Förra bokcirkelboken: Paradisträdgården.Nuvarande bokcirkelboken: En storm kom från paradiset.
Har bokcirkeln en hangup på paradiset?
Är en Paradisask det jag bör ta med till nästa träff?
Hur som helst.
Paradisträdgården var mitt förslag och ack vilket felval. Den var inte alls i min smak (ej heller i de övrigas smak, även om vissa tyckte att vi inte skulle vara så hårda mot den). Jag förstår ingenting, för den verkade ha en väldigt intressant handling; boken beskriver reaktionerna i USA och i juryn när det visar sig att den amerikanska medborgare som vunnit den anonyma tävlingen om att bygga ett minnesmärke på platsen där World trade center stod är muslim.
Men tyvärr så är den fruktansvärt seg och händelselös. De gör ingenting, har bara möten där de pratar om frågan. Show, don't tell, är väl någon slags formel för berättelser. Här är det bara tell och inget show.
Det ÄR intressanta frågor den ställer, och för amerikaner är den säkert ännu mer intressant. På baksidan står det att boken till exempel är nominerad till Guardian first book award och utsedd till en av Barnes & Noble best book of 2011. På förlagets infosida om boken är alla citat o-er-hört lyriska. Jag är mest oense med Göteborgsposten. ("Amy Waldman skildrar rappt och välskrivet hur en tävling om en minnesplats förvandlas till en berättelse om att demaskera fienden i de egna leden." Det var sannerligen inte rappt! Och vilka är de egna leden i en bok där ingen är huvudperson?)
Uppenbarligen delar jag inte den allmänna uppfattningen. Idén får fem toasters, men genomförandet max 2.
Titel: ParadisträdgårdenPS: Och så här tyckte bokcirkelkollegorna Bokblomma och Med näsan i en bok om boken. Håller med om denna Alyssa. Gaaah!
Författare: Amy Waldman
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
Från ett paradis till ett annat.
Jag tyckte det var en helt ok bok medan jag läste den, även om den hade svårt att riktigt gripa tag. Men sen... Jag har tänkt oerhört mycket på den efteråt. (Alltså flera månader efter att jag läste ut den, vilket är mycket ovanligt för min del. Eller rättare sagt - det händer bara med en bok på hundra, typ.) Tycker hon vände och vred på en massa intressanta frågor. Sen undrar jag om t ex hennes skildring av den bangladeshiska änkan bygger på att Waldman verkligen känner till hur de lever i NY, eller om hon gör sig skyldig till det hon delvis vill "bekämpa" med sin berättelse, dvs en massa förutfattade meningar om "dom andra".
SvaraRaderaIntressant! Det tänkte jag inte på när jag läste. Men gör inte alla författare det? Skriver om andra än sig själva, och hur kan de veta något om dem? Fast det är såklart skillnad om hon känner kvinnor från Bangladesh jämfört med om hon inte gör det.
Radera(Eventuellt känner jag mig extra besviken på boken för att det var MITT VAL till bokcirkeln, och boken svek mina förhoppningar.)
Blir inte sugen att läsa boken, men sugen läsa fler roliga sågningar! :)
SvaraRaderaHoppas själv på att inte behöva skriva fler sågningar ;) Vill nog helst läsa böcker som jag gillar...
RaderaDen var kul att diskutera i alla fall.. ;) Och jag har ju valt böcker som blivit ännu mindre uppskattade, så du är inte ensam om att välja böcker som kunde varit bättre. ;)
SvaraRaderaAngående kvinnan från Bangladesh så känns som en stereotyp beskriven av en vit, privilegierad.. Är det inte precis sådär maktlös och utsatt som invandrarkvinnor alltid blir sedda som.. Jag tyckte det var väldigt trist att författaren valt att porträttera en kvinna som inte ens kan språket i landet. Det känns extremt utslitet.
Det är sant. Den var bra diskussionsmaterial. Boken till nästa träff tycker jag hittills mycket om, och jag tror att den också kan vara bra diskussionsbok! (Fast nu måste jag fortsätta om det inte ska bli outläst för min del... :))
Radera