Så tänkte Akademien cirka 1978–1984

Efter världens längsta epok, de djärva förnyarna kommer nu en lite kortare: de okända mästarna.

1978–1984: Okända mästare
För att göra priset till ett praktiskt pris (författaren skulle helst med hjälp av priset kunna utveckla sina lovande anlag ännu ett par decennier) började Akademien aktivt jobba för att prisa författare som inte redan var kända. De drömde om att stå på en Lejonklippa och lyfta upp författare likt Simbor mot skyn, att beskådas som underverk av den hittills ovetande massan. De gick ut starkt med Singer (som tydligen då var helt okänd) och följde upp det med okändisarna Elytis och Milosz.

”Varför är det aldrig någon KÄND författare som får Nobelpriset i litteratur” är alltså inte bara en sak som arga människor twittrar och säger och skriver. Det har faktiskt varit Akademiens uttänkta plan, åtminstone ungefär mellan 1978 och 1984. Och oavsett vad jag tycker om de pristagare som de faktiskt har valt så gillar jag idén att ge priset till någon utanför topplistorna. Tipsa läsarna om någon som de kanske aldrig skulle ha plockat upp annars. Typ som en bokcirkel fast med 10 miljoner i prispengar inblandade.

Här finns alla jag läst från 1970-talet, och här finns alla jag läst från 1980-talet. Okända eller kända? Vad tycker du?


Allén och Espmarks bok mot bakgrund av suddig växt. Egentligen har jag förkovrat mig mer i Espmarks längre verk "Litteraturpriset - Hundra år med Nobels uppdrag" men den är icket lika snygg på bild.