I denna bok, som utspelar sig under en enda dag, möter man en ung löjtnant med det inte helt oväntade namnet Conrad. Trots sin titel är han för tillfället inte i en armé utan hemma på sin fars värdshus/affär/jordbruksgård Påfågeln.
Conrad inleder boken med att piska hästar lite i förebyggande syfte, och detta enligt min sida grava karaktärsfel måste han sedan jobba länge för att försöka uppväga. Han lyckas inte riktigt, även om det egentligen inte är så stora fel på honom.
Handlingen: Conrad är ruskigt trött på att vara utan makt på faderns gård. Fadern beskrivs som en sur diktator. Det påminner lite om Släkten Thibault. Nåväl. Denna dag ska det bli dans på Påfågeln på kvällen och de har därför hyrt in extra serveringspersonal. Bland dessa unga flickor (t.ex. ”Helene, fint pyntad i sin vita klänning med rosafärgade rosetter, lik ett ur en bilderbok taget lamm, lett i band av en ängel”) finns även Cathri, fantastisk på alla sätt och vis, och Conrad och Cathri inleder en flirt. (The Concats? Catcons?) Dansen urartar dock med slagsmål och knivar och allehanda uppgörelser.
Sensmoralen kan eventuellt vara: ”osämja inom familjen är dåligt”. Eller ”det kan ju komma nån med kniv”.
Saker boken inte var: Fantastisk, underhållande, intressant, språkligt underbar, rolig, gripande, spännande, angelägen, etc. Egentligen var den ingenting jag väntar mig av en bra bok.
Fakta
Carl Spitteler, Schweiz, fick priset 1919 ”med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling”.
Det kan komma nån med kniv.... - haha!
SvaraRaderajo, böcker vävs ihop, man läser om en och fortsätter...
SvaraRadera