Jag kallar den pärla

Egentligen borde man inte alls gilla såna här böcker. Egentligen. Fast det gör jag. Trots att det handlar om hemlösa människor och ensamhet och sorg och sakernas tillstånd. Både Lou och No och alla andra människor i den är extremt verkliga och fina. Och trots att den ger en undergångskänsla i magen efter halva boken är den ändå bra. Läs den.


Delphine de Vigan: No och jag.