Joseph Brodsky – Vattenspegel

Den här var en ”Vad håller jag på med-bok”. Jag skulle aldrig ha läst klart den om det inte var för projektet. Egentligen var det väl inget fel på den, men den fångade mig inte och gjorde inget enastående intryck. Ibland var han i någon filosofisk utläggning om tåren eller tiden vilket jag inte kände mig som primärmottagare till.

Handling: Brodsky tillbringar vissa vintermånader i Venedig, vars vinterljus han förälskat sig i. Som läsare får man ett antal ytterst korta kapitel (max 2–3 sidor) om olika saker som han tänker på. Det kan exempelvis vara den ovan nämnda tåren, eller hur husen i Venedig är byggda, eller vilka som egentligen åker gondol.

Brodsky skriver också lite om stadens historia och framtid. På sidan 93 står det till exempel att det är ”en tilltalande tanke att göra stan till ett centrum för vetenskaplig forskning, i synnerhet som traktens fosforrika mat säkert skulle ha en positiv effekt på varje form av intellektuellt arbete”.

Han tar även upp Venedigs problem med sjunkandet, och den dåliga vattenkvaliteten. Han resonerar lite om hur man skulle kunna förbättra saker och ting. På sidan 80 skriver han till exempel: ”Hur som helst skulle jag ringa till Sverige och fråga Stockholms stadsfullmäktige om råd: i den stan hinner man inte ut från hotellet förrän en lax hoppar upp ur vattnet för att salutera en, trots all industri och nedsmutsning.”

(Viktig fråga: träffade han denna lax i samband med prisutdelningen 1987? Fakta som talar för: Vattenspegel kom ut 1992. Fakta som talar mot: Det kanske är is i Stockholm på vintern och svårt för laxar att hoppa? Anyhow. Jag vill att han ska ha träffat laxen 1987. Det känns rätt på något vis.)

Boken får 2 svaga poäng. Den knatar upp till en tvåa på grund av fosforrika maten-meningen och andra liknande tvära kast som i sitt sammanhang framstår som relativt humoristiska.

Fakta
Joseph Brodsky, USA (född i Sovjetunionen), fick priset 1987 ”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”.

Angående vilket land som pristagarna räknas till här bland etiketterna så kör jag stenhårt efter Svenska Akademiens indelning. Och angående Brodsky så är det högst rättvist att ingen ära tillfaller Sovjet eftersom de utvisade honom ur landet. Som om man skulle få räkna med mål som en utvisad spelare gör i ett reservmål på en annan plan bredvid. Hah.