Det känns som att boken flyter på bättre på sitt originalspråk. Många meningar har långa haranger som man måste traggla sig igenom och vissa känns klumpiga på svenska. Tror även att författaren har en förkärlek för avancerade ord – något som också kan påverka läsflytet. På vissa sidor skulle man kunna plocka ut ord till ett helt högskoleprov. Till exempel:
- Latent närvarande
- Orkestrala
- Frenetiska
- Veritabelt
- Kalebasser
- Infantilism
- Epopé
- Korintiska pelare
Boken handlar om en ort vid Guatemalas kust där det odlas bananer. Vissa från inlandet flyttar till kusten för att ta lån, köpa mark och odla bananer – livets frukt och egentligen som att odla pengar direkt på plantan – om man ska tro somliga. Men Bananbolaget (United Fruit, numera Chiquita) är sneaky och slutar köpa upp bananer. Då går odlarna i strid (försöker i alla fall) ledda av den mystiska före detta sytillbehörsförsäljaren Lester Mead.
Det är en bok med mycket uppenbart budskap: Bananbolaget gör fel och är onda. Jag gillar oftast böcker där budskapet inte är så enahanda. Bananbolagets direktör har kalla, stela ögon bakom starka glasögon. (Varför är glasögonbärare alltid de byråkratiska/onda typerna?) (Utom i Harry Potter, tack JKR för detta.) Tyvärr verkar det som att olika fruktföretag fortfarande är sneaky, Dole-dokumentären är kanske det senaste i frågan.
Stormvind innehåller även en mängd människor som gifter sig, skiljer sig, är sjuka i olika saker och förälskar sig i sjöjungfrur. Relationer är inte i fokus i boken, det får man istället lite här och där, ibland åker de till havet men alla är så utarbetade att ingen riktigt orkar njuta. Det är ganska eländigt egentligen.
Det bästa, men också konstigaste med boken, är hur den slutar. Utan att avslöja något så kan jag säga: det blir bara konstigare och konstigare och sen slutar den oväntat. Stormvind är del 1 i en serie av tre (fyra på svenska) och jag kommer troligtvis inte att läsa fortsättningen. Däremot ska jag se Dole-filmen.
Fakta
Miguel Angel Asturias, Guatemala, fick priset 1967 ”för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner”.
PS: Man kan även läsa boken som ett exempel på hur de svenska matvanorna har utvecklats sedan 1967 när denna översättning gjordes. På sidan åtta hittas i en översättarnot ”aguacatepäron (avocado), en stor, mycket saftig päronliknande frukt” och på sidan nio beskrivs chilikorven chorizo. I varje kyldisk numera en standardkorv.
PS2: På Naturskyddsföreningens sajt kan man läsa mer om gifter och besprutning och annat gött som finns på de traditionella bananerna. Nobelprisprojektet äter helst inte giftbananer och rekommenderar alla att köpa Krav/Fairtrade-bananer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar