William Butler Yeats – Han önskar att hans älskade vore död

Varje morgon klockan fem över sex har jag de senaste veckorna suttit i badrummet och försökt fokusera blicken på en dikt av Yeats. Ibland har det gått bra, ibland mindre bra. I slutet fick han flytta in till soffan för mer ordentlig, vaken läsning.

Boken har mycket extramaterial vilket gillas skarpt. Först ett förord (bra), sen en introduktion (bra, bättre än Spoilerboken och Alexdatabasen). Sedan kommer dikterna på både engelska och svenska (sjukt bra!), och i slutet har de även tryckt in kommentarer från sammanställaren (sådär, ibland vill man verkligen veta vad karln syftar på i de mer fluffiga dikterna, men ibland känns det lite klängigt. Som att sammanställaren/kommenteraren verkligen vill att man ska tolka dikten rätt och springer efter en och säger såhärsåhärsåhärsåhär är det tänkt).

Yeats har verkligen hållit på länge med diktandet. Den här samlingen är ett urval med de som sammanställaren bedömer "håller bäst". Jag tror jag håller med, ofta tycker jag att det är bra. Kanske inte den om sjöjungfrun, den var lite tramsig.

Men översättningar av dikter – det verkar svårt. Yeats gillar rim (och nästanrim) och det blir inte alls lika bra på svenska. Till exempel i början på To a child dancing in the wind rimmar det så snyggt:

"Dance there upon the shore;
What need have you to care
For wind or water's roar?"

Och på svenska har de skrivit:

"Dansa där på stranden;
varför skulle du bry dig om
vinden eller havets dån?"

Hmpf! Inget flyt! Ingen fröjd! Ingenting!

Jag läser ibland den engelska versionen högt för mig själv och försöker låta som Fi från serien Burn Notice. Det går sisådär, men det är ändå rätt fint att höra på ljudet av rimmen och nästanrimmen.

Med hjälp av introduktionen får jag veta att Yeats hade en hangup på Sköna Helena. Dikterna som på något sätt handlar om eller symboliskt resonerar om hennes person är de minst intressanta i hela samlingen. Grekisk mytologi – inte min favorit.

Men han verkar ha utgått mycket från saker i sitt eget liv. Yeats hade till exempel olika teorier om hur tidsåldrar fungerade och kraschade och så var han gift med ett medium som "återförde fantasin till hans diktning". Förutom det så var han olyckligt kär i en irländsk nationalist vid namn Maud Gonne, som jag antar att han syftar på när han vill att en älskad ska vara död. Hon älskade nämligen aldrig honom tillbaka, trots att han friade ett flertal gånger, även till hennes dotter.

Yeats får 3 starka poäng. Dikterna handlar om livet och döden och Irland och människor och hans olika stadier av kärlek och sexualitet. Han var lite arg också. Och förvirrad. Och sorgsen. Därmed finns det nog en dikt som passar de flesta i denna bok.

Fakta
William Butler Yeats, Irland, fick priset 1923 ”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”.