Juan Ramón Jiménez – Silver och jag

”Silver är liten, len i huden, långhårig. Så mjuk att ta på att man kunde tro att han var av bomull och inte hade några ben i kroppen.”

Silver är en åsna. Inte en diktator, som jag trodde. Silver och jag låter precis som en bok som skulle kunna innehålla personliga stycken om att träffa en diktator. (Jag läser sällan baksidestext. Typiskt spoilrig text.)

Detta är den första Nobelpristagare som jag lyssnat på. Det är en svit i åtta satser. En som heter Ingemar Flodén läser delar ur Juan Ramón Jiménez Silver och jag. Mellan varje del är det lite gitarrmusik av den där sorten när man inte vet när det är refräng och vers eller när det ska ta slut. Inga andra instrument. Jag ligger under en filt i soffan och känner mig vansinnigt kulturell. (Och helt idiotisk som frivilligt väljer detta gitarrljud framför Little Bee, som jag fullständigt fallit för.)

Det är inte dikter utan det är en berättelse om en man och hans skägg och hans åsna. Och andra människor och sköldpaddor som de möter. Mannen utan tänder som är stor som en oxe. Ibland dricker de vatten ur en bäck. Det finns också återblickar på barndom. Skulle kunna säga att den även funderar på livet och döden.

Det är ytterst vilsamt att lyssna istället för att läsa. Jag gillar Silver. Och berättarstilen. Om det inte vore för att det känns oöverstigligt jobbigt och inte alls som en bok jag längtar efter så skulle jag nog kunna läsa hela boken med behållning och nöje. Det kanske låter som ett dubbelt budskap, och det är det. En av anledningarna till att jag gillar det jag hör är antagligen att jag vet att det bara är en begränsad mängd.

Enda nackdelen är att uppläsaren påminner om han som läser upp Bamse (”med lååånga laaansar”, ni vet). Det förtar lite av den vansinnigt kulturella känslan.

Och ja, den här recensionen skrevs i realtid, under gitarrspelsdelarna. Tror att det var till J. R. Jiménez fördel att jag just har ätit middag och just börjat semestern. Fast jag blev också positivt överraskad av hur trevlig jag tyckte att boken var och hur mycket jag brydde mig om personerna (och åsnorna) i den.

Mimmimarie och Helenas boksidor är två andra som också gillat Silver.

Fakta
Juan Ramón Jiménez, Spanien, fick priset 1956 ”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”.