går runt bland ALLA koloniområden, vilken hjälte.
Radera