Seamus Heaney – I syner

Man ska väl egentligen inte döma boken efter omslaget, men här stämmer det ganska väl. Mitt intryck: ett tunt och genomskinligt innehåll (visset?), lite blekt och dimmigt. Inget man riktigt kommer ihåg eller bryr sig om. Jag minns att en dikt handlade om att spela fotboll utan riktiga mål, och jag tror att den handlar om författarens uppväxt.

Trots denna möjliga fotbollsconnection så är Seamus Heaneys dikter och jag inte kompatibla. Alls. Om dikterna är pusselbitar från ett komplicerat tusenbitarspussel med typ bara himmel/oljemålning med diffusa blommor så är jag ett pussel med tecknade glada djur på. Max 12 bitar. Det finns säkert oanade djup att hitta, men det händer inte mig.

Jag har även läst på om författaren för att se om den kända ”lyriker-sympatin” skulle dyka upp (jag blir så gripen av diktarens livsöde att de får ett bättre betyg) men det hände inte heller. Trots att han gjort en ganska omfattande livsresa och hamnat långt ifrån sin start.

Slut på blek och tunn recension.

Fakta
Seamus Heaney, Irland, fick priset 1995 ”för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”.