Här hamnar man mitt i en liten polsk by, på en lerig potatisåker, i slutet av 1800-talet. Höjden av mode är fladdrande färggranna band, dagarna är fyllda med tröskning och kålskärning, tingsrättsmål, marknader, lokalpolitik och byskvaller samt bröllopsfester på över 40 sidor. Fullkomligt fascinerande. Jag läser med nöje om hur den halta drängen funderar över sin livslott och hur arvstvisterna driver sonen ur huset.Reymont skriver vackert, på ett gammaldags sätt. Solen vandrar som spindelväv över mossiga grejer och när hösten kommer känner man det i hela kroppen. Hela byn hukar.
Det nämns ett krig, eller unga som kallas iväg som soldater, men jag blir inte klokare av Wikipedias beskrivning av Polens historia. Under 1800-talet kan det ha varit strid mot vem som helst som dessa ungherrar begav sig av till.
Det mesta i boken är lätt att ta till sig, förutom detta med judarna. De kallas för öknamn, de misstros, de beskrivs som lömska, giriga personer, de blir drivna med. Antisemitismen är stor! Det märks inte alls något hat mot Ryssland eller annan överhet utan bara en massa agg mot herrgården och godsägaren.
Undrar hur det skulle bli med alla dessa passager om boken kom i ny översättning?
Annat intressant är att Vilhelm Moberg tydligen har inspirerats av Reymonts stil, och jomenvisst – lite Utvandrisk är den allt. Lera och sten och allmoge och slit och gudsförtröstan. Fast här är den katolsk.
Fakta
Wladyslaw Reymont, Polen, fick priset 1924 ”för hans stora nationalepos Bönderna”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar