"Seferis är havets och stenens diktare" står det i Spoilerboken. Det håller jag med om. Det är mycket natur. Särskilt pinjeträd. Men för att liksom connecta mer med dikterna så bytte jag diskret ut alla "pinje" mot "tall" under läsningen. Allt blev mycket mer begripligt, när jag kunde se trädet framför mig och har känslomässiga band till det.
Jag har läst i en samling av dikter från olika tider. Det är oklart vem som valt ut dem, men jag gissar på översättarna, i samband med samlingens tillkomst. Den är nämligen utgiven 1963, samma år som Seferis vann. I förordet står följande upplysande mening: "Seferis ser som i en stor vision hellenismens långa historia, han vill leva sig tillbaka till det gångna och söka vad som döljer sig bakom konkreta minnesmärken." Och det kanske han gör, men jag lyckas inte förstå/fatta/förnimma/ana riktigt vad han har hittat eller exakt var han har letat.
Ord på pluslistan: morgonrodnad. Ord på minuslistan: blott, ack, rosor, törnetaggar. Och seriöst, man skriver inte dikter om älskande ORMAR. Nej.
Giorgos Seferis, Grekland, fick priset 1963 ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”.Fakta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar