29 januari 2015

Feelgood när den är som bäst: Etthundra mil



En bra feelgood-roman ska lämna en med ett leende på läpparna och en känsla av att de timmar man lagt på att läsa boken varit tid väl investerad i ens själsliga glädje. Det kanske låter högtravande, men feelgood-romaner som slutar sorgligt (Livet efter dig) eller som är dåligt skrivna (Cocktails för tre) eller allt för fåniga (I dina kläder) är inte väl investerad tid.

Etthundra mil är däremot väl investerad tid i min själsliga glädje. Den har lagom många huvudkaraktärer (två vuxna, en tonåring, ett barn, en hund). Lagom många parallellt löpande berättartrådar. Ett bra berättargrepp med olika kapitel ur olika personers perspektiv (och inget i kursiv stil). Men framför allt är alla detaljer i handlingen otroligt välplanerade. Om en hund presenteras som ”stor och tung” kommer hans vikt senare i berättelsen att ha avgörande betydelse för om dörrar kommer att gå öppna eller ömtåliga föremål krossas. Små saker sagda i förbifarten leder till något annat som i sin tur leder till en lösning. Detta gillas skarpt.

För dig som missat denna pärla så är premisserna dessa: Jess jobbar jämt för att försörja familjen. Hennes man är deprimerad och har flyttat hem till sin mamma i andra änden av landet, och Jess vill inte anstränga honom med att kräva pengar trots att de skulle behövas. En av hennes städkunder, miljonären Ed, utreds för insideraffärer och väntar på rättegången i sitt semesterhus i samma stad som Jess bor i. När Jess mattesnille till dotter blir erbjuden ett stipendium på 90 procent på en riktigt bra skola har de ändå inte råd med de återstående 10 procenten, ifall inte dottern vinner en mattetävling med rejäla prispengar. Haken är bara att tävlingen går av stapeln i Skottland, hundra mil därifrån, och Jess har varken en fungerande bil eller råd med tågbiljetter. Genom olika tillfälligheter erbjuder sig Ed att skjutsa dem till Skottland, eftersom han ändå ska dit och hälsa på sin döende far. Åtta timmars simpel körning, lätt som en plätt.

Resan blir självklart inte så enkel, komplikationer dyker upp, kräkpåsar behövs, hundhår flyger, batterier tar slut och känslor uppstår. Karaktärerna är fantastiska, kärlekshistorien trovärdig och slutet gör mig nöjd. Det är helt enkelt en fröjd att följa med i denna bil.

PS: Boken måste bli film (kommer bli en brittisk Little Miss Sunshine fast bättre och visas varje jul).

Titel: Etthundra mil
Författare: Jojo Moyes
Översättning: Emö Malmberg
Förlag: Printz Publishing (2014)
Antal sidor: 379
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

6 kommentarer:

  1. Jag läser sällan feelgood, men NU blev jag faktiskt suktad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett bra val, denna bok, i så fall! :)

      Radera
  2. Jag håller med dig i din recension till 100 %. Elle ska jag säga i 100 mil : )
    MÅSTE bli film av detta. Kan man skriva till någon regissör och be henom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter lite googlande så hittade jag info om att New Line Cinema har köpt rättigheterna till filmen. Trots att det är ett amerikanskt filmbolag hoppas jag att det blir bra ändå. De har ju gjort Sagan om ringen, som också handlar om en resa...

      Radera
  3. Själv har jag bara läst Livet efter dig, som jag tyckte var... otäck. Men jag kanske borde Jojo Moyes en till chans. :)
    Jag älskar för övrigt Little miss sunshine! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här är inte otäck! Men rom-com-varning för det är ju en kärlekshistoria inblandad ;)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...