Har nyss gråtit ögonen ur mig för det var så sorgligt så sorgligt när den tyska professorn kom hem till sitt tomma hus.
De fyra utkorade har visserligen en av de tråkigaste inledningar (100ish sidor nånting, men ändå) jag läst, men i delen när man får följa professorn – HA NÄSDUKAR redo. Eller hela hushållspappersrullen. Eller hela Lambifabriken. Eller... ja, ni fattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar