Sinclair Lewis – Storgatan, del 1

Tid var inte en bristvara för doktorsfruar i mellanvästern på 1910-talet. Särskilt inte om de varken hade barn eller vänner. Carol Kennicott, gift med en äldre man som gillar jakt och jordaffärer, har det inte alltid så kul.

Nyinflyttad. Konstiga, kulturella idéer. För snygga kläder. Har den otrevliga åsikten att det är roligt att göra utfärder, inte bara sitta hemma och skvallra. Dessutom handlar hon i fel butik.

Jag gillar Carol Kennicott starkt. Hon är ombytlig, impulsiv, idealistisk, rolig, fantasifull och väldigt mänsklig. ”Vid olika tidpunkter under senioråret bestämde sig Carol omväxlande för att studera juridik, skriva biografdramer, utbilda sig till barnsköterska och gifta sig med en ännu okänd hjälte.”

Sedan råkar hon läsa en bok om ”förskönandet av småstäderna” och då är det avgjort. Hon gör det till sitt livs mission att ta hand om en av präriestad och göra den vacker. Hon ser en gnistrande bild i sitt inre av en stad, med trädgårdar, vackert stadshus, arkitektur och inte minst: en pittoresk Storgata.

Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. Carol försöker på olika sätt att få igång lite kultur! konversation! och reformer! i staden. Men staden är pösigt nöjd med hur den är. Det är en synnerligen trevlig stad, tycker den, trots att ”vintern inte är en årstid utan en industri”. Och alla är ju så trevliga. Till skillnad från de tarvliga bönderna och tjänstefolket.

Boken är kronologiskt uppbyggd och lätt att komma in i. Den innehåller även en del bibliotek- och litteraturreferenser vilket kan roa en boknörd. Carol arbetade några år på ett bibliotek i St. Paul och har mycket att diskutera med ortens bibliotekarie (de är till exempel inte överens om vad en bibliotekaries främsta uppgift är: uppmuntra till läsning eller vårda böckerna?). Språket flödar fram, med massor av små detaljer och ordval som säger mycket mer än långa förklaringar. Här dissar Carol till exempel en kille:

"Stewart var ej intressant. Han hade ingen välskapt, vit hals, och aldrig hade han levat bland berömda reformatorer."

Stiligt. Mycket stiligt. Sinclair Lewis skriver på ett sätt som tilltalar mig; det blir 4 starka poäng och en liten applåd. Det finns även en Storgatan del 2 som jag absolut ska läsa. Jag vill veta hur det går.

Fakta
Sinclair Lewis, USA, fick priset 1930 ”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”.