Yasunari Kawabata – KYOTO eller De unga älskande i den gamla kejsarstaden

Jag tror att jag är kär i staden Kyoto! Jag vill åka dit och se cedrarna på nordberget och de vackra trädgårdarna och årstidens blommor, violerna och sötväpplingen. Jag vill prova klädesplagget obi, hålla ett vackert tyg i händerna och få hjälp med den svåra knuten på ryggen. Jag älskar hur växter och landskap deltar i denna bok! (Notera att detta sägs av en som brukar läsa sitt snabbaste när det kommer till beskrivningar av natur, särskilt berg).

Den här fantastiska lilla boken handlar om hur en gammal traditionsfylld stad och dess invånare tittar sig omkring och vrider och vänder på sig för att möta den nya tiden. Tusenåriga traditioner möter dollar och turister. Gamla vidskepelser och onda omen möter kärlek och accepterande. I fokus står den tjugoåriga Chiëko som är enda dottern i en familj som säljer tyg. Läsaren får följa med henne under ett år av hennes liv. Kanske det hittills mest omvälvande året?

Kyoto publicerades ursprungligen som följetong i en japansk tidning, och det gör att den är alldeles ypperlig att läsa ett kapitel i taget. Den är ingen sträckläsningsbok, utan en bok för långsam läsning där man får sin dagliga dos av fantastisk natur och vackra miljöer och en intensiv handling som på samma gång är väldigt stilla. Mycket antyds bara och sker under ytan. Precis som det står i efterordet så kommer Chiëkos glädje och sorg bara till uttryck i ”en plötslig strålande blick eller i strida stumma tårar”. (I efterordet av Walter Donat får man också veta mer om Kawabatas liv och övriga böcker. Intressant! Läs!)

De unga älskande i den gamla kejsarstaden får utan tvekan 5 nobelisar. Rekommenderar den till dig som vill läsa något nytt (ovanligt, annorlunda?) som på samma gång inte alls är något nytt. Bokens ämne är giltigt överallt, för alla. Hur ska man hitta sig själv, sin plats och vara lycklig?

Fakta
Yasunari Kawabata, Japan, fick priset 1968 ”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”.