Gao Xingjian – Fyra dramer

Mitt undermedvetna har idag sett till att jag inte kan lämna några fler citat än det här:

Mannen och kvinnan slutar skratta. Munken vandrar fram till scenens högra sida, vänder ryggen mot publiken, sätter sig med korslagda ben och bankar på en träfisk.

För hur det nu gick till så råkade jag idag lämna igen Fyra dramer tillsammans med de andra böckerna i påsen. Och eftersom man lämnar igen i en återlämningsautomat som rullar iväg böckerna på band ner i avlägsna lådor kan man ju omöjligt få tillbaka dem. Helt omöjligt är det. Oj vad synd att jag blev av med boken. Men träfiskcitatet hade jag redan skrivit ner, så det blir vi aldrig av med.

Nope, det här var inte alls en bok för mig. De fyra dramerna består av monologer, dialoger och munkar som balanserar ägg på pinnar. I ena stunden lever folk och i nästa stund hugger de huvudet av varandra, men fortsätter ändå älta och prata tvärs över varandras huvuden. Jag misstänker därför att alla som klagar på att Nobelpriset bara går till obegripliga och svåra, konstiga böcker enbart har läst den här. 

Jag har plågläst mig igenom den här boken. Tyckte att den var jättejättetråkig. Sedan står jag mycket frågande till påståendet att Gao är specialist på att beskriva kvinnans psyke, som förordet proklamerar. Jag identifierar mig som kvinna men inte alls med hans kvinnogestalter i boken. Men men, kanske har jag inget psyke.

Andras intryck
Paperback lover har också läst dessa dramer, annars verkar det bland bokbloggare vara mer vanligt att ha läst Andarnas berg, En ensam människas bibel eller När jag köpte ett spinnspö åt farfar. Å vad jag avundas de som gjort det valet istället.

Fakta
Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina) fick priset 2000 ”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.