Så tänkte Akademien mellan 1946 och 1978

Nobelprisprojektet fortsätter att arbeta i sakligt, upplysande och informerande syfte med att tjata om hur den här Akademien egentligen har tänkt. Förra gången om 1930-talets vanliga-människor-inriktning, nu om ungefär resten av seklets inriktning: Banbrytarna. (Blev de less på att byta riktlinjer för priset? Eller tyckte de sig ha kommit på den bästa? Om detta förtäljer inte boken*.)

1946–1978: Djärva förnyare
(För det första: Det fanns inga pristagare mellan 1940 och 1943. För det andra: Hur tänkte akademien 1944 och 1945? Johannes V. Jensen och Gabriela Mistral. Jag gissar att de är förnyare men inte riktigt lika mycket som de senare. Detta får utredas vidare.)

1946 kickade således Akademien igång en ny era. Priset skulle gå till litterära förnyare. Banbrytare. Dit hörde tydligen Hesse, Faulkner, Gidé och Eliot. Många hade tidigare inte kunnat komma på fråga, men nu snirklades de förbi olika ”moraliska hinder”. Denna epok höll på ända till 1978 och medförde att ordet ”idealisk” fick lite bredare betydelse.

Här finns alla böcker jag läst av 1940-talets pristagare, 1950-talets pristagare, 1960-talets pristagare och 1970-talets. Typ alla.


* Boken