Men efter ett tag började jag tycka om dem allihop och vill verkligen veta hur de ska lösa sina respektive problem. Jag tycker även om deras hästar och hade gärna läst mer om deras hästvardag och mindre om deras tankar om varandra. Men det är mycket möjligt att jag är partisk i denna fråga.
Dock är jag allergisk mot kursiva bitar och får vissa utslag när alla personer ska berätta om sin barndom och ungdom i kursiva stycken. Berättelsen är tillräckligt bra i nutid, det kursiva har man redan anat genom hur personerna agerar.
Språket flyter på; det märks att Pia Hagmar skrivit lättlästa böcker och hur många barn- och ungdomsböcker som helst. Dessutom flikar hon in små torra anmärkningar som jag högeligen uppskattar. Typ så här:
”I varje fönster står en elektrisk adventsljusstake som ett upp och nedvänt V. Landstinget måste ha gjort en storsatsning för att tillgodose varje åldrings rätt till en egen ljusstake i röd plast.”
Det är en bok om kvinnor och deras styrkor och svagheter. Finns ingen chick-lit-man som sveper in och är perfekt, utan här måste de fixa allt själva. (Och vad är det för stolpskott den där Bernt?)
Gillade boken och tycker att Pia Hagmar ska skriva fler vänliga böcker i hästmiljö. Jag kommer att läsa. Med mer häst och mindre kursivt hade den här fått full pott!
Andra som skrivit om boken (och tydligen också haft problem med det kursiva) är till exempel Malins bokblogg och bokenhanna. Håller med om att slutet var lite abrupt, men det kanske är en cliffhanger?
Tack till Damm förlag för recensionsexemplaret.
Det svarta som sticker fram är min hjälm. Skulle göra nåt fränt med en accessoar som hörde till hästar men hjälmar var inte snygga på bild. Så håll tillgodo med det snajsiga omslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar