Ivan Bunin – Mörka alléer

Det här är en novellsamling som håller sig till ett ämne: Kärlek. Gärna olycklig sådan (folk skjuter sig i båda tinningarna med revolvrar) eller folk som tänker tillbaka på Hur Det Var När De Rodde Omkring Med Lantflickan På Sjön.

Boken innehåller 22 noveller som är mellan 0,5 och 30 sidor långa. De utspelar sig i Ryssland eller Paris-ish. Det är oftast på den tiden när man åkte släde och hade långrock (slutet på 1800-talet?). Fast de i Paris är lite senare, tror jag.

Kärlekstemat varieras mellan olyckliga kvinnor, män och barn. Det är mycket jämställt – alla lämnar varandra till höger och vänster, även om männen oftare är i jag-form och får stå för berättandet och beskrivandet av kvinnornas filtstövlar och vackra knän.

Jag gillar språket. Det innehåller bland annat meningar på en halv sida som ändå inte är krångliga och formuleringar som beskriver hur det ser ut som får mig att verkligen SE hur det ser ut.

En intressant notering i svallvågorna efter håriga-armhålan-i-Melodifestivalen-skandalen: här har kvinnor rikligt med hår, även under armarna, och det beskrivs som vackert. Till och med sjukt hett.

Fakta
Ivan Bunin (statslös; född i Ryssland), fick priset 1933 ”för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen”.