Tredje delen i Sofia Nordins spännande serie om överlevarna efter en dödlig feber är ganska fristående. Man får några vinkar till det som hänt i tidigare böcker, men i övrigt är boken sin egen roadmovie. (Road-bookie?)Här är det Ella som är huvudperson. Hon och Nora är på väg till Umeå för att träffa andra överlevare efter att de hört ett utrop på radion. De slangar bensin från stillastående bilar, bryter sig in på mackar för att få tag i mat och sover i tält. Det är spännande att följa deras resa, men det jag tycker är bäst är hur Ella kämpar med sig själv – hur är hon egentligen när hon ställs på prov, vad är det hon saknar mest i den nya världen och hur vet man om man är kär eller bara längtar efter att vara nära någon annan?
"Jag vill inte bli lämnad. Jag vill sluta lämna folk. Jag vill inte göra någon besviken. Jag vill vidare. Jag vill komma hem. Och det enda som till sist finns kvar är det här: Om man inte har någon så finns det ingen som kan lämna en."
Jag gillar konceptet med att en ny person är berättare i varje bok och hoppas att vi får Noras perspektiv nästa gång. Fast samtidigt lämnade boken en cliffhanger som gör att jag vill veta mer om Ella. För det kommer väl fler? I den här boken ställs för första gången frågan var febern kom ifrån och varför den inte betedde sig som vanliga smittor. Det vill jag också veta!
Läsåldern är enligt förlaget 12–15. Det tror jag är en bra riktlinje, men jag läser den med stor behållning. Språket flyter lätt och författaren lyckas göra Ella till en egen person, och jag förstår lite mer varför hon varit så jobbig i den föregående boken.
Titel: Som om jag vore fantastisk
Författare: Sofia Nordin
Ålder: 12–15
Förlag: Rabén & Sjögren, 2015 (Rec-ex)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus, Dito
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar